26 augusti 2010 kl 15:43
Anders, ditt resonemang håller nog inte för väldigt, väldigt många kvinnor är - precis som Karolina - rädda för att överhuvudtaget ge sig ut själva. Vilket är förj-igt.
Och som Therese är inne på, man ska inte behöva misstänka varenda man som är ute och springer. Har en kollega som springer mkt och han upplever själv ett obehag när han kommer ikapp tjejer i spåret, just för att han VET att de tycker att han är man och därmed obehaglig.
Nu bor jag ju på landet numera, men jag skulle aldrig ha sprungit själv, ens i välbesökta elljusspår, runt Stockholm. Hund med, eller någon att springa tillsammans med (om man inte har tillgång till hund). Eller så får man köpa ett gymkort och springa på löpband men hur kul är det på en skala... Där jag bor nu springer jag nästan hellre UTAN pannlampa (men MED reflexväst) eftersom jag då blir mindre av "sitting duck" för den som eventuellt gömmer sig i mörkret. Nu har jag ju oftast en hund i sällskap när jag springer, vilket jag känner mig trygg med. Där tror jag mer på det jag "har hört" - det är ytterst sällan som någon med hund blir överfallen. Även små hundar har ju tänder... :-)
Här borde väl finnas gott om folk på forumet att träna tillsammans med, åtminstone när man bor på större ort?