diabetes - Löpning

Janne Westberg

1969 • Upplands Väsby

#2

•

13 april 2007 kl 17:50 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00

Gilla

På den här sidan finns det en del info...

"Insulinet sänker blodsockret mer än normalt vid fysisk aktivitet. Speciellt om man tränar stora muskelmassor (allsidig styrketräning, simning). Denna ökade känslighet för insulin kvarstår ofta upp till 24 timmar. Äter man som vanligt och tar sitt insulin i vanliga doser finns därför risker för känningar under motionspasset och efterföljande natt och förmiddag. De flesta behöver därför minska sina insulindoser och/eller äta mer före under och ofta efter ett motionspass."

Saxat från http://diabeteshandboken.se/B090_motion_insulin.htm

Håkan Melinder

1971 • Upplands Väsby

#3

•

15 april 2007 kl 13:24 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00

Gilla

Jag åkte vasaloppet med en kamrat som hade stora problem. Trots att han kämpade på fick han inte ner blodsockret. Detta ledde till att han inte kunde fulla på enegin under loppet och förlorade massor av tid oc kraft. Min kamrats erfarenhet var att det tycks vara mycket individuellt och faktiskt ganska svårt beräknat. Han har haft diabetes i 20 år men fick det ändå inte att funka. Till nästa tävling (Vätternrundan) ska han sammarbeta med sin SSK. för att få det rätt.

Anders Pettersson

1967 • Stockholm

#4

•

21 april 2007 kl 16:32 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00

Gilla

Har själv typ I och sprang bla GTV 2006 utan några problem, springer även i år. Kan bara beskriva från min egen erfarenhet så det bästa för dig är ändå att prova under träning för att se hur du mår.

I regel tar jag mindre insulin inför och efter ett lopp, gäller även då jag tränar.
Vid annan långvarig fysisk aktivitet (långfärdsskridskor, vandring, längdåkning osv ) tar jag också mindre insulin men behöver ändå fylla på med energi (sötsaker) för att inte hamna för lågt.

Upp till en halvmara dricker jag mest vatten, lite sportdryck mot slutet har inte haft någon negativ effekt på mig, eftersom det ändå går åt en del energi i loppet. Har dock alltid dextrossol med mig under träning och tävling. Har upplevt en känning i slutet av ett disstanspass och rekommenderar inte det för någon (låg redan lågt innan träningen). Allt gick bra men känningen sög totalt musten ur mig.

Ligger själv hellre lite för högt än för lågt inför en tävling.

Lyck till i loppet.....

Christian Adolfsson

1970 • Gunnilse

#5

•

19 april 2010 kl 23:45

Gilla

Går lång tid mellan inläggen men här kommer ett från mig...

Har typ 1 själv. Fick ett innfall att börja springa förra året.. Aldrig gillat att jogga eller springa tidigre men tog gbg varvet på 2,17 2009 med tre veckors träning :-)
Laddade med pasta fredagen innan och även på lördag morgon samt salt gurka för vätsebalansen. (5 st) Tog en powerbars 1 timmen innan start. Drack sedan sporttryck vid varje kontroll.Hade bälte med druvsocker och rinnande glykos.(intesport säljer dessa).Använde aldrig dessa men var bra psykologiskt att ha nära ifall att BS rasar. Riktigt kul, en folk fest.Skön känsla vid målgången. Var en skum på kvällen när jag kom hem. Kändes som feber men efter en god natts sömn var det ok igen.
tydligen hage jag massa energi lagrat här och där i kroppen.

MEN nu har jag en insulin pump sen i mars -10 och nu funkar inget alls.
Den är väldigt bra att få jämna värden så nu finns det tydligen inget att ta ur vid träning.
Räcker med 3 km så dyker BS från ex 19 ner till 7 på 18 min.
Jagar min mottagning på östra med vad det är som inte stämmer.
Följande tips idag 19/4:
Ska dra ner tempbasal minst 50% 2 tim innan jag tränar. Även att fylla på med långsamma kolhydrater minst en timme innan start ex2 st grova mörka bröd. Keso och morötter.
Sedan stänger jag av pumpen under tiden jag joggar/springer.
Rasade ändå mycket vid 3 km.
Ska ta 5 km på onsdag återkommer med resultat.

Parantes:
Mycket mera planerande med pump.
hösten -09 kunde jag sponetan träna utan sockerfall. Både cykla till jobbet 8 km.
Eller springa olika distanser upp till 8 km på 42 min utan massa druvsocker.

Någon som har mera ider och tips? Tas tacksamt emot.

Håller med Anders hellre högt värde än lågt.

Walker67

1947 • Växjö

#6

•

20 april 2010 kl 00:09

Gilla

Jag har begränsade kunskaper om diabetes, men en flicka på skolan, där jag jobbar har insulinpump. Jag trodde det var enklare att träna med insulinpump, men av ovanstående information att döma mer komplicerat.

Från 1970-talet kommer jag ihåg en kille i klubben, som hade diabetes. På den tiden tog han "streck" vill jag minnas och han hade en mattermos med sig och vi fick stanna runt ett visst klockslag, så han fick sitt matintag och slapp insulinkänningar. En gång drog en prisutdelning ut på tiden och det började bli kris för honom, men han köpte 1 l jordgubbar av en försäljare utanför ip och klarade sig tills vi kom till ett matställe.

Hur insulinpumpen fungerar jämfört med sprutor kan du kanske berätta om och varför det är svårare att träna med en sådan. (är det inte någon form av programmering som krävs ?)

