Löpning • Träning • 24 inlägg • 10328 visningar •

Runners high

Madeleine Sjölund
1968 • Arnäsvall
#1
•
16 september 2012 - 21:23
Gilla
Vid ett av mina Stockholm Marathon lopp så upplevde jag en känsla jag aldrig tidigare upplevt. Det var ca 2 km kvar till mål och jag fick en känsla av att jag svävade fram, lyckorus i ett overkligt tillstånd:-) obeskrivligt underbar känsla som jag önskar alla löpare får uppleva. Läste en artikel om Runners high och det stämde in till fullo på min underbara upplevelse. Har någon annan upplevt Runners high?
< < < 1 2 > > >
Kajsa B
1987 • Göteborg
#2
•
16 september 2012 kl 21:34
Gilla
det har jag! men har haft ett otursförföljt år så nu är det längesen. men jag tränar för att få uppleva det igen :)
Martin Florén
1989 • Enskede
#3
•
16 september 2012 kl 21:56
Gilla
Har väl fått riktigt rejäla sådana en 4-5 gånger kanske. Oftast är det en kombination av ett tyngre pass och gynnsamma omständigheter (väder, allmänt mående, situationen, naturen, sällskapet) som plötsligt sammanfaller på ett fantastiskt behagligt vis.
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#4
•
16 september 2012 kl 22:08
Gilla
Jag har också! Långdistanspass, sjukt mycket snö, minusgrader och broddar på löparskorna. Stegen kändes lätta trots att jag var duktigt trött men jag befann mig i ett tillstånd jag inte riktigt kan förklara. Tårarna rann och jag var så euforisk och lycklig denna vackra vinterdag.
#5
•
16 september 2012 kl 22:09
Detta inlägg har raderats
Fredrik Gustafsson
1968 • Storvreta
#6
•
17 september 2012 kl 08:54
Gilla
Efter mitt sista långpass inför halvmaran (18 km) började jag nånstans runt 14-15 km uppleva att jag bara flöt fram. Det kändes som om jag inte längre sprang, utan promenerade, på jättelånga ben, fast det ändå gick fort! Det kanske var en sk. runners high? Jag hade förstås vädrets makter med mig också med en skön medvind efter de första 10 km i rätt så rejäl motvind.
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#7
•
17 september 2012 kl 09:00
Gilla
nästan på varje 3h + pass upplever jag det som beskrivs som runners high :)
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#8
•
17 september 2012 kl 09:03
Gilla
Jag upplevde en riktigt skön runner's high förra hösten. Det var dagen efter ett ganska tufft pass och jag skulle bara mysspringa var tanken. Jag hade dock lite snabbare sällskap med mig, så takten blev ganska god ändå. Men benen kändes pigga så det gjorde inget. Efter cirka sju kilometer, ett par meter upp i en av de värsta mördarbackarna jag vet, känns det plötsligt som om jag är starkast i världen och jag formligen flyger upp för backen, och vidare. Mitt snabbare sällskap fick snällt se sig lämnad bakom. Härlig känsla!
Henrik Eketjäll
1977 • Eskilstuna
#9
•
17 september 2012 kl 10:12
Gilla
Har upplevt Runners High många gånger, men nu är det ett tag sen. Antar att man måste "höja insatsen" med tiden precis som med alla andra "berusningsmedel".
Madeleine Sjölund
1968 • Arnäsvall
#10
•
17 september 2012 kl 16:34
Gilla
Vad roligt att höra fler personers upplevelser:) Lidingö Loppet hägrar och hoppas på en härlig upplevelse igen:) Tiden verkar ha stor betydelse för att uppnå Runners's high.
Magnus Huldén
1979 • Härnösand
#11
•
18 september 2012 kl 14:21
Gilla
Fick min första nu vid dn halvmaran typ vid 17-18km trodde ett tag att någon lagt något i sportdrycken, allt kändes otroligt lätt, kändes som man bara flöt igenom. Kändes lätt som en fjäder, ja, det var en underbar känsla!
Roger Åkesson
1966 • Valje
#12
•
18 september 2012 kl 19:39
Gilla
Jag har upplevt detta under ett enda tillfälle under mina år som löpare. Detta hände vid ett uttagslopp inför byastafetten när jag sprang för Härlövs if på 90-talet.
Det egendomliga är att jag mådde dåligt innan start med halsont och lite feberkänsla i kroppen.
Men när jag väl började springa va det som jag sprang på moln och jag lyckades besegra många löpare som jag aldrig hade vunnit över tidigare och tror aldrig jag lyckades klå dom igen efter detta loppet.
Helt enkelt en underbar känsla!
Oldboy
1952 • Danderyd
#13
•
18 september 2012 kl 22:53
Gilla
Det finns isst olika varianterav löpareufori. Det där riktiga ruset har jag aldrig upplevt men ett antal gånger har jag känt mig lätt och det känns som om det går fort utan att jag anstränger mig. Den första gången minns jag tydligt att benen började springa fortare av sig själva efter 15km på ett av mina första långpass (20+ km).
Men jag väntar fortfarande på att få "flyga fram" på tävling!
Per Persson
1962 • Enköping
#14
•
19 september 2012 kl 00:11
Gilla
Yes! Upplevede en äkta runners high i somras under ultra intervallerna. Trotts att jag stapplat ut på stela ben med tejpad fot till start så flöt plötsligt allt bara så lätt! Sprang min sista mil på 46 minuter vilket var den snabbaste av alla åtta. Avslutatde med en km på 4.11 och det kändes plötsligt som jag både kunde fortsätta springa hur långt som helst och dessutom snabbare. -Vi tar väl ett par mil till! Fylldes av en jublande känsla i hela kroppen. Typ flyger: Jag ler & ler & ler & ler. Och drar på i tusennitti! Speciellt underbar känsla eftersom jag sen april dragits med Plantar Fascist. (idag var förresten nog min bästa dag på det området sen förbannelsen slog till. Äntligen på väg tillbaka)
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#15
•
19 september 2012 kl 09:12
Gilla
@Oldboy: Visst vore det ultimata att planera in en runner's Hugh på tävling?! Skall beställa en till nästa gång.
Peter P
1965 • Kungsholmen
#16
•
19 september 2012 kl 09:27
Gilla
Jag hade förr ofta en känsla jag kallade hjort-känslan då benen bara gick av sig själv alldeles för fort. Jag kände mig lätt i steget och outtröttlig. Detta inträffade nästan alltid kvällstid då jag sprang på elljusspår och efterföljdes alltid dagen efter av en hemsk träningsvärk pga att jag sprungit alldeles för fort.

