Löpning • Övrigt • 21 inlägg • 6520 visningar •

Intressant om människans löpevolution

Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#1
•
16 mars 2011 - 08:27
Gilla
Kan det vara så att människan är _anpassad_ till långdistans (samtidigt som till andra saker, så att det blir mer av en gyllene medelväg), snarare än optimerad för det? Kan det vara så att det inte finns en ultimat sanning då det gäller var på foten man "ska" landa? Kan det också vara så att vi likt hästar byter steg och fotisättning vid olika tempo? Jag tror allt det faktiskt, hittade en intressant artikel som jag tänkte dela med mig av: http://www.eurekalert.org/pub_releases/2010-02/uou-tco020310.php
< < < 1 2 > > >
Fredrik Petersson
1979 • Linköping
#2
•
16 mars 2011 kl 11:20
Gilla
Intressant artikel. Jag håller med om att det förmodligen finns hastigheter där det är mer ekonomiskt att landa på hälen. Det känns som det finns ett spann där man i princip kan gå och jogga i samma hastighet, där är nog att gå med hälisättning det mest ekonomiska.

Sen anser även jag att ökad hastighet leder till en mer uttalad framfotsisättning. Detta är säkert jätteolika för olika individer hur denna övergång ser ut men det borde vara en steglös övergång från gång/långsam jogg med hälisättning till sprinthastigheter med endast tå/trampdyns isättning. Har svårt att exempelvis se en ultralöpare på 100 km med framfotsisättning (även om det säkert förekommer) likväll som 100m sprinters med hälisättning
Anders E
1968 • Sollentuna
#3
•
17 mars 2011 kl 07:21
Gilla
Enligt Pfitzinger's Advanced Marathoning såg sig Gebrsellassie som 2002 gick upp från långdistans till Marathondistans tvungen att ändra löpsteget (som han trimmat in för 5k och 10k) för att bli bättre på Marathon. I detta låg att bli mindre av en framfotalöpare för att få bättre löpekonomi:

"One change he made was to become less of a forefoot runner. Gebrsellassie believed that the springy stride resembling a sprinter´s that had served him so well on the track was costing him energy over the course of a Marathon."

Peter Gröndahl
1978 • Stockholm
#4
•
17 mars 2011 kl 08:34
Gilla
Evolutionen "optimerar" väl aldrig någonting. Det handlar ju bara om anpassning.

Håller med om att ju snabbare det går, desto mer "naturligt" känns framfotslandningen, däremot så tror jag nästan att hällandningen faktiskt är vanligare när tempot blir högre än långsam jogg. Tror knappt att jag har sett någon hällanda när de joggar. Det blir konstigt att sträcka ut steget så mycket som krävs för hällandning när hastigheten är så låg.
Claes Wikdahl
1976 • Sollentuna
#5
•
17 mars 2011 kl 08:44
Gilla
Det är ju intressant Peter. Joggar man på stället är det väldigt svårt att sätta i hälen först!
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#6
•
17 mars 2011 kl 09:24
Gilla
Peter: nä, ok, det var ju mitt argument, skulle kanske hänvisat till någon som argumenterar för att vi skulle vara "optimerade löpmaskiner" men jag tänkte det var allmänt känt att det anförts i debatten. Ska man hårddra det så är väl anpassning och optimering inte motsatser? Har man nått optimum under anpassningen så tjänar man inte mer på att gå i den riktningen helt enkelt. Det jag menade var att vi snarare är suboptimerade, men tappar andra egenskaper som är bra att ha om vi skulle anpassa ytterligare till löpning, även om det skulle vara möjligt. (Solklart? :-))
Kul observation om långsam jogg, har aldrig hört den förr eller observerat det själv, jag tycker det går utmärkt att landa på hälen rakt under kroppen (d.v.s. med korta steg) när man joggar långsamt? Claes: det har ju använts som argument i diskussionen, jag tycker dock inte det betyder något alls om man pratar om att springa som i "att förflytta sig framåt".
Peter Gröndahl
1978 • Stockholm
#7
•
17 mars 2011 kl 09:53
Gilla
Landa på hälen rakt under kroppen? Typ som springande hälgång?
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#8
•
17 mars 2011 kl 11:11
Gilla
Eh, ja? Långsam jogg blir väl lite snabbare än gång? Du lät så frågande så jag blev tvungen att ställa mig upp och lufsa kring skrivbordet lite till allmän förtjusning och jag landade precis som jag trodde och det tror jag typ 90% gör.
Johnny Bråttom
2007 • Stockholm
#9
•
17 mars 2011 kl 14:46
Gilla
Att landa på hälen är väl aldrig optimalt vid löpning oavsett hastighet?

