6 mars 2008 kl 12:19
För mig så tog det ganska lång tid att komma upp i de löpvolymer jag kör med nu (45-55km/v - 4 pass). Började löpträna på sensommaren 2005, och hela första året så sprang jag bara två gånger i veckan, 3km per gång. Så fort jag ökade distansen fick jag mjöksyra i benen och fick stanna, fick ont i hälsenan m m. Efter ett år så började jag så sakta öka distanserna till 5 km, 6km...och efter ca 1.5 år så sprang jag för första gången 10km. Hade forfarande problem med benen, så det blev bara löpning två gånger i veckan. Så fort jag körde mer än så fick jag ont. Sedan så började jag äntlingen fatta... Jag hade konsekvent kör med "no pain - no gain"-konceptet. Trodde det skulle vara så...begrep inget annat. M h a Jonas Coltings bok så började jag dra ner på tempot! Anammade MAF-konceptet (se flera trådar i forumet om detta), och hela hösten körde jag bara lågintensivt. Raskt så var jag uppe i 50km/veckan, kunde springa (nåväl...jogga) varje dag utan återhämtningsproblem och utan skador...och utan minsta lilla infektion! Det gick väl inte så snabbt direkt, men jag lyckades i alla fall bygga en bas som fortfarande håller nu när jag varvar lågpulslufsande med mer intensiva pass (följer 4-timmars maraton-träningen på
www.marathon.se). Det funkar fortfarande att jogga dagen efter ett medelintensivt långpass på 20+ kilometer, eller ett högintensivt pass med backträning. Bara man inte kör två högintensiva pass två dagar i följd.
Slutsats: Dra ner ordentligt på tempot och bygg en bas under ett antal månader, sedan fixar det sig med återhämtningen! Roger...du är faktiskt nästan 20 år yngre än jag, så att det tar emot har inget med åldern att göra...jag lovar!