1 februari 2011 kl 13:00
Håller helt med Sven W (men Borgskalan har 20 steg i den version jag sett, fast det kvittar). Upplevd ansträngning är det mest relevanta måttet, det blir dessutom säkrare ju längre man hållit på med träning.
Möjligen skulle man kunna använda andningsfrekvens eftersom det borde spegla syreupptagningen, men när man springer synkar man ju steg och andning så då blir andningen olika djup beroende på hur man synkar. Har märkt att när jag försöker gissa min fart baserat på hur det känns så blir det ibland ganska fel men när jag observerar hur jag andas hamnar jag ofta nära.
En anledning att pulsintervaller inte är så bra som det låter är ju att hjärtvolymen ökar på ganska kort tid när man tränar intensivare än vanligt. Då sjunker både vilopulsen och den puls man når/behöver vid en viss prestation.
Man kan säkert använda puls som ett sätt att mäta dagsform, ansträngning, träningseffekt osv om man mäter den ofta och lär känna sin kropp och småningom förstår vad som påverkar den. Men som vanlig motionär tycker jag att det känns mer relevant att gå direkt på sambandet "hur känns kroppen" gentemot "hur fort sprang jag det här passet". Pulsmätning blir en omväg.