Stor skillnad mellan gång och långsam jogg skulle jag säga.
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#10
•
17 mars 2011 kl 14:56
Gilla
Det finns väl egentligen inte entydiga bevis för att det ena sättet att landa på foten är bättre än det andra?
Johnny Bråttom
2007 • Stockholm
#11
•
17 mars 2011 kl 16:28
Gilla
Biomekaniskt gör det väl det? Hällandning har ju en bromsande effekt.
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#12
•
17 mars 2011 kl 16:36
Gilla
Nja, det finns nog studier som visar både det ena och andra. Personligen tror jag inte att en hällandning med foten något framför eller under kroppen skulle bromsa speciellt mycket mer än nåt annat, men det är ju bara min åsikt. Om man "overstridar" och drämmer i hälen en halvmeter framför kroppen så håller jag däremot med dig, men det kommer att ge samma problem oavsett fotisättning.
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#13
•
17 mars 2011 kl 19:10
Gilla
Johnny: Att hällandning ger en bromsande effekt blir inte sant hur många gånger man än upprepar det, precis som Johan skriver så finns det inget entydigt svar och det blir svårt att diskutera med argument som "det fattar du väl, det *syns* ju!" Blir lite lägre nivå på diskussionen då. Jag försöker att inte ta för långa kliv för då får jag ont i mina gamla ben, då blir det att jag inte landar på hälen, känns bra för mig och det säger jag gärna, men jag tänker inte predika det och dissa nåt annat eftersom jag (eller någon annan) egentligen inte vet... Teorier om hur man springer bäst diskuterar jag gärna, men jag tror inte att skonsam, energieffektiv och "snabbast möjliga" nödvändigtvis sammanfaller. Att man smäller i marken rätt ordentligt och måste göra det illustreras av mängder av artiklar om "leg stiffness"; något som eliten har mycket mer av än vi andra, Googla får du se! Och t.o.m. de som tror att det går att springa genom att låta gravitationen dra en framåt(!?) måste ju inse att om man utnyttjar lägesenergi måste man lagra ny sådan i nästa steg, annars står man på näsan.
Lars Andersson
1961 • ÄLTA
#14
•
18 mars 2011 kl 08:26
Gilla
Jag håller med Thomas. En bromsande effekt får man om foten fortfarande rör sig framåt relativt underlaget vid isättningen. Detta gäller oavsett vilken del av foten som sätts ner. Om isättningen görs mer under kroppen är det troligare att foten är still relativt marken än att den fortfarande rör sig framåt.
Alltså, framfots- eller hällöpning har ingen betydelse för en eventuell bromsande effekt!
Johnny Bråttom
2007 • Stockholm
#15
•
18 mars 2011 kl 14:08 Redigerad 18 mars 2011 kl 14:08
Gilla
Det är väl väldigt svårt att landa på hälen och samtidigt rakt under kroppen? Det går inte ihop känns det som.
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#16
•
18 mars 2011 kl 14:57
Gilla
Inte för mig iaf :) Skämt åsido, så gör jag min fotisättning något framför kroppens masscentrum, och med vad jag inbillar mig är en lätt men distinkt hälisättning, och jag tror att jag har ett ganska "normalt" steg såtillvida att många andra springer på samma sätt. Jag tror inte heller att det stressar min kropp speciellt mycket, då jag springer både långt och ibland också fort i lätta (143 g) skor med relativt lite dämpning.
Mikael Hovén
1985 • Finspång
#17
•
18 mars 2011 kl 18:37
Gilla
Tycker det saknas en hel del i artikeln om hur dem utfört undersökningen För om man tar 27 delatagare som alla antagligen gått med hälisättning hela livet och säger till dem att gå på tå, då är det ju inte så konstigt att dem spänner sej och förbrukar mer energi...
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#18
•
18 mars 2011 kl 23:31
Gilla
Åter till artikeln. Där står att människan är en effektiv gångare men en ineffektiv löpare (jämfört med lika tunga djur). Människans uthållighet på långa distanser beror nog mest på att vi inte överhettas pga vår effektiva svettning.

Även om vi är ineffektiva löpare, så blir det energieffektivare att springa än att gå nånstans vid 7-8 km/h (vill jag minnas att jag läst)

När det gäller evolutionen av människans löpsteg så har nog den dämpade uppbyggda löpskons införande för bortåt 30 år sen haft en stor inverkan på steget. De som vants vid denna typ av sko springer har blivit mer utpräglade hälisättare, fått en lägre stegfrekvens mm.

Jag har inte sett några studier som visar att hälisättning är mindre energieffektivt än framfotsisättning. Däremot tycks den tunga dämpade joggingskon (som s a s orsakar extrem hällöpning) försämra löpekonomin pga sin vikt.
anders nilson
1971 • Ingarö
#19
•
19 mars 2011 kl 07:49
Gilla
sen är det väl så att det inte är några större problem att gå med hälisättning, hälen har ju en fettkudde för att dämpa, problemen uppkommer när det blir mer belastning och när du vill åt mer "spänst" i steget, det är då det är biomekaniskt ineffektivt.
Sen handlar det inte heller om att gå på tå, snarare på hela foten, hälen kommer att ta i marken men i ett senare skede och den är inte gjord för att ta den stora belastningen, det är hålfoten och resten av foten gjord för.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#20
•
19 mars 2011 kl 08:32
Gilla
...den fettkudden klarar inte hur mycket belstning som helst...
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.