Löpning Kom igång 25 inlägg 57188 visningar

3 km=23min, vad är fel?

Emma Aspegren
1993 • Broby
#1
17 juni 2012 - 23:37
Gilla
Jag är 19 år, väger 52 och är 165cm lång och är otränad. Jag har testat o springa/jogga 3 km 4 gånger i veckan i två veckor nu. Mina tider är usla enligt det jag har kollat upp, min första tid var 23 min. Jag klarar inte av att springa en hel runda, bara ca halva sen blir resten typ joggning och ibland nästan gå. Har inte fått bättre resultat än 20.30min och då fick jag ändå pausa 2-3 min som inte är inräknat i den tiden. Som jag har kollat upp borde ligga på ca 15 min isället eller bättre :( nån som kanske vet orsaker som kan göra att jag springer dåligt?Vet inte vad som är fel så jag inte orkar...
< < < 1 2 > > >
Micke Larsson
1971 • Norge
#2
17 juni 2012 kl 23:48
Gilla
Borde och borde... Om du, som du säger, är "otränad" tycker jag inte alls att du "borde" snitta 5 min/km. Jag skulle tro att "felet" är just att du är otränad och inte orkar.

Fortsätt några veckor till, så går det garanterat snabbare. Som du säger har du ju fått ner tiden från 23 till 20,5 minuter, alltså mer än 10 % förbättring på två veckor, fortsätter den utvecklingen är du nere på världsrekordtider till hösten :-).
Kajsa B
1987 • Göteborg
#3
18 juni 2012 kl 01:01
Gilla
håller med micke. är ju inte konstigt att det är det tempot du håller om du är helt otränad. 3 km på 15 km klassas ju som bra kondition, och det behöver man ju träna för (åtminstone de flesta). så spring på så kommer tiderna. varför inte skippa klockan under några veckor och sen se om det gått framåt?
hernwall
1966 • handen
#4
18 juni 2012 kl 07:04 Redigerad 18 juni 2012 kl 07:04
Gilla
jämför dig bara med dig själv - men låt dig inspireras av andra!

Stressa inte fram något. Det viktiga är att du gör det du gör, att du fortsätter att ta kortare gå-avsnitt när kroppen säger ifrån. Du kommer snart att springa dina 3km, och på tider långt under 20 minuter! Men du skall absolut inte stressa fram det!

Känn hur du mår allt bättre. Lycka till!
David Simonsbacka
1978 • Uppsala
#5
18 juni 2012 kl 09:37
Gilla
Hej Emma,

Ta det lugnt, du har ju bara sprungit i två veckor! Det kommer med tiden, skynda långsamt, spring inte oftare än varannan dag och försök variera dig, var ute lite längre tid någon gång och varva löpningen med gång, spring en km gå ett par, tre minuter, spring en km till så att du kommer upp i 45-60 minuter. Men skynda långsamt och känner du dig sliten, hoppa över träningen eller ta en cykeltur eller nått istället. Så kommer du snart vara nere på 15min på 3km...
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#6
18 juni 2012 kl 09:45
Gilla
Om jag inte minns fel sprang jag 2,5 km första gången, gick tre gånger och hade svårt att få luft med huvudvärk efter 20 min "löpning". :-)

Bestäm 3 km med två eller tre korta gånginslag. Kör tills du slipper gånginslagen eller öka 500 meter i veckan med fortsatta korta gånginslag. Jogga inte fortare än att det känns ok. Skit i tider och koncentrera dig på att vara ute i rörelse den tid du bestämt. Kollar du tider hela tiden låser det sig. Resten kommer av sig självt.
Linda Karlsson
1982 • Mönsterås
#7
18 juni 2012 kl 10:30
Gilla
Hej Emma!!

Jag tycker inte att det är något fel att du springer/joggar 3 km på 23 min, med tanke på att du skriver att du vart aktiv i ca två veckor.

