Löpning • Tävlingar & Motionslopp / Lidingöloppet • 53 inlägg • 11122 visningar •

Lidingöloppet, första gången.

Peter
1974 • Skurup
#1
•
23 april 2010 - 11:03
Gilla
Hej,

Jag har bestämt mig för att testa springa Lidingöloppet. Jag har ganska nyligen börjat träna inför det och har aldrig sprungit 30 km tidigare så det kommer väl bli en bra utmaning.

Jag har svårt att få en uppfattning om hur banan egentligen är. När man läser om det så verkar den vara kraftigt kuperad. Kan någon som tidigare sprungit den ge en bra upplevelse beskrivning? Jag vet inte riktigt vad jag är ute efter här men jag vill vara så förberedd som möjligt såklart. Banprofil, karta och sånt har man ju tillgång till men jag skulle vilja ha en "mänsklig" beskrivning också. Jag bor i skåne så det är svårt att hitta löpsträckor som innehåller kuperad terräng...
< < < 1 2 3 > > >
Tomas Nilsson
1969 • Lund
#21
•
28 juni 2010 kl 08:16
Gilla
Mattias

Nu har jag inte testat SHE men jag har börjat med att köra backträningen på Sankt Hans backar i alla fall. Det känns som bästa stället i Lund att köra backträning. Dessutom är det lagom långt hemifrån för att få en bra uppvärmning.

När det gäller Skrylle 10k så anser min Garmin att det är 9,64 km men jag borde kanske lita på mätningen som säger 9,84. Jag körde ett långpass på 3x10 igår och det var inte så jobbigt som jag trott. Därav frågan hur mycket jobbigare LL är.
Mattias A
1967 • Lund
#22
•
28 juni 2010 kl 09:41
Gilla
Tomas: 3*skryllemilen är inte illa, bra jobbat.

Det jag tyckte var jobbigast med LL första gången var att nedförsluten ofta var ordentligt branta och det blev mycket "stämsteg" för att bromsa farten (och för att inte springa på andra). Mina lår tyckte det var jättejobbigt.

SHE är en numera en rätt tydligt upptrampad stig och så ligger kartan på Lunds OKs hemsida ifall du vill prova
Johan O Kanmert
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#23
•
28 juni 2010 kl 18:34
Gilla
@ Peter (som starttade tråden)

Jag har aldig sprungit Lidingöloppet när det varit tävling, men ganska ofta delar av banan, jag var ganska mycket på Lidingö under 1990-talet och sprang då där banan går.

Det är alltid jobbigt att springa 30 kilometer (om det inte rör sig om hastigheter långt under kapacitet, till exempel långpass). och det är ganska kuperat, vilket är jobbigare än flackt.

Så det finns bara en sak att göra och det kan aldrig göras för mycket; Träning. Snabbt, i backe (nån backe måste väl finnas i Skåne :), Intervaller, Långpass. Ju mer tränbing desto roligare blir Lidingöloppet.

Så försök få ihop 100 träniingspass på de 85 dagar som är kvar. Då kommer det gå bra!

Lycka till!
Tomas Nilsson
1969 • Lund
#24
•
31 juli 2010 kl 20:32
Gilla
Andreas jag har samma undran som dig. Jag tränade i Torup för första gången idag om man bortser från Yddingeloppet i höstas. Jag tycker 10 km slingan var rätt kuperad med många mindre backar. Det var riktigt trevlig bana. Klart bättre än Skrylles 10 km slinga som är lättlöpt i 8 km och sedan rejält jobbig lång uppfördlutning i slutet.

