15 december 2011 kl 00:03
@Mattias Dahl
Bakgrunden är att jag i somras noterade en märkbar försämring i prestation vid längre pass på löpbandet hemma jämfört med passen ute. För att kunna hålla ett visst tempo fick jag börja kämpa allt hårdare (pulsen stack iväg) på löpbandet jämfört med passen ute. Jag började intressera mig för vad detta kunde bero på (eftersom jag alltid har vätskeflaskor inom räckhåll på löpbandet uteslöt jag vätskebrist som ju annars kan ge pulsdrift).
Jag har ett hus med självdrag där luftväxlingen genom ventilerna påverkas av temperaturskillnaden mellan ute- och inneluften. Sommartid är temperaturskillnaden försumbar liksom luftväxlingen genom ventilerna. Detta fick mig att anta att den försämrade prestationen inomhus orsakades av den dåliga ventilationen. En bekant som är mer insatt i ämnet än jag själv påpekade att problemet inte är brist på syre utan överskott på koldioxid i ett dåligt ventilerat rum (vilket han exemplifierade med att dykare kan använda gasblandningar med väsentligt lägre syreinnehåll än i atmosfären - Hydrox som används vid djupdykning kan t ex ha 97% väte och 3% syre - att jämföra med 21% syre i atmosfären). Däremot kan man få huvudvärk och känna obehag vid CO2-nivåer på 1500 ppm, som inte är alltför svårt att komma upp till i ett dåligt ventilerat rum, särskilt om man tränar intensivt.
Jag har inte kommit på någon mer rimlig förklaring än att den dåliga luftväxlingen försämrade min prestation och att det var den förhöjda CO2-halten som spelade in.
Även om självdrag fungerar bättre vintertid (och det är ju då man använder löpband mest intensivt) valde jag att satsa några hundringar på att installera en frånluftsfläkt i källaren istället för att förlita mig på att självdraget ska räcka till under mina pass (fläkten evakuerar 1650 liter luft per minut, vilket gör att man kan köra långa och hårda träningspass innan CO2-nivån blir besvärande hög i rummet, om den ens blir det någonsin).
