Löpartjejer-har ni överfallsalarm?

Fredrik Petersson

1979 • Linköping

#21

•

1 oktober 2010 kl 16:33

Gilla

Personligen tycker jag att de flesta killar som tjejer har nytta av att träna någon form av kampsport. Det ger en känsla av trygghet och även förmågan att veta vad man ska göra om man skulle råka ut för något. I många fall är det bästa så snabbt som möjligt ta sig ifrån den farliga situationen oavsett om det är med hjälp av våld eller inte.

Dessutom är kampsport ett bra komplement till löpningen som ger mycket bålstyrka och annan funktionell styrka vilket man alltid har nytta av inom löpning och i sin vardag.

Kajsa B

1987 • Göteborg

#22

•

1 oktober 2010 kl 20:35

Gilla

Jag har inget alarm. jag är heller inte rädd av mig när det är mörkt. springer aldrig med musik, men uppskattar lite extra när det är mörkt att jag har alla sinnen med.

tycker rädsla är lustigt. ofta har folk en illusion av trygghet där de är som mest utsatta. och tvärtom.

förövrigt bor jag i en studenttät del av göteborg, det gör att det är mycket rörelse när jag springer, även om det är på kvällen. det ger en illusion av trygghet.

Åsa

1983 • Fagersta

#23

•

1 oktober 2010 kl 21:05

Gilla

Leif´s ide om att "hänga i gäng" är en nåt jag tänkt på många gånger, men vet inte om alla uppskattar det. Ok, om nån ser mig ute på löparrundor, HOJTA till för jag har gärna sällskap. Bara kul jue!

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#24

•

2 oktober 2010 kl 09:14

Gilla

Att en viss företeelse är vanligare än en annan betyder väl inte att den senare är ofarlig?
Är man orolig så är väl det problematiskt nog oavsett hotets vara eller inte vara.

Jag har ett larm med mig men det är mot varg och björn, som jag dels aldrig kommer att få se när jag flåsar högt och dels inte kan skydda mig mot med larmet, men det känns bättre :-)

Anders Hedlund

1942 • Båstad

#25

•

2 oktober 2010 kl 10:00

Gilla

Är normalt inte rädd för hundar.
Springer en runda, vid en gård låg en hund och lurade på mig, den jäveln bet mej vid ett (de sista mötet) i handen. Dessförinna hade doggen nöjt sig med att skrämmas genom att rusa fram och skälla o visa tänderna.
Fick låna pepparsray av min syster, sprayade lite på honom. sedan dess är jag inte lika rolig för honom! när han ser mig, vänder han o kutar in i trädgården!
Sprayen är ju förbjuden, men kan tänkas vara bra mot våldtäcksmänn och mördare oxå?

Mats Hedberg

1974 • Stockholm

#26

•

2 oktober 2010 kl 10:39

Gilla

Efter att ha läst den här mycket intressanta diskussionen tycker jag följande. En hund oavsett storlek stoppar nog alla typer av överfall .. även om det är en liten hund

Vi kanske har nåt dit hän i samhället att tjejer måste ha en pepparsprej med sig men jag tror också att det bästa tjejer kan göra för att få bort sin rädsla är att gå en självförsvars kurs och även öva hur man använder pepparsprej eller vad man nu har för att skydda sig så man vet att man klarar sig om det värsta skulle hända

Tycker väl också att tjejer kanske ibland skulle vara lite mindre paranoida .. Jag har mycket svårt att tro att någon springer ut och joggar för att överfalla, prata trevligt med någon för att sedan tvärvända.

