26 maj 2018 kl 18:05
Gammal tråd, medveten om det. Men en bra start för mina grubbel!
Har nyupptäckt högt blodtryck, 47 år, med genetiska anlag för detta, och har pressat mig till ganska intensiva arbetsdagar under typ 3 år. Inte andan-i-halsen-stress, men just intensiva dagar utan raster och en hel del övertid, korta semestrar/ledigheter. Ingen direkt stress i livet i övrigt, efter arbetet.
Sprungit under denna 3-årsperiod, från nybörjare till typ 3 pass i veckan, typ 7-15 km, 40-90 minuter per pass.
24-timmarsmätning av blodtrycket, 150/80 under arbetsdagen, men typ 120-130 övertryck och något normallågt (som jag glömt/inte uppfattade) undertryck under vila. Hyfsat normalviktig för min längd, 64 kg tant på 174 cm.
Det känns motsträvigt att börja medicinera, har hämtat ut medicinen och börjar läsa på om effekterna, och funderar ytterligare. Medicinen jag har fått är en tiazid-diuretika enligt beskrivning i #18, verkar ju vara lindrig typ, och med minst effekt på resten av kroppen, och dosen jag fått är den lägsta.
Istället, köra en period på 3-4 månader och lägga om livsstilen:
- försöka se till att ha 30 minuters pulshöjande motion/dag, typ roddmaskin, gång eller högintensiv "gympa" de dagar jag inte springer,
- plocka ner 2-3 kg vikt,
- bestämma sig för att ta de stipulerade 42 minuterna lunchrast istället för att hasta i sig maten på mindre än 15 minuter (inklusive värmning...),
- minska mängden "slentrian-kaffe" under arbetsdagen,
- minska tiden på jobbet per arbetsdag, och inte göra mer än förväntat/behövt hela tiden,
- ...
Jag är ovan vid vården, ska jag be att diskutera med läkaren igen om mitt upplägg? Har inte träffat läkaren "live", bara per telefon efter provtagningar av sköterskor, hen motiverade medicinen som att jag ju var normalvikt och motionerade, då var det medicin som gällde med dessa värden. Men nu några dagar efteråt har jag alltså mer frågor om alternativen.
Det är ju ändå ingen akut åkomma, hade jag inte gått till blodgivning för att återregistrera mig efter långt uppehåll/utlandsboende så hade jag inte vetat att jag hade högt blodtryck. Dock blir jag segare och segare i kroppen för varje vecka, men det kanske är för att jag fastnat i mellanmjölksträning, och för dåligt utspridd träning under veckorna (mest helgpass)?
Ska boka tid för en provtagning av diverse värden "privat", som komplement, för tröttheten/segheten. Hade lågt Hb vid blodgivningskontrollen, men då bara precis under gränsen för kvinnor, Hb 125, jag hade 122.
Är det dumt att labba med sånt här själv?
Känns ju som sagt inte akut, bara ytterligare 3-4 månader utan blodtrycksmedicin bara, men med försök till förbättring av livssituationen.