På senare tid kan möjligen min första mara 2011 klassas som euforisk.
Oldboy
1952 • Danderyd
#17
•
19 september 2012 kl 10:49
Gilla
@Gabriella: En del får det! Avis? Javisst! De är "i zonen" eller får "flow" och presterar bättre än någonsin. Stämmer ju med några berättelser i tråden.
Läste för många år sedan att när man får Runners High har man vanligtvis sprungit ganska länge med hög ansträngning, stämmer ju bra på långlopp! Och de gånger jag upplevt något liknande har också varit sent på krävande långpass. Möjligen på New York-maran men det var nog ett mer normalt lyckorus för att det kändes bra:-)
Pär Hansson
1975 • Järna
#18
•
19 september 2012 kl 11:15
Gilla
Det var ett tag sen jag upplevde detta, men de gånger det har inträffat har det oftast varit speciellt väder, som regn eller vinterkyla.

Här finns instruktioner (som jag inte testat) om hur man framkallar en runner's high: http://www.wikihow.com/Get-a-Runner%27s-High
Birthe Kjaersman
1960 • Örsås
#19
•
19 september 2012 kl 13:03
Gilla
Jag har fått Runners high några gånger. Dock har jag oftare fått eufori efter ett pass, när jag kanske brustit ut i skratt, eller gått omkring med ett fånigt leende i flera timmar efter.
Jag har fått cyclers high på Vätternrundan, nästan varje lopp jag gjort. Det har alltid fallit in när den sista riktiga uppförsbacken är klar och det bara går neråt mot målet. Då trampade jag på som en galning log eller skrattade högt, ibland föll tårarna, och jag kände ingen trötthet, trots 15 timmar i sadeln (jag är långsam när jag cyklar också :) ).
tomas lindahl
1971 • skåpafors
#20
•
19 september 2012 kl 14:28
Gilla
jag är ingen snabb löpare men försöker hela tiden bli bättre. I våras sprang jag ett långpass på 18.5 km. Efter ungefär 11 börjar benen öka farten, flåset gick ner och jag ökade från 5 minutersfart ner till 4.35-4.45 per km. denna fart hölls hela vägen hem och lyckoruset var totalt. Inte fått till den känslan riktigt igen....
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.