3 oktober 2012 kl 13:58
Redigerad 3 oktober 2012 kl 14:01
Peter G:
Det finns en chans att du kan ha kommit med då jag fick kramp omkring 19-20 km och tappade mycket mot slutet. Så vid något tillfälle kan jag ha kommit nära dig och sen kan du kanske ha dragit ifrån lite mer sista kilometerna. Det är ju dock väldigt svårt att identifiera bland så mycket folk om du kanske var 50-100 m framför vid något tillfälle.
Annars får du väl fokusera på omgivningen =)
Peter H N:
Ja, själv fokuserade jag på att hitta vägar förbi folk, inte krocka med dem och inte snubbla på rötter/stenar, så jag märkte inte av mycket av miljön heller. När jag sprang förbi några i loppet snackade de om hur fin miljö det var, och jag tänkte bara "Jo, marken+ryggarna ser ungefär likadana ut nu som senaste 10 km", hade själv knappt kollat miljön mer än bitvis. Så för min del är det kul med filmen också.
Per H:
Ja, jag försökte vara så schysst som möjligt och inte verka aggressiv eller oartig. Man måste ju ha förståelse för att de som springer, även om de är långsammare och kanske går, har sitt sätt att uppleva loppet och sina mål.
Jag blev nog mest omsprungen i nedförsbackarna mot slutet, men sen hämtade jag in dem. Men det var ju alltså i slutskedet då jag inte kunde använda varken mina vader eller lår. I övrigt så gick ju de flesta i uppförsbackarna av de jag sprang om och såg. Det var förmodligen de branta nedförsbackarna tillsammans med att jag kompenserade steget för krampen i vaderna som tog kål på mina lår. Uppför kändes det "rätt okej" (i jämförelse) utom i Karins backe.
