2 september 2011 kl 18:23
Men som Naturvårdsverket även skriver så är det strikt ägaransvar och hundar ska hindras från att springa fritt där det finns djur med barn. Det innebär att om du har en hund som springer med och inte stöter upp vilt, dvs har en jakt, driv- eller vallinstinkt, får den vara lös.
Alla hundar jagar varken kaniner, fasaner eller svanar. Därför kan man tolka det som att de får vara lösa.
Till detta tillkommer kommuners egna regler; "Kommunen kan också föra in lokala regler för exempelvis friluftsområden och på motionsspår.".
Eftersom alla kommuner inte har koppeltvång i dessa områden, så kan hundar få lov att vara lösa. Därmed kan det ses som tveksamt om människor med hund ska anpassa sig till de utan hund som kan tänkas vara rädda eller tvärtemot. Jag tolkar det som att det ska vara respekt mellan båda parter och tyvärr ger denna tråden mig inte mer tilltro till den generella joggarens respekt för hundar och dess förare.
jag skulle vilja dra en parallell till kvinnors som blivit överfallna, våldtagna eller misshandlade av män. Många kvinnor är rädda för okända män i naturen. Bör joggare av motsatta könet inse detta och därför ändra rutter alternativt bete sig annorlunda?
Det kan ses som långsökt, och visst är det, men tanken är densamma. Hur långt bör man vara tillmötesgående? Om du har en rädsla eller en fobi, var är ditt ansvar?