Så även jag frågar: hur är 30 km i Torup jämfört med LL.
Maria
1981 • Domsjö
#25
•
29 augusti 2010 kl 18:03
Gilla
Jag ska också springa i år, för första gången. Sprang Varvet i GBG i våras men har inte sprungit längre än så sen dess. Sprungit mycket i terräng sista månaden, både lite längre pass, backar och korta, snabbare pass. Men jag är så rädd! Rädd för att inte orka, rädd för att kroppen ska göra ont, rädd för att magen ska rasa ihop, rädd för att inte hinna till mellantiderna då repet dras (startar i sista gruppen), rädd för att komma sist, är till och med rädd för att dö nu efter alla rapporter från midnattsloppet! Finns det någon vänlig själ som har några tips för att lugna en vettskrämd löpare? :)

Jag kan tillägga att jag springer inte fort, inte alls, sprang 10 km terräng på 1.04 härom dagen och har inte minsta intention att springa fortare än så på själva loppet...
Jakob Minell
1992 • Falun
#26
•
29 augusti 2010 kl 18:24
Gilla
Maria:
Nervositet är bra till en viss del och kan göra att du presterar bättre (Lore of Running, Tim Noakes). Du kan dock komma till en nivå då det inte blir prestationshöjande utan att det bara förstör för dig.

Ett tips kan vara att du, när du är i lugn och ro, visualiserar dig själv när du står på startlinjen bland en massa förväntansfulla medlöpare, se dig själv springa fram genom banan och försök föreställa dig den underbara endorfinkick, även känd som Runners High, som du förhoppningsvis får under loppet.

Jag rekommenderar dig att du tittar på Adidasvideon där dom springer igenom hela banan eller, om du har möjlighet till det, springer ett testlopp i lugn och ro på nästa lördag. Det kommer bli mycket lättare att ta itu med de långa backarna på slutet om du har sett dom innan och vet att dom kommer att vara där.

Sen tycker jag också att du ska påminna dig själv om att du tillhör en väldigt liten del av befolkningen som faktiskt vågar utmana sig själv med ett sådant lopp. Det kan låta som en klyscha, men alla som ställer sig på startlinjen är vinnare :)
Martin Florén
1989 • Enskede
#27
•
29 augusti 2010 kl 19:05
Gilla
Att få testa på en stor del av banan nästa helg ska verkligen bli spännande för en debutant som jag!
Micke
1981 • Göteborg
#28
•
29 augusti 2010 kl 20:36
Gilla
Vet inte om jag ska springa Lidingöloppet, svårt att bestämma mig.
Maria
1981 • Domsjö
#29
•
29 augusti 2010 kl 23:03
Gilla
Tack för kloka ord, Jakob! Jag har sett videon ett par gånger och kan faktiskt tycka att det ser ut att vara ett vackert och trevligt lopp att springa. :) Lätt att glömma just den där klyschan också, det är ju faktiskt en bedrift att överhuvudtaget ställa upp i ett lopp som detta, även om man inte kommer runt!

Det förtar dock inte nervositeten, men jag ska försöka tänka positivt! :)
Mårten Hemström
1969 • Sala
#30
•
30 augusti 2010 kl 07:41
Gilla
Nu har jag gjort en testrunda inför LL. Jag lade mig på ca 5.30, som är mitt drömmål, och efter ca 10 km lade jag mig istället på samma puls som jag orkade hålla förra gången det var LL. Det visade sig att jag då hamnade på 5.40-tempo efter ca 20 km. Med andra ord borde jag kanske inte ligga på 5.30 från början, eller vad säger ni som är vana. Ligger jag på 5.30 efter 20 km så är min puls uppe i 85-86% av maxpuls. Eventuellt är detta normalt efter 20 km och möjligen kommer jag inte att ligga så högt med tanke på att jag kommer att vara mer utvilad när jag startar, och ha mycket mer energi i kroppen.