Kristofer Hindersson

1975 • Norrtälje

#27

•

2 oktober 2010 kl 14:50

Gilla

Enda gången jag blivit rädd när jag varit ute och sprungit i skogen när det är mörkt var när jag stötte på en kvinna med två hundar. Jag kommer joggande på en skogsstig med hörlurar i öronen, alldeles inne i min egen värld, när jag i skenet av min pannlampa ser hur det blänker till i ett par djurögon längre fram på stigen. Först så tror jag det är en räv, för dom brukar vara nyfikna och stå kvar och stirra på en, men när jag kommer närmare så inser jag att det är en hund och i samma ögonblick hörs ett hiskeligt illvrål till höger om mig. Jag hoppar högt av förskräckelse och ser en kvinna som i full fart är på väg att rusa rakt ut i skogen. När hon väl fattat att jag är en harmlös joggare skriker hon "Fy fan vad du skrämde mig!". Jo tack.

Jenny Viklund

1983 • Örebro

#28

•

2 oktober 2010 kl 19:22

Gilla

Tjejer har skrämt mig fler gånger än karlar eftersom många tjejer springer så förbannat tyst. Rätt vad det är så susar nån förbi och jag skuttar nästan ner i diket för jag är så satans skvätträdd.

Skämtåsido.

Ensamma personer skrämmer mig sällan, för där har man i teorin en chans att komma undan, dessutom är risken att råka ut för något så himla liten och jag är någorlunda rationell i det här fallet. Gäng skrämmer mig mer i så fall, men gäng brukar inte uppehålla sig ute i skogen eller på löparspåren utan dessa stöter man snarare på runt bebyggelse.

Överlag är jag sällan orolig när jag är ute även när det är mörkt. Bott i norr större delen av mitt liv och skulle man inte våga sig ut i mörkret skulle man ju behöva sitta inomhus halva året. Statistiskt är nog de ljusa sommarnätterna farligare än de mörka vinterkvällarna, kan inte dra till minnes något allvarligt överfall som skett i löpspåret en vinterkväll i tjugo minusgrader.

//Jenny

Susanne Hagberg

1973 • Växjö

#29

•

2 oktober 2010 kl 19:24

Gilla

Jag har inget larm eller "vapen" med mig när jag springer, inte för att jag inte är rädd ibland, för det är jag, men jag VÄGRAR låta det styra mig. Jag vill inte att det ska ha gått så långt att jag inte kan ge mig ut och springa och njuta av det utan att ta med mig ett ev försvar. Kanske är det dumt, men än så länge har inget hänt och jag hoppas att det fortsätter så.
Och tänk på... att varje "vapen" du har med dig kan användas mot dig vid ett ev överfall.... Se till att du kan hantera det du har i handen innan du tar det med dig. Min pappas råd till mig, militär som han är.

Stephan Nylinder

1975 • Göteborg

#30

•

2 oktober 2010 kl 22:48

Gilla

Har Sverige blivit lite kallare senaste decenniet? Möter jag en annan löpare när jag är ute (man känner så himla lätt igen vanelöparen på klädsel och löpstil) är det nära till hands att fyra av ett leende och nicka eller säga hej. Ofta får man åtminstone en nick tillbaka.

Erfarenheten säger mig att det numer är allt mer sällsynt att ens få ögonkontakt med kvinnliga löpare till skillnad från manliga när man är ute på rundor, dagtid som kvällstid, än mer sällan får man en nick eller hälsning tillbaka om man hälsar. Till viss del beror det nog på att allt fler pluggar igen öronen med musik och inte vill se omvärlden, men rädsla eller misstänksamhet spelar absolut in också.

Tycker det är en jättetråkig utveckling. Motion och löpning ska ju vara en trevlig sysselsättning. För egen del känns det konstigt att möta någon i slingan en sen kväll när det inte finns en själ på flera kilometer runtomkring och bli aktivt ignorerad. En nick och ett leende kostar så lite och ger så mycket.

Ser vi varandra så ser vi också om varandra.

