Löpning Träning 58 inlägg 6144 visningar

Resultat av träning nära maxkapacitet

1978 • Lidingö
#1
5 augusti 2011 - 16:12
Gilla
Hej!
Jag är en tävlingsmänniska som har ett tydligt mål för vilken tid jag vill uppnå på Lidingöloppet. Som löpare är jag väl en relativt duktig motionär med naturlig tävlingsinstinkt.

Således gillar jag att pressa hårt när jag tränar och springer ofta relativt nära min maxkapacitet för sträckan ifråga (varierar intervaller 1 km, medeldistans 8 km och längre rundor 15-20km). Nu undrar jag ifall för högt utnyttjad kapacitet skulle kunna hämma resultatet i min träning? Är det bättre att vara lite återhållsam med kapaciteten/intensiteten på träningarna för att på sikt uppnå ett mera effektivt träningsresultat? Jag är dock noggran med att ha minst 1 vilodag efter varje runda, men skulle vara tacksam för info huruvida det är bra eller dåligt att pressa sig hårt på träningspassen. Ambitionen är naturligtvis att jag vill uppnå en så bra träning/uppbyggnad som möjligt. Jag springer ca 3 ggr / vecka.

Tacksam för svar/input.
< < < 1 2 3 > > >
Rasmus Olsson
1979 • Göteborg
#21
6 augusti 2011 kl 23:57
Gilla
De flesta löpskador är garanterat utmattningsrelaterade snarare än bristningar orsakade av för stor momentan kraft. Korta, hårda maxningar bör därför ha långt lägre skaderisk än långa medeltempopass, särskilt när man är nybörjare.

Konditionsbas kan man bygga upp på cykel lika bra eller bättre, med obefintlig skaderisk. Sen kan man köra löpteknik och hårda, korta pass för att få löpekonomi och bra löpsteg.

Men var och en får göra efter eget huvud.
Pål Nilsson
1976 • Höör
#22
7 augusti 2011 kl 00:32
Gilla
@Rasmus:
Varför det? Vilken studie tyder på det? Förstå mig rätt - jag gillar spekulerande resonemang om de presenteras som sådana...Jag är rätt övertygad om att man med tillrättalagda förutsättningar kan påvisa både att intensiv träning är mer skadedrabbad än ren mängdträning, och tvärtom.

Visst kan man det, om man tycker att det är kul att cykla, och inte bryr sig om det faktum att en stor del av ens löpekonomi och löpsteg utvecklas under lättare distanspass.
Rasmus Olsson
1979 • Göteborg
#23
7 augusti 2011 kl 00:42
Gilla
Och jag påstår att den löpekonomi och det löpsteg man utvecklar då huvudsakligen gör nytta vid det tempo man springer de lättare distanspassen i. Jag ser tydligt på mig själv och andra hur radikalt olika löpstegen är beroende på tempo.

Det finns så mycket mytologi, orubblig tradition och vidskepelse inom löpvärlden att man blir rätt trött ibland.

Man får nog bestämma sig, som löpare, om målet är att bli så snabb man bara kan bli, eller om målet är att springa så mycket som möjligt. De två är nog inte så förenliga som många inbillar sig.
1978 • Lidingö
#24
7 augusti 2011 kl 11:06
Gilla
Tack för gedigen respons.

Även om åsikterna går isär något är det tydligt att jag bör tänka om lite gällande min träning. Konsensus:
1. Trappa ner något i intensiteten på träningen, inte gå på max varje gång (skaderisk)
2. Lägga in iaf ett extra träningspass i veckan
3. Variera träningen mera

Det enda som förundrar mig är att jag upplever de tempokvoter som står beskrivet i vissa träningsprogram som lite väl snälla, framför allt på de lite längre rundorna.


1968 • Kållered
#25
7 augusti 2011 kl 11:11
Gilla
En sak som ingen har tagit upp:

Antalet tävlingar per år påverkar såklart också.

Om man som långdistanslöpare tävlar 2 eller fler ggr per månad så lär man få svårt att hinna peta in särskilt många maxpass däremellan.

Om man däremot bara tävlar 1-4 ggr per år, ja då kan det väl vara bra att köra någon maxad distans då och då, annars har man ju faktiskt väldigt dålig koll på sin status. :)
Inte för att det tillför den fysiska uppbyggnaden något egentligen, men däremot kan det ju vara bra att veta ungefär var man står inför en tävling.
Räcker väl att köra en 5 km max dock, för det går ju att räkna om med diverse kalkylatorer så att man får ett hum om vad förmågan blir på andra distanser.

