2 augusti 2011 kl 19:54
Kör på säger jag!
Läste någonstans att förbättringar upp mot 30% inte alls är ovanligt till en början och det stämde bra för mig själv en gång i tiden också o så länge du känner så är det ingen fara. Att flyga fram i löparspåret är en underbar känsla. Att sen testa sig fram är nog så viktigt för att se var ens gränser är.
Överansträngningsskador kommer inte gärna över en natt eller över ett pass heller så så länge du försöker vara lyhörd och tolka vad din kropp försöker säga dig är det ingen fara på taket. Dock har jag en känsla att du kommer köra på även när det börjar kännas lite här och var i benen för "det ska ju kännas att man tränar". Helt rätt, men vad som är för mycket träning är också väldigt individuellt så vad dom är under gränsen för vad ens kropp klarar är nästan garanterat annorlunda för en annan. Enda sättet du kan få reda på var din gräns ligger är som sagt helt enkelt att testa dig fram.
Du kommer nog sen nå en nivå där det känns som du trampar vatten och inte förbättrar dig alls och det är här tålamodet kommer in. Utrusta dig med ett tålamod av guds nåde och tänk väldigt långsiktigt, att det får ta den tid det tar för att bli bättre men det är också så du slipper alla förhatliga skador. Genom att kunna ta ett eller ett par steg bakåt när det börjar ta emot eller när skadorna kommer och försöka se helheten med löpningen är nog så viktigt som att förbättra sig rent fysiskt.