Kim Björn

1989 • Norrtälje

#31

•

3 oktober 2010 kl 20:51

Gilla

Jag springer väldigt sent, runt 1-2 på kvällarna/nätterna, för att jag inte vill bli sedd, lite lätta självförtroende problem... Men jag känner mig aldrig rädd, fast sen så springer jag ju inte fredag-lördag just för att inte behöva springa på folk på väg hem eller ifrån krogen fast det är mer för att som jag sa inte bli sedd mer än att jag är rädd...

Kajsa B

1987 • Göteborg

#32

•

3 oktober 2010 kl 21:26

Gilla

Stephan Nylinder

Håller med där.Det är rädsla som oftast föder våld, så det bästa man kan göra är att inte ge efter för rädslan. Genom ett vänligt leende motverkar man det istället.
Tänker att ven om det är en person som skulle kunna göra något dumt så provocerar man inte lika lätt om man är vänlig utåt.

Jenny Viklund

1983 • Örebro

#33

•

3 oktober 2010 kl 22:14

Gilla

Jag tror jag skrämde en man idag.

Han gick framför mig och när jag hade joggat ikapp tittade han bakåt och satte iväg med en jädra fart.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det?

Leif A

1946 • Sigtuna

#34

•

5 oktober 2010 kl 08:55

Gilla

Inte haft tid att hänga här på ett tag, men tråden är intressant.
@Nathalie. Jag menade inte dyngraka drogisar utan själva uppenbarelsen andfådd man i tights och löparskor. Löpartypen går nog att känna igen.
Sen är det väl så att det absoluta flertalet överfall kommer från den närmaste bekantskapskretsen?
Om att hänga på någon, nja alla springer inte så fort. Själv lufsar jag oftast runt i 6 min/km-tempo. Visst, ibland går det fortare och ibland långsammare. Fast problemet finns ju att veta att "hänget" är just!
Egentligen är väl inte den reella risken utan den upplevda problemet? Känslan av otrygghet alltså. Ett larm kan lösa det så länge man inte litar för mycket på det. Och ute i skogen är det rätt värdelöst.
Om vapen tycker jag INTE. Du ska inte bara kunna använda rent det praktiskt utan framförallt mentalt vilket, som väl är, inte faller sig så lätt för de flesta. Dessutom har du tagit med dig ett vapen åt den som överfaller dig om det vill sig lite illa.

Jenny

1979 • mölndal

#35

•

5 oktober 2010 kl 11:23

Gilla

Jag tror att det här med att känna sej otrygg också ligger närmare till hands för tjejer än för killar. Även om killar också utsätts för våldsbrott så drabbar ju våldtäkt och sådant oftast tjejer. Och hur statistiskt ovanligt det än är så tror jag man struntar i de siffrorna den dan om det väl händer nåt. Bör väl kanske tilläggas att jag har en drabbad för våldsbrott inom familjen så för mej är det svårt att tänka att det aldrig kommer hända mej,det trodde ju inte hon heller.

Marieh Lindgren

1985 • Karlstad

#36

•

7 oktober 2010 kl 23:55 Redigerad 7 oktober 2010 kl 23:58

Gilla

Visst ska man inte låta rädslan styra en men man ska ju inte heller vara naiv och tro att det inte kan hända någonting.

Jag var med om en sak för några år sedan som satt väldigt djupa spår och har förmodligen min hund att tacka för att jag kom därifrån oskadd.
Den skräcken och paniken jag kände då vill jag aldrig någonsin uppleva igen så nu för tiden tycker jag verkligen inte om att gå ut när det är mörkt utan hunden.

Samtidigt som det gör mig riktigt förbannad för att de där idioterna tagit bort en del av min frihet så är jag helt enkelt för rädd.
Sorligt men sant.

Nathalie B

1970 • Stuvsta

#37

•

10 oktober 2010 kl 22:43

Gilla

Jag skulle utmana mig själv igår och springa modigt i mörker. Sprang in i Frognerparken i Oslo som jag kan utan och innan, men himmel vad mörkt och otäckt det var! Hade ej musik på utan spetsade ögon/öron så långt det gick, men den där otäcka känslan tog till slut över och jag sprang ut från parken in bland husen efter 20 min. (Pga det sprang jag senare helt vilse på Frogner).