För övrigt ansluter jag mig till dem som anser att man ska vara sparsam med maxade träningspass.

Rasmus>> Säg att man tränar inför en halvmarathon - hur många kilometer i veckan anser du då att man ska springa på max?
1968 • Kållered
#26
7 augusti 2011 kl 11:17
Gilla
Lunarun>> Jag är absolut ingen expert, men jag tror att du gör misstaget att bortse ifrån förhållandet tempo/totaldistans/träningstid.

Alltså, så som jag uppfattar det så om man t ex vill förbättra sin miltid från 45 minuter till 40, ja då räcker det inte att öka tempot på de pass man kör - man måste köra fler pass och därmed lägga mer tid och springa fler kilometer totalt - OCH öka tempot något.
Det kanske kan se ut som att det är liten skillnad i tempo mellan ett 45-program och ett 40-program, men den lilla tempohöjningen i kombination med mängdökningen gör att belastningen på kroppen ökar radikalt.

Det finns ju en anledning till att elitidrottare tränar kanske 2-3 ggr per dag. Det hade de inte behövt göra ifall det räckte att maxa några ggr per vecka. :)
Troligen är funktionen bakom detta att ju mer man tränar desto fortare återhämtar sig kroppen och ju fortare överkompenserar den (blir starkare) och för att kontinuerligt kunna öka kroppens kapacitet så måste man öka mängden träningstillfällen OCH mängden vilotillfällen.
Det är ju under vilan som kroppen byggs upp, inte under träningen. :)
Filip
1981 • Umeå
#27
7 augusti 2011 kl 11:17
Gilla
Jag är ingen expert. :) Vad fick du det ifrån Per? :) Jag skriver bara vad jag tror, jag kan helt klart ha fel. Jag kör ju själv ofta maxpass nu och ska fortsätta med det en ett bra tag till. Vi får se hur det utvecklar sig och hur länge jag kan hålla på så.

Pär: Ja, kanske ska börja skriva i dagboken. Ska ut på intervaller nu, 4x1000 m. :)
Pål Nilsson
1976 • Höör
#28
7 augusti 2011 kl 12:49
Gilla
Att löpträning i tilltänkt tävlingsfart är absolut nödvändigt för att man ska prestera så bra som möjligt på tävling råder det inget tvivel om. Poängen är att kroppen måste prepareras för att klara av sådan kontinuerlig ansträngning. Då ens tävlingsfart blir högre och högre blir det mer och mer krävande att uppnå den. För att orka behöver man stärka de funktioner (läs muskler, leder och ligament) som stressas av grenspecifikt tävlingsmoment, utan att belasta riktigt hårt. För medel- och långdistanslöpning är receptet lätt distanslöpning. Vad som är lätt distanslöpning är naturligtvis olika för olika löpare.

Det är knappast ett sammanträffande (än mindre vidskepelse) att alla löparprestationer värda att notera - från sprint till marathondistansen - bygger kring en gedigen distansbas.

Finns det över huvud taget något exempel på en riktigt bra löpare som bara tränar löpning i sin tävlingsfart?
Filip
1981 • Umeå
#29
7 augusti 2011 kl 13:22
Gilla
En faktor som jag tror kan tala emot frekventa maxpass är att det är väldigt krävande psykiskt. Speciellt när man närmar sig en platå och tiderna inte längre blir bättre och bättre. Dock tror jag lekmän uppnår den platån snabbare med frekventa maxningar i jämförelse med att dutta på. Vill man snabbt komma i form till ett millopp, säg på en tid under 50 eller under 45 tror jag absolut många hårda milpass i sikte att förbättra tiden varje gång är mycket effektivt. Gärna ett per vecka, kanske fler. :

Ta det här programmet som exempel: http://www.jogg.se/Program/Program.aspx?id=28 Det innehåller ju knappt några milpass nära max alls. Skulle man ställa det mot ett program som innehåller ett till två milpass nära max per vecka plus ett intervallpass tror jag det skulle utklassa programmet ovan.
Tobias Månsson
1974 • Hässleholm
#30
7 augusti 2011 kl 14:03
Gilla
Det förefaller vara så att de flesta träningsprogram man följer är upplagda utifrån att ha variation mellan passen. Lugna återhämtningspass, pass m hög intensitet och långpass. Olika typer av pass syftar att främja olika delar av kroppens funktioner. EN norsk kommentar kring hur man jobbar med längdskidåkning utifrån en träningsfilosofi: "Rolig langköring", d v s lugna långpass.Man ska nog väga inläggen noga då vi som tycker ofta ger korta kommentarer som ibland är hämtade ur ett sammanhang... Lycka till.
Pär M
1969 • Umeå
#31
7 augusti 2011 kl 18:35
Gilla
4 * 1000 är bra att köra.

