Löpning • Avancerad träning • 5 inlägg • 234 visningar •

skum jämförelse

Martin Klasson
1981 • Varberg
#1
•
12 februari 2007 - 09:27 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla

Har i år sprungit 10 km på 52 minuter, och igår sprang jag 9.2km på 50 minuter.

Skillnaden var att jag igår sprang intervall (sprang 6 stolpar, joggade sakta 6 stolpar), backträning -hårt upp, långsamt ned. Sammanfattningsvis kallar jag det hela för fartlek..

Ändå kommer man till en tid som kan nästan jämföras med ett enskilt 10km pass.

Tycker det känns lustigt. Har även hört andra som springer väldigt sakta i början på sina enmila-lopp, och stegrar allteftersom -och att det fungerar bäst för dem -jag var skeptisk.. men nu börjar jag tro på dem historierna allt mer.

När ni springer, är då ert motto att hålla jämt tempo, eller har ni också "faser" eller tempo-skiften i loppen?
Oskar Samuelsson
1990 • Mölndal
#2
•
12 februari 2007 kl 18:53 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag är negativ löpare.. (det heter det va) Första delen av ett millopp går det i hyfsat temp och så kommer ökningen vid halva. Det och motsatsen är standard modellerna. (positv/negativ)
Av någon outgrundlig anledning är killar för det mesta positiva löpare och kör snabbare än de orkar i början, jag har kämpat för att ändra det och lyckats delvis.
Tjejer är mycket bättre på att disponera loppet (i allmänhet i alla fall.)
Men det känns som att det är stor skillnad på intervall och succesiv ökning.
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#3
•
12 februari 2007 kl 20:55 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag har haft problemet att jag började långsamt och sen inte förmådde att öka något vidare (seghet heter det väl). Det var extremt jobbgt att ta sig ur men nu är jag väl mer en negativ löpare (om det nu heter så..) på längre sträckor över 1 mil.

På kortare sträckor som 6 km försöker jag gå ut hårt och sen hålla tempot hela vägen ut. Går bättre och bättre men det lär ta ett bra tag innan jag orkar hela sträckan i den hastighet jag vill uppnå.

Märker även att intervallträning på kortare sträckor gör att det blir lättare hålla ett jämt (och högre) tempo på längre distanser. Skitlogiskt ju men det har slagit mig först nu när jag själv börjat märka av det, heh.
Dennis Jalonen
1965 • Alingsås
#4
•
12 februari 2007 kl 22:18 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag upplever ofta att de första 20-25 min kan gå väldigt trögt. Andningen fungerar i regel bra men benen känns "gummiaktiga" och svarar inte riktigt. Men någonstans kring 30-40 min vaknar kroppen och jag kan följdaktligen löpa ut ordentligt.

Samma sak när jag spelade fotboll. Första kvarten stod jag sällan riktigt på tå. Då drog jag ofta på mig mjölksyra. En match varar 90 min men man springer sällan mer än 20-30 min per match. Dock är intensiteten mycket större.

Uppenbart behöver jag MYCKET uppvärmning ifall jag skall slippa detta.
Anders S
1973 • Göteborg
#5
•
13 februari 2007 kl 13:23 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Mina lopp brukar följa samma schema. Att jag håller förväntat tempo i max halva loppet och sedan allt långsammare tills jag är helt slut.

Detta beror nog på en kombination av att jag satt för höga mål och att jag inte varit 100% i form eller frisk eller att loppet varit backigare än väntat (vilket iofs också faller under för högt satt mål).

Men i två lopp har jag hållit ett helt jämnt tempo och det är i mina absolut bästa lopp. Åland marathon i fjol 3.24 (halvorna gick på 1.42) och Sylvesterloppet 39.48 (första halvan på 20.04).

Så även om det är svårt att sätta rätt fart med alla de faktorer som spelar in så tror jag att jämnt tempo är att föredra. Om man tittat på lite bättre motionärer eller elit så tror jag att man finner stöd för detta.

Mitt problem är att jag hellre går ut för fort än för långsamt, för man kan ju ha den där dagen då all stämmer...och det får jag oftast betela för :-)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.