Äntligen satt den!

Har precis klarat av mitt flörsta maraton och tänkte dela med mig lite av mina tankar inför tävlingen.

I våras och somras tränade jag som bara den inför Berlin-maraton från att ha varit en snubbe som bara kunde springa milen.

Läste allt och alla träningsprogram och lade upp ett finfint program med en massa löpning.

Under sommaren fick jag problem med höften och högra vristen och fick lägga maratontankarna åt sidan.

Har varit ute och rest lite nu och gjort andra saker än att löpa och för ett par veckor sen tog jag en liten löprunda på ca 10 km på den Filippinska ön Cebu.

Tyckte det gick bra och ville springa lite längre så nästa dag sprang jag 15 km och det kändes också bra. Så bra att jag två dagar senare sprang halvmara i Cebu city (Smile Charity run) och det gick ganska hyfsat.

Funderade på vad jag gjort annorlunda och kom på att visst hade jag tränat, men inte löpning. Jag hade cyklat och vandrat mest, samt en del benövningar på gym.

Fick en liten galen tanke och anmälde mig till ett maraton som skulle gå 9 dagar senare och lade upp ett träningsprogram som fokuserade på att löpa så lite som möjligt. Tog dessutom bort alla fartlekar - har aldrig gillat dem ändå.

Min träning bestod som innan av att vandra mycket och cykla en del, men lade också till att löpa en del uppför backar (var för tillfället i Chiang mai, Thailand och kunde springa upp för berget Doi Suthep) och såg till att göra det så jäkligt som möjligt för att vänja kroppen vid långvarig påfrestning.

9 dagar senare gick jag över mållinjen som en glad maratonlöpare - inte en snabb en, men en glad en :)

Är av den starka övertgelsen att de flesta maratonprogram fokuserar för mycket på löpning, som lätt blir enformigt och nedbrytande och tipsar därför om att inte träna så mycket löpning utan ha kul med annat :)