När jag själv började träna igen efter långt uppehåll för lite mer än två år sen nu, då låg jag där du ligger....otränad var jag då, precis som du är nu. Så mitt råd att skynda långsamt, jogga lite lugnare, så orkar du kanske jogga hela rundan, utan gå-inslag. Sen så helt plötsligt så springer du dina 3 km under 20 min.
Lycka till!!
1981 • Linköping
#8
18 juni 2012 kl 11:49
Gilla
Ta det lugnt och Jogga hela vägen istället för att tokspringa, det går säkert fortare. Och ta det bara lugnt så är du snart snabbare!
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#9
18 juni 2012 kl 12:03
Gilla
Bra att du kommit igång. Allt tyder på att du behöver förbättra din kondition avsevärt. Kör på ett par månader så skall du se att du kommer att ha förbättrat dig mycket. 2 veckor är inte tillräckligt.
1956 • PARTILLE
#10
18 juni 2012 kl 13:26
Gilla
På mig låter det som att felet ligger i att Du stirrar Dig blind på tider istället för att koncentrerar DIg på löpning. Fantomtider kommer inte över en natt.
Satsa på kontinuitet och skippa klockan ett tag, så kommer resultaten, men det måste få ta den tid det tar. Du skall veta att Din absolut bästa vän är tålamodet.
Häng i bara, så fixar Du det :-)
1975 • Göteborg
#11
19 juni 2012 kl 09:11
Gilla
Men så orooooligt dåligt! Efter två veckor borde man snitta åtminstone 3.50/km på fem pass i veckan, gärna med några långpass över 30 km inlagda, OCH ha anmält sig till minst två maror som går av stapeln inom en månad.

Skämt åsido - Emma, lyssna på alla kloka råd du fått! Stirra inte på prestation. Ägna några månader upp uppstart, toffla runt i bekvämt tempo, lyssna på kroppen, och låt allt ta tid. Huvudet och kroppen behöver lära sig komma överens, och det är inte gjort över en natt.

I mitt tycke är det absolut svåraste med löpning att lära sig ta det lugnt och att inse sina begränsningar. Till och med för oss som hållit på ett tag kan det vara svårt att omsätta i praktiken. Önskan att vilja är stark.

Gör en reboot på dina ambitioner, lägg upp en långsiktigt plan för det kommande året, och börja bygg en stabil bas. Och framför allt - löpningen ska vara rolig och givande, inte bara ett stressmoment bland andra här i livet!
Mattias Larsson
1966 • Segeltorp
#12
19 juni 2012 kl 12:38
Gilla
Word! Du har precis gjort det största misstaget - att börja fokusera på tiden. Sluta omedelbart med det. Jag är iofs likadan själv (också nybörjare) men jag har insett att det tar tid. Lång tid.

Väldigt många som är aktiva här på forumet är grymt vältränade löpare, det är alltför lätt att börja jämföra sina blygsamma resultat med rävar som matar halvmaror i 3.30-tempo till frukost.

Jag upprepar: Sluta omedelbart fokusera på tiden/tempot. Det enda som minskar är självkänslan och det enda som ökar är skaderisken.
Martin
1979 • Stockholm
#13
19 juni 2012 kl 14:57
Gilla
Jag håller med ovanstående skribent. Skit i tiderna och bara spring, det är svårt men blir roligare. För två år sedan gjorde jag milen på ca 36 min. Sedan dess har jag inte en enda gång tagit tid eller ens mätt sträcka, jag sticker bara ut i skogen och springer till jag inte orkar längre. Ibland spurtar jag nästan och då orkar jag kanske 20 min, ibland är jag ute i två timmar.

Det är så otroligt mycket roligare...
Micke Larsson
1971 • Norge
#14
19 juni 2012 kl 15:27
1 Gilla
Jag tycker tvärtom inte alls att det är fel att snegla på klockan. Det gäller bara att jämföra mot sig själv och inte mot elitlöpare. Då blir tiderna kul och kan ge en kick eftersom man, särskilt från början, märker hur mycket snabbare man blir.

Ett annat sätt att jämföra är distansen. Men samma sak där, jämför inte mot ultralöpare som springer Stockholm-Göteborg tur och retur, jämför med vad du själv orkat tidigare. Och jämför inte både tid och distans på en gång - springer man längre går det långsammare, människan är ingen bil!