Om jag tänker på min ansträningsnivå, så skulle jag beskriva känslan efter 20 km som att det började gå trögt och att benen var trötta. Jag orkade inte riktigt ligga kvar på samma puls längre utan fick gå ner till ca 80% av max. Betyder detta att jag var lite FÖR trött för att orkar 10 km till i samma fart, eller att jag nog hade tröttat ut mig ganska lagom?
Michael Omberg
1973 • Enskede
#31
•
30 augusti 2010 kl 10:43
Gilla
Jag löpte Lidingöloppets 15km förra året på 1.15 och tyckte det var krävande men mycket roligt och ska löpa 30km för första ggr.
Löpte Sthlm Marathon iår på 3.46 och undrar vad jag kan få för tid och sikta in mig på...
Har givetvis tränat lite extra i skogen inför detta....
Oldboy
1952 • Danderyd
#32
•
30 augusti 2010 kl 15:08 Redigerad 30 augusti 2010 kl 15:09
Gilla
Varning! På Lidingöloppet serveras i år ffg en läsk som heter Powerade (från Coca-Cola) i stället för någon riktig sportdryck. Enligt många smakar den dessutom pest, Stockholm Halvmarathon hade den i fjol men har bytt bort den efter löparreaktionerna. Ta med några gel!

Michael, starta riktigt lugnt och vänta med att öka till efter 20km så tror jag att 2:45 är ett rimligt mål.

Mårten: Min erfarenhet är att om jag inte orkar hålla pulsen uppe så tappar jag fart också. Hur mycket du kan pressa dig m hj a pannbenet är ju helt individuellt, men Lidningöloppet ÄR ett tungt lopp. Att benen är trötta är en annan sak, det kan man nog klara om flåset är bra. Men min gissning är att du kommer fortare i mål om du går ut lite försiktigare. Jag satte mitt PB 2008 och då sprang jag loppet som långpass med aningen kortare tid för varje mil. Men upplägget måste tyvärr bero en del på hur man klarar startrusningen, det är galen fart i början och galet trångt därefter tills man kommer till Kyrkviken. Välj mellan att slösa energi på sätt 1) eller 2) eller att tappa tid. Det är hyfsat lätt att springa om folk på sista milen - och roligt!
Mårten Hemström
1969 • Sala
#33
•
30 augusti 2010 kl 19:19
Gilla
Oldboy, i mitt fall skulle långpassfart innebära ca 5.40-tempo, med en puls på ca 72% av maxpuls i början och kanske 77% efter 20 km. Då lyckas jag inte med mitt mål, som är 2.45. Jag skulle helst ligga på 5.29/km för att klara mitt mål, men det betyder en puls som hamnar på ca 85% efter ca 20 km. Det är rätt så högt. Men jag tror och hoppas att jag ändå orkar pressa 10 km till!
Oldboy
1952 • Danderyd
#34
•
30 augusti 2010 kl 21:23
Gilla
Mårten: "Hellre lyss till den sträng som brast.....". Naturligtvis ska man ibland välja att satsa på det som kanske går, bara man kan ta besvikelsen om det spricker. Det vore ju himla försmädligt att springa in på 2:48 och känna att du har en del krafter kvar.....Lycka till! Man klarar mer när det är tävling! Men gå inte ut för hårt (om du inte väljer varianten "rusa" i starten, beror väl en del på vilket startled du står i.) Taktiken blir väldigt binär - i fjol försökte jag och en löparkompis springa efter ett schema och sprang om en massa folk första halvmilen, det kostade jättemycket energi i trängseln. Gör jag inte om.
Kaj Andersson
1953 • Södertälje
#35
•
30 augusti 2010 kl 22:20
Gilla
Angående disposition av ett Lidingölopp så sprang jag 2008 ganska otränad, hade haft benproblem och endast sprungit 56 min./10km 3ggr den sommaren och ett 10-tal kortare distanser. Höll ändå ett lungt jämt tempo och spurtade de sista 2km och kom in på 3.23 vilket var bra med tanke på omständigheterna. 2009 hade jag tränat bättre och höll därför ett lite högre tempo som skulle ge 3.15, sprang på i backarna vid 15-20km. Tappade sedan över 10minuter på sista milen! Helt slut. Kom in på dryga 3.30. Utan spurt.
Sprang första gången 1986 på 3.03. Då var min snabbaste träningstid på 10km 47min. Det gjorde att jag vid målgången lätt hade kunnat fortsatt ett bra tag till och som Oldboy påpekar, det är himla kul att springa om en massa folk på sista milen när man är pigg. Mycket roligare än min sista mil 2009.
Mårten Hemström
1969 • Sala
#36
•
30 augusti 2010 kl 23:29
Gilla
Jo, det är en avvägning det där. Den här gången vill jag inte att det ska bära eller brista, för denna gång vill jag verkligen i mål, så jag kan tänka mig att springa lugnt. Frågan är bara var gränsen går. Vad är lugnt? För två år sedan kom jag faktiskt i mål, trots att jag startade i 5.30-tempo, även om jag tappade lite väl mycket i fart då, och nu är jag lite snabbare än då. Men 5.35-fart är ju ett alternativ förstås. Hur som helst ska det bli superkul!
Oldboy
1952 • Danderyd
#37
•
31 augusti 2010 kl 11:28
Gilla
Mårten, du kan nästan inte välja mellan 5:30, 5:35 och 5:40, nästan hela banan böljar ju upp och ner. Om du har kvar gamla mellantider för varje km på en GPS-klocka så utgå från dem och lägg till eller dra ifrån och gör ett personligt mellantidsarmband om du vill försöka springa enligt en plan. Då får du med terrängens och vätskekontrollernas inverkan på kilometertiderna. Du missar vad trängsel och draghjälp tillfört, men du kommer knappast närmre.
Alternativt kan du ta de officiella mellantiderna men ska du räkna ut genomsnittlig fart måste du rätta till sträckorna för mellantidsstationerna som inte stämmer i den officiella listan (särskilt 20km är fel med rätt mycket).