helt annan sak att "maxa" mil flera ggr i veckan...
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#32
7 augusti 2011 kl 18:44
Gilla
Om man som motionär tror sig (nästan) maxa på milen flera gånger i veckan så ska man nog fråga sig själv om så är fallet. För mig är iaf max på milen en nära-döden upplevelse som jag bara presterar på tävling, aldrig själv på träning.
csaba
1973 • Malmö
#33
7 augusti 2011 kl 19:19
Gilla
Fast 4x1000 är lite av det klenaste laget tycker jag. (beror så klar vilken distans man har som mål).
Men ska man vara bra på ex. milen eller mer så är 6-8 tusingar att rekomendera.
(det är min personliga åsik, men av 4st tusingar hadde jag inte vari nöjd med).
Filip
1981 • Umeå
#34
7 augusti 2011 kl 19:33 Redigerad 7 augusti 2011 kl 19:35
Gilla
Johan: Det är inte en näradöden-upplevelse när jag kör fem kilometer och milen men det är mycket jobbigt. Nära max, jag kallar det max. Visst, man kan alltid ta ut sig lite mer på ett lopp men inte jättemycket. Jag jagar tider, försöker förbättra mina tider nästan varje gång. Så länge progressionen fortsätter kommer jag fortsätta. Har alltid sprungit så här förut. När jag började springa igen i våras läste jag några guider för hur man ska förbättra sig för milen. Men jag tror inte dessa upplägg är bättre. De är enligt min mening för defensiva och inriktar sig inte på träning av det man faktiskt vill bli bra på.

4x1000 tycker jag är lagom eftersom jag maxar milen och 5 km de flesta andra gånger jag springer. Kör också dessa tusingar lite snabbare än jag orkat om jag kört 6-8 istället Men mest är det för att den psykiska påfrestningen med fler intervaller är så jobbig. Men visst, kanske hade det varit mer optimalt för bra tider på milen. :)
Mikael
1986 • Borås
#35
7 augusti 2011 kl 20:00
Gilla
4*1000 är nödvändigtvis inte för lite. Tycker själv att 4*4min intervaller med 3 min vila är en bra träningsform. 6-8st tusingar är bra det också, men då i lite långsammare tempo och 1min vila mellan. De båda passen har lite olika syfte och det ena borde inte utesluta det andra.
Sen kan jag bara instämma med alla som redan skrivit att det är variation som gäller om man vill fortsätta förbättra sin tider även nästa år.

Filip, tror du hade förbättrat dig även om du hade kört många lugna pass också. Att gå från soffan och bara att börja med någon form utav träning brukar leda till bättre resultat ;)

Filip
1981 • Umeå
#36
7 augusti 2011 kl 20:58 Redigerad 7 augusti 2011 kl 21:00
Gilla
Mikael: Det håller jag med om. Det som händer när man går från soffan och börjar springa är progression oavsett tempo. Men sedan, efter en tid, stannar progression upp eller går långsammare om man lufsar på istället för att ligga nära max. Det tror jag i alla fall. Men jag fortsätter så här och ser hur det utvecklar sig. Kanske svarar vi olika. Kanske är olika strategier bra beroende vilket fas man ligger i och hur länge man tränat.

Det jag är fösta hand är skeptisk till är olika program, exempelvis för milen, som nästan inte innehåller några maxningar alls. Låt gå för att det är bra med variation, men att inte låta rejäla milpass utgöra basen för att bli bra på milen är för mig en gåta. Speciellt för amatörer. Kan absolut tänka mig att elitlöpare behöver laborera med mer avancerade program. De maxar ju dessutom ganska frekvent i olika tävlingar som någon påpekade tidigare.
Rasmus Olsson
1979 • Göteborg
#37
8 augusti 2011 kl 00:22
Gilla
Patrik, hur många kilometer man ska springa för att klara av en halvmaraton har jag ingen åsikt om. Det jag diskuterar är förmågan att springa snabbt och bli progressivt snabbare. Att springa bara för att klara att genomföra distansen är nåt helt annat. Verkligen nåt HELT annat. Då duger säkert vad som helst i träningsväg, så länge man springer regelbundet.

