17 maj 2008 kl 20:29
Artikeln du länkar till har ett diagram som författarna menar motsäger förekomsten av en mjölksyratröskel. Jag vågar dock säga att den snarare bevisar förkomsten av densamma. Grafen slutar vid 100% av vO2 max. Om den hade fortsatt hade man med grafens trend sett en ganska tydlig sväng där mjölksyran stigit nästan vertikalt. Detta skulle då stämma med grundläggande mänsklig fysiologi. Du kan inte springa nån längre tid över din vO2 max/mjölksyratröskel, därför att mjölksyran ökar exponentiellt och det krävs syre för att göra om den till glukos i levern. Det finns liksom ingen magi.
Sen har ju artikelförfattarna säkert rätt i att det finns trötthet som kan tillskrivas annat än mjölksyra. Mjölksyra är dock mycket centralt, konstigt vore väl annars.
Henry har en poäng i att vO2 max-gränsen nog är något skarpare. Jag vill dock fortfarande hävda att det i princip för sig om samma sak. Själklart finns det ju inte en gräns där metabolismen först är helt aerob och sen blir helt anaerob. Man har ju säkert lite mjölksyra i sig hela tiden. Med tröskeln menar man istället där kurvan böjer av uppåt väldigt skarpt.
Jag vill inte vara inbilsk, jag bara ser inte hur det skulle kunna föhålla sig på något annat sätt. Om nån vet bättre, förklara gärna!