Till alla er killar som tycker man ska "rycka upp sig" och "sluta vara så rädd" (=mesig, då eller?) har jag bara en sak att säga: denna rädsla går inte att styra över. Detta med överfall händer titt som tätt även om det är sällan. Det hjälper inte med klämkäcka "ryck upp dig"-rop om man inte kan sätta sig in i känslan hur det är. Ni behöver ju aldrig vara rädda.

Bara känslan att vara i den där parken igår efter skymning räckte för att min puls skulle rusa iväg (och det var inte pga löpningen).

Och nej, jag är inte en liten tjej och jag har aldrig blivit överfallen, men jag har varit gift med en polis, och har MKT inside-info vanligt folk inte har ang detta.

Jag är 175cm och har tränat Krav Maga 3 år förut, och kan säkerligen försvara mig bättre än många andra, men känslan att kunna bli övermannad är jäkligt jobbig. Tror inte killar någonsin kommer kunna förstå det.

Till er killar som förstår rädslan; TACK! Era ord värmer:)

Desiré

1985 • Linköping

#38

•

11 oktober 2010 kl 00:26

Gilla

Nej, jag springer aldrig med överfallslarm eller liknande och då springer jag oftast på kvällarna/nätterna eftersom min aktivitetsnivå är som högst då.

Det är väl mer troligt att bli nedslagen/våldtagen påväg hem från krogen en lördagkväll (vilket jag aldrig gör) än när jag är ute och springer?

Kajsa B

1987 • Göteborg

#39

•

11 oktober 2010 kl 21:54

Gilla

Bara jag som tänker att ge med sig för rädslan är något ingen borde göra, då det är rädsla som får folk att göra idiotiska saker? att stanna inne bara för att det är mörkt skulle jag se som att ge efter. det är inte en värld jag vill leva i, så jag vägrar att leva efter även om den nu skulle vara här.

att för den skull inte vara förnuftig är något annat. jag kan min stad, jag vet var man inte ska vistas vissa tider. men jag vet även var det är relativt tryggt, var det är fotbollsträningar och motionärer hela kvällarna. så jag väljer att springa där, även om det inte är roligaste stället att springa på.

Har valt fel väg hem en lördagsnatt. hamnade i en något som är något bland det mest obehagliga jag varit med om (bortsätt från när en man, mitt på ljusa dagen, taffsade på mig TVÅ gånger på samma spårvagnstur). om det var alkoholen eller inte som gjorde att jag höll huvudet kallt vet jag inte, men det gav mig tid och snubben fick ett telefonsamtal just när två gick förbi som jag lyckades stoppa och lova att inte lämna mig med snubben. det påminde mig om förnuft. men rädsla? nej, den låter jag mig inte känna. även om jag träffat på sådana svin som inte förstått att min kropp är bara min.

Lina L

1982 • Boden

#40

•

17 oktober 2010 kl 18:09

Gilla

Jag har inget annat val än att springa då det är mörkt i och med att jag bor uppe i norr och här är det mörkt större delen av dygnet den här tiden på året.
Men jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle behöva nåt larm. Det värsta man kan träffa på efter vägarna här är eventuellt björn eller älg och då hjälper inget larm:)

Nej, jag har mina hundar med mig när jag springer. Och om det nu skulle stå någon och lura bakom ett träd när jag kommer springande så lär han inte vara allt för rörlig för det är nog så många minusgrader på kvällarna nu och han lär då ha stått där ett bra tag och frysit.

Nej, skämt åsido, jag vet att det är skillnad på att vara ute i mörkret här uppe och där nere i söder.. Det finns visst gott om skumt folk där nere och då kanske det kan vara bra att ha ett larm.