26 januari 2008 kl 15:25
Redigerad 26 januari 2008 kl 15:38
Marika Ö: intervaller kan du springa varsomhelst. Överallt där du känner att det ger nåt dvs du blir snabbare och inte riskerar att springa dig fördärvad på kuppen :). Själv har jag sprungit på småkuperade grusspår, flack asfaltsgångväg, löparbana och löpband.
Flack bana är nog bäst i början, intervaller i kuperat kan man ge sig på senare när man blivit varm i kläderna.
Frida: bra resonemang, tycker det var glasklart :) Klart vettigt att fundera igenom varför man överhuvudtaget ska springa intervaller och vad det kan ge. Bara för att någon kortdistansare har med mördarpass i träningen så kanske man själv som siktar på betydligt längre lopp inte behöver köra samma upplägg...
Kom förresten på att visst har jag testat äkta VO2-tempo, på mitt senaste laktattest. Sista fyraminuters etappen var bland det mest plågsammaste jag gjort. Såg små stjärnor och kroppen kändes som härdsmälta. Drog rätt igenom Borgskalan, hade ont precis överallt. Och det är då man inte vill höra "bra, kom igen! Bara två minuter till..." :) Är nog inget jag skulle vilja plåga mig igenom alltför ofta. Lite lugnare, sådär lagom smärtsamma tröskelintervaller passar mig nog bäst :)
Maria A: vad jag läst så är det bästa att inte öka farten, utan att öka antal intervaller i stället. Om du upplever att det inte är för jobbigt, trots att du springer efter McMillans, kanske är det så att du utvecklats och blivit snabbare? Upplevde själv det där när jag höll på - kände att jag skulle orka snabbare tempo - så jag fick justera upp farten lite i taget efter hand. Kan ju vara knepigt om man inte har sprungit ett lopp på sistone och fått aktuellt nytt PB, men det är bara att höfta lite och gå på känsla...