Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 6 inlägg • 1099 visningar •

Någon mer som gråter?

EvaMarie
1957 • Linköping
#1
•
11 maj 2008 - 21:54
Gilla
Jag har ett litet problem. När jag kommer i mål på tävlingar och motionslopp, särskilt om det är sådana där det är fantastisk stämning och massor med hejande människor och musik på upploppet - så börjar jag gräta!

Helt enkelt för att det känns så otroligt fantastiskt och jag blir så rörd. Jag förstår i och för sig att det är rätt naturligt, för när man går i mål i ett lopp har man för det mesta gjort en rätt rejäl prestation och när man ser målet så släpper spänningen - man börjar bli rätt övertygad om att man kommer att klara det.

Allra värst hittills har TjejVasan varit - när jag för första gången kom in på upploppet i Mora och såg den där skylten med "I fädrens spår..." framför sig och alla bjällror och allt folk och det var så vackert med all den vita snön...

Men ändå - det känns så fånigt att börja gråta inför alla dess människor som tittar på. Är det någon annan som har samma problem? Eller möjligen en lösning på problemet?
csaba
1973 • Malmö
#2
•
11 maj 2008 kl 23:45
Gilla
jag kan tänka mig att det är större delen kvinor som gråter. (mannen ska ju vara lite matcho).

men jag måste erkänna att det hände mig en gång.

när jag blev svensk mästare , så kunde jag inte hålla tårrarna tillbaka. hur mycket jag än försökte.
känslan att stå högst upp på pallen vilket man har kämpat för i så många år och hur matcho jag än försökte vara (tuff kampsportskille på 22år, med tv4 kamerorna i nylet) så kunde jag inte hålla tårarna borta.

men som sagt, hellre glädjetårar än ledsna tårar.
Mitte Björfelt
1969 • Karlstad
#3
•
13 maj 2008 kl 08:32
Gilla
God morgon !

Det enda rådet som jag har är; acceptera känslorna som kommer. Det är väl underbart att även kunna visa dom. Om fler gjorde det kanske världen vore lite vackrare. Om någon har problem med att du gråter så är det deras problem och inte ditt. Fortsätt att låta känslorna svalla : )

christina dahlberg
1985 • Jönköping
#4
•
13 maj 2008 kl 08:49
Gilla
jag gråter också när jag springer i mål...
Samuel Edvardsson
1983 • Karlsborg
#5
•
13 maj 2008 kl 09:11
Gilla
Brukar gråta av smärta när jag går i mål =)
Per C
1965 • Kävlinge
#6
•
13 maj 2008 kl 09:40
Gilla
Debuterade i Stockholm Marathon förra året och trodde själv att målgången skulle framkalla en tår eller två. Men så blev det inte, jag var väl för trött ;-)

Däremot upplevde jag starten som väldigt mäktig, jag stod i grupp F. När myllret av löpare började röra sig och speakrarna önskade lycka till på olika språk. Då fick jag en klump i halsen och ståpäls!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.