Det är inte ens säkert att man nödvändigtvis vill springa så långt. Man kanske vill bli snabb och köra kortare lopp, på 5-10 km. Och nöja sig med såna distanser. Jag kan bara gå till mig själv. För mig gäller ungefär en omräkningsfaktor på 10 mellan löpning och cykling. 10 km löpning motsvarar grovt räknat 100 km cykling i "uttröttningsgrad". En halvmara skulle då motsvara drygt 20 mil. Det är rätt nära gränsen för det längsta jag nånsin cyklat (knappt 23 mil), och det är mycket längre än jag vill cykla. Distansrundor mellan 10-12 mil är optimalt, dvs motsvarande ungefär en mil löpning.
Alla är inte likadana, men för mig är det så här.

Hur som helst, så är jag fortfarande övertygad om att löpare generellt springer för långt/länge och för långsamt för att kunna bli särskilt mycket snabbare. 2-3 intervallpass i veckan skulle garanterat göra mer än ett par distanspass i halvflåstempo.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#38
8 augusti 2011 kl 00:26 Redigerad 8 augusti 2011 kl 00:28
Gilla
Läste denna tråden med stort nöje.
Snacka om att svära i kyrkan, men jag tycker att Lunarun tar upp en väldigt intressant målkonflikt mellan tillgänglig träningstid och prestation/utveckling.

Det skulle vara intressant att se en studie där det hade jämförts två grupper där den grupp 1 tränade enligt traditionell metod med variation i tempo och distans, och grupp 2 tränade vid riktigt hög belastning alla passen som Lunarun beskriver. Det viktiga är dock att den totala träningstiden är den samma för båda grupperna.

Med den träningsmängd och vilotid som Lunarun beskriver, är jag inte helt säker på att grupp 1 skulle vara den mest framgångsrika... Men som många påpekar tror jag även att skadofrekvensen skulle vara högre i grupp 2. För dem som lyckas ta sig genom programmet för grupp 2 tror jag dock att resultaten överlag skulle vara bättre än i grupp 1, just därför att de tränat mer för aktuell tävling, och har större mental vana vid att uthärda smärtan.

Jag misstänker dock att för distanser över 10km och snabbare tider (som Patrik beskriver i #27) krävs det för mycket vilotid, och eftersom det är återhämtningen som styr hur ofta en löpare kan köra riktigt hård belastning, så det ligger nog en begränsning där.

Nu är detta endast en fundering från min sida, utan att jag har någon som helst forskning att bygga mina funderingar på.

Om jag får komma med några tankar till Lunarun, skulle det vara att lägga in några långpass, än 20km då 30km är långt och kolhydraterna förmodligen kommer att tryta mot slutet. Det du dock kan göra är att du alternerar veckorna, så att du tränar progressivt hårdare under t.ex 3 veckor och sen tar en lugnare vecka där kroppen kan återhämta sig ordentligt innan nästa hårdare period. det funkar nog inte för årets LL, men kan vara värt att fundera över för senare lopp.

Duckar och gör mig redo för mothugg :-)

Löparhälsningar från Tom
1965 • Kungsholmen
#39
8 augusti 2011 kl 09:55
Gilla
Det finns effekter som bara uppnås vid träning i rätt tempo och dessa missar du helt om du kör för fort på alla pass. Jag tror man kan maximera sin VO2MAX på ca 6 veckor och sen går den inte att förbättra mer. Resterande förbättringar kommer från bättre löpekonomi, mer kapillärer kring muskler och fler mitokondrier i muskler, samt en höjd mjölksyratröskel.

Träning i låg intensitet get
* träning av de långsamma muskelfibrerna som behövs för uthållighet
* Bättre kapillärsystem och fler mitokondrier.
* Träning av fettförbränning så att kroppen bättre kan använda fett som bränsle.
* Höjd mjölksyratröskel

Träning strax under mjölksyratröskeln ger
* höjd mjölksyratröskel
1968 • Kållered
#40
8 augusti 2011 kl 10:32
Gilla
Rasmus #37>> Nä, jag är helt med på att denna tråd inte handlar om att "bara ta sig runt". :)

Är också helt med på att en kort- eller medeldistanslöpare inte har så mkt nytta av att "lunka runt" 20-30 km i lågt tempo.

Däremot är jag mkt tveksam till att man, om man ska springa 1 mil eller längre på tävling ska fokusera på att mestadels springa 3-5 km på max (även om det är intervall) och att göra detta någon enstaka gång i veckan - och sedan inte löpa särskilt mkt mer.

Men min fråga till dig kvarstår (och den handlar inte om att "bara ta sig runt"):
Hur skulle du träna inför en halvmarathon? :)
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.