Och som alla sagt: låt det ta tid! En nybörjare som springer regelbundet kommer att förbättra sig, det gäller t o m gamla gubbar som jag.
Henry Eriksson
1990 • Malmö
#15
19 juni 2012 kl 17:35
Gilla
första gången jag sprang 3 km var jag 16 och väldigt otränad + lite överviktig. Då hade jag en tid som säkert var 30 minuter.. Nu är jag 21 och springer inte snabbare än strax under 5 min/km, 5 år senare alltså!

Så låt det ta tid =)
Oldboy
1952 • Danderyd
#16
19 juni 2012 kl 18:55 Redigerad 19 juni 2012 kl 18:56
Gilla
Emma, välkommen till löpargänget! Löpning är något av det nyttigaste man kan hålla på med och om man slutar ställa krav är det roligt också! I lumpen fick jag lära mig att det tar tre månader att bygga upp nån sorts kondition - sen tar det tre veckor att förstöra den. Det stämmer fortfarande. Så det viktigaste om du vill tycka att det går lättare eller snabbare efterhand är att hålla på.

Men jag håller med alla (utom Micke om just detta), strunta i klockan så länge. Känn hur det känns. Lagom träningsfart för det mesta är att kunna prata med nån som springer med - eller med sig själv - utan att bli andfådd. När du kan springa och prata i tre km, oavsett fart, är det bättre att du försöker springa lite längre ibland tills du kommer upp i en halvtimmes löpning ett par gånger i veckan. Sen kan du börja försöka kuta snabbt uppför backarna t ex. det kommer att ge resultat på farten.

Var inte för ivrig, en löparkropp byggs inte på ett par veckor. Låt löpningen bli en vana men känner du att du vill ut nästan jämt så ta en simtur eller cykeltur i stället ibland. Det finns så många f d entusiaster som startat med att springa så fort de kan ofta, fått nån skada och gett upp sen. En tusenmilavandring börjar med att man sätter den ena foten framför den andra, sen fortsätter man.....
1965 • Höganäs
#17
19 juni 2012 kl 19:49
Gilla
Hjärtlig välkommen till detta gäng, just vi som är nybörjare tycker iaf jag att de tar hand om och värnar om oss.
Viktigt att det käns bra och att man tycker det är kul, och att du inte tar i för mycket ibörjan. Efter ett tag och det går ganska fort, börjar du märka att det går lättare både med flåset och benen och då behöver du inte stanna. Sen om det tar 20 min eller 30 min är helt ovesentligt. Kommer ihåg då jag gjorde mitt första pass på 5km, utan att stanna, utan att det var jobbigt. Trött, klart jag var, men så nöjd. Sen om du ska kolla tiden eller inte???
Själv hade jag en app på mob som jag startade vid bilen, och stannaden vid samma plats trots att jag gått både i starten och slutet på ca 200m. Idag är det ganska kul att titta på tiderna, kul att veta att man var stolt över att presterat 5km på 35-40 min.
Glöm inte lite styrketräning eller cykel rundorna. Kör omväxlande träning, tips från en skadad löpare som tror att alla andra skadar sig utom jag.....Det är nyttigt att ha fel inser jag. Men cyklen fungerar kanon som rehab...Snart är jag på banan igen, men då ser ni en lite ödmjukare löpare kille på gatorna.....
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#18
19 juni 2012 kl 20:47
Gilla
Emma: det finns inget fel. En otränad kropp är mer begränsad än en tränad. Tiderna blir långsammare helt enkelt. Alla måste börja nånstans. Lär dig känna glädje i att joggspringagå innan du börjar jaga tider. Annars blir det bara jobbigt.
Henry Eriksson
1990 • Malmö
#19
19 juni 2012 kl 21:36
Gilla
Känner du att du vill bättra på kondisen utan att ta så mycket stötar på knäet som du gör med löpning kan jag rekommendera landsvägscykling. Jag har haft problem med knäna och med cyklingen har jag verkligen fått bra kondis och mindre ont i knäna. Har inte ont i knäna när jag löper nu längre heller men du vet vad jag menar :)
1997 • Gävle
#20
17 februari 2024 kl 22:37
Gilla
Undrar om 3 km löpning på 15 min vart annan dag är dugligt , vad tycker ni??
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.