Och du måste ändå improvisera, man kan inte planera starten mer än om man bestämmer sig för att starta lugnt och vänta med att springa om tills det finns plats. Men då vet man inte hur mycket man måste ta igen senare. Av någon anledning hade jag inga problem med det 2008 men det är fler deltagare nu. Och jag var inte stressad av något tidsmål, jag skulle bara ha ett bra långpass inför en mara....
Mårten Hemström
1969 • Sala
#38
•
31 augusti 2010 kl 17:16
Gilla
Jo, det finns några mellantider på LL:s hemsida. Jo, jag är medveten som att 5:30 innebär ett pendlande upp och ner, och för mig innebär det att jag ligger på ungefär 5:20 på raksträckorna och 6:00 uppför och 5:00 nedför. Då blir det 5:30 i genomsnitt och 5:30 var vad jag höll första milen på LL för två år sedan, men sen blev det sämre.
Mattias Thorén
1979 • Malmö
#39
•
31 augusti 2010 kl 21:45
Gilla
Skrylle:
Jag sprang 3 gånger 10an (plus en extra sväng så att det verkligen blev 3 mil) och Lidingö på i stort sätt samma tid. Puls i Skrylle 157, och på Lidingö 164. Så skrylle är rätt mycket lättare med tanke på att jag dessutom var kolhydratladdad och hade vätskestationer på Lidingö men bara en camelback i Skrylle.

Som någon påpekat är det inte särskilt backigt heller, 7km platt/utför, 2 km tung slakmota och 1 (knappt) km platt. Lidingö är mer konstanta småbackar så att pulsen hela tiden drivs upp. Så förmågan att få ner pulsen utan att tappa fart är mycket viktigare.

Torup:
Har bara sprungit en gång här, i grund och botten är det mer som Lidingö, dock för korta backar med för lite lutning för att vara lika tungt.
Micke
1981 • Göteborg
#40
•
31 augusti 2010 kl 23:12
Gilla
har sprungit lidingöloppet 2 gånger och det gått riktigt uselt, senaste 2 månaderna verka kroppen fungera bättre än någonsin. Mycket nöjd med träningarna och tävlingarna.

Om jag ska springa så vill jag gärna satsa på silvermedalj, tror ni det är för tuff målsättning?
Jag har en oerhörd respekt för LL som jag inte känner mig bekväm med.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.