23 juni 2012 kl 11:48
Andreas och Liam:
Tänk på att alla upplägg och "beprövade recept" är att ses som rekommendationer, och inget annat.
Däremot är jag ganska övertygad om (av egen erfarenhet) att lite längre pass ÄR viktiga för att få bra fart på milen. Jag tycker att 12-15km är en bra sträcka att springa regelbundet på för att bli snabbare på milen. Springer man inte mer än en mil så vänjer du ju inte kroppen vid att springa långt, och på sikt, långt och fort. För mig känns det självklart att jag blir snabbare på milen om jag blir riktigt snabb på 12-14km, men att jag kanske inte blir snabbare på milen om jag bara tränar på 7-8km även om det går snabbt. Man ska ju orka hålla i hela distansen. Min slitna rekommendation är att fortsätta springa 5-8km i hög fart och gärna kuperat, då blir man löpstark på riktigt. Varva det med lite längre turer på flackare sträckor och var inte rädd att springa lite snabbare än "rekommenderat" om kroppen känns fräsch, men försök springa lite lugnare första halvan.
Med tanke på åldern (speciellt för Liam) så tycker jag att ni bägge kan satsa på att springa runt 12km och lite längre och inte alls vara rädda för att "stå på lite" om ni tycker det känns som att det går för långsamt. För mig har det alltid känts lite för "svenskt" att hålla sig slaviskt till en plan. Känns det lätt så är ju träningen för lätt för att ni ska kunna bättra på miltiderna, då duger det ju inte att såsa fram i pratfart.
Ni ligger nog egentligen längre fram i planeringen än någon med sämre förutsättningar.
Kontentan är att långa pass (med det menar jag ett par km över milen och längre) är mycket nyttiga och där är det sträckan och tiden som går hand i hand. Vill man bli snabb på milen räcker det finfint med att nöta på i raskt tempo på sträckor ett par km över milen och varva med kortare turer i ännu högre fart. Har du möjlighet att springa ett par km extra om du ändå är ute och nöter på 12km och du känner dig "fräsch" så varför inte? Tre km extra går fort och stärker dig.
Lågintensitetspassen kör jag ganska sällan, och bara på längre sträckor med sällskap där jag ser 15km som avkopplande och springer då för sträckans, sällskapets och långvarighetens skull, inte tidens. Omvänt så känner jag att jag inte gärna springer kort och långsamt, det känns som slöseri med tid och då springer jag helst själv.
För oss som är lite äldre än er så finns det en klart högre skaderisk så vi tjänar på att ta det lite lugnare när vi ska bygga upp fart. Men som ung och aktiv: stå på. Speciellt om du har blandad träning i ryggen redan, då är skaderisken klart mindre. En mil är relativt sett ganska kort. :)
