15 december 2007 kl 17:48
Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Hej Marit, och alla andra !
Är 48 år och bestämde mig för ett år sedan att någon gång klara att springa en mil under 60 minuter. Har även jag en lång period utan aktivitet bakom mig. Jag satte alltså ett mål men bestämde mig för att inte fokusera på när det skulle ske. Började i april med promenader och la på med korta intervaller med löpning. Varvade gång och joggning alltså.
Huvet ville mer än kroppen så det blev precis som flera nämner, knäproblem.
Det var bara att hålla uppe och då fick jag fokusera på det mål jag satt upp. La in styrketräning i stället. Armhävningar och AB-roler samt några enkla hantelövningar gjorde att jag höll igång. Efter rehabiliteringen anmälde jag mig till Midnattsloppet och det sporrade mig. Jag hade något att se fram emot. Var väldigt noga med att inte tänka på tiden utan såg fram emot själva evenemanget. En utmaning men samtidigt en kul grej.
Detta gjorde att jag höll träningen regelbunden utan att vara allt för intensiv. Den 16 augusti sprang jag Midnattsloppet och upplevde något av det roligaste jag gjort på länge. Tiden, 59 minuter, blev en bonus.
Nu har jag satt ett nytt mål. Ett millopp i juni och midnattsloppet i augusti.
Jag ökar på lite alltså men det viktigaste av allt är att jag har kommit till en nivå i mitt joggande där jag njuter av varje pass och ser löpningen som en naturlig del i min tillvaro. Jag tror ta mig tusan att jag kommer att hålla på flera år framöver. Hälsan och en starkare kropp är en bonus!
Och så något som hjälpt mig
En kompis som tränar mycket och springer maraton sa till mig: -Det kan ta 2-3 år för kroppen att vänja sig vid löpning. Alla muskler som är inblandade måste anpassa sig och det går inte snabbare ju äldre man blir.
Keep on, Marit!!