9 september 2011 kl 21:41
Det blir inget maraton för mig.
Jag fick en glasbit i foten i somras. Den gick genom skon och skar av senan till en av tårna. Det var för jäkligt att inte kunna springa. Hoppade runt i svampskogen på kryckor. Och läkarna i Karlstad ville inte operera. Dom menade att man gott kunde klara sig utan tån. Dessutom skulle det bli en mycket komplicerad operation.
Så när såret läkt tejpade jag ihop den med grannen så att den inte skulle böja sig åt fel håll och gav mig ut i spåret. Jag hade ju lite att ta igen inför maran.
Tillbaka i Amsterdam tog dom lite allvarligare på min olyckliga tå. En operation för att fästa ihop tåsenan går tydligen att lösa på lite olika sätt och behöver inte bli svår att återhämta sig ifrån. Så rullade dom in mig i magnetröntgen och upptäckte en inkapslad infektion inne i såret. Det kan tydligen bli en allvarlig grej av det om infektionen sprider sig. Förtur i kön och om en vecka hamnar jag under kniven. Och det där med att sy ihop senan fixar dom i bara farten.
Hur det är möjligt att en och samma fot är så mycket lättare att operera i Holland än i Sverige övergår mitt förstånd.
Nu är jag förstås glad att dom fixar tån men å vad avundsjuk jag är på er som får springa maran.