Jan Lindberg

1969 • Lidköping

#7

•

20 april 2010 kl 07:09

Gilla

Jag har typ1 diabetes och har sprungit Göteborgsvarvet två gånger. I år är det dags igen. Även Lidingöloppet är avklarat. Det här med diabetes är ju lite komplicerat eftersom det är så individuellt. Men rent generellt kan ju sägas att man aldrig skall springa om blodsockret ligger över 15 mmol/l trots att det ju är positivt att ligga lite på "plus" innan man ger sig iväg. Själv ser jag till att ligga runt 10-12 mmol/l. I övrigt får man se till att inte ta något måltidsinsulin alltför nära löpningen. Det insulinet jag använder (Humalog) lämnar kroppen på ca: 2 timmar. Sedan bytte jag långtidsverkande insulin för drygt ett år sedan. Det för mig nya insulinet heter "Lantus" och har gjort att blodsockret ligger otroligt stabilt.
Som en säkerhetsåtgärd så äter jag Dextrosol hela tiden när jag springer. Det blir ca 1 tablett per kilometer.
Tyvärr så finns risken att man efter att man sprungit ligger högt i blodsocker. Anledningen till detta är att kroppen fortsätter att pumpa ut adrenalin efter avslutad aktivitet och det gör att blodsockret stiger. Det brukar dock sjunka igen en dryg timme efter att man slutat springa.

Kul att höra att det är fler som trotsar diabetesen. Kolla gärna in Martin Lidströms hemsida: www.diabeticontherun.com

// Janne

Joachim Rees

1968 • Romelanda

#8

•

20 april 2010 kl 08:55

Gilla

Hejsan

Jag har haft typ 1 sedan 2000 och sprungit gbg-varvet senaste tre åren, Jag har lärt mej under dessa loppen att det har mycket med planering och träning att få det funka. ju bättre tränad dessto bättre har det varit att kunna hålla sockret öppe, själv så är det ca 10-12 mmol/l en bra nivå innan jag startar. Jag känner att jag inte klarar mej på bara dextrosol under ett ca 2timmars pass utan har även med mej Dubbelnogat som funkar för mej, det viktigaste är att hitta sin intagning av extra socker.. Jag använder inte pump utan kör med spruta, Årets mål är att springa lidingöloppet i år

Lisa Engström

1982 • Göteborg

#9

•

21 april 2010 kl 10:02

Gilla

Hej, intressant tråd det här. Har själv typ 1 sedan snart två år. Har sprungit 3 gbg-varv (dvs 1 med diabetes) och lite andra tävlingar. Mitt problem på tävling är inte att jag blir låg, utan för högt bs. Kanske pga nervositet? Har ändå alltid med dextrosol, för att känna mig säker. Ska springa sthlm marathon för första gången i år och är lite nervös. Det är svårt att känna vad som är lågt el högt bs och vad som bara är trötthet efter några mil är jag rädd för. Nån med erfarenhet?

Claes Jonsson

1978 • Landvetter

#10

•

3 juni 2010 kl 16:12

Gilla

Jag ska precis som Lisa springa Marathon för första gången nu i helgen.

Jag har pump sedan oktober 09 så hela min uppladdning har jag tillägnat inställningar...

För MIG funkar det att två timmar innan passet sänka basalinställningen med 60%. Och när jag väl påbörjar passet sänker jag ytterligare till 80%. Även jag startar på ca 12 mmol/l, och om jag har skött mig så fixar jag ett 20KM pass på 1.40 och mellan 5-6 mmol/l i blodsocker.

Man måste ju alltid hålla koll på sockernivån efter ett pass. kroppen fortsätter ju "jobba" i flera timmar efter du slutat springa. Se till att äta så fort som möjligt efter passet, gärna innan duschen. Och slarva inte med kvällsmackan!!

Jag har ALLTID! dextropurblandning med mig när jag springer. Spelar ingen roll om det är 5, 10, eller 30KM pass. Det är väldigt skönt att ha en snabb lösning på vingliga ben...

Per M

1964 • Uddevalla

#11

•

3 juni 2010 kl 22:54

Gilla

Christian: Jag känner igen det där med blodsockerfall, hade i år på Göteborgsvarvet ca 18 vid start och 7 efter ca 5 km: Det känns som det blir ett ständigt ätande och drickande. Trots att jag låg på 7 även vid 15 km lyckades jag sjunka såpass mycket att jag till slut plockades av banan 600 m före mål (men det är en annan historia).

Claes: Riktigt intressant att höra hur du gjort! Jag sänker också med 60% 1,5-2 h före, MEN har inte tänkt på att jag skulle kunna sänka ytterligare när passet startar. En god idé som jag skall testa (under noggrann koll på blodsockret). Jag har normalt fått fylla på ganska mkt med kolhydrater under mina långpass (typ 3 nävar russin och 4-6 dl juice under ett 20 km-pass. Det känns som det är onödigt mycket).

Lisa: Jag har alltid med mig en blodsockermätare på långpass, hel-och halvmarathon. Det finns ju modeller som är "förladdade" med teststickor (Accu-chek har två olika modeller) så att det bara är att trycka på en knapp för att få fram en sticka. Det tar en del fokus från löpningen tyvärr, men jag har aldrig behövt stanna (och förlora tid) för att testa mig. På de två marathon jag sprungit testade jag mig någon km före varje vätskekontroll. Vid lågt blodsocker tog jag sportdryck, vid högt tog jag bara vatten.

Lycka till på lördag, Claes och Lisa!

Claes Jonsson

1978 • Landvetter

#12

•

8 juni 2010 kl 13:02

Gilla

Jag klarade Stockholm marathon!

Jag gjorde precis som jag brukar och det funkade helt perfekt!!

Under maran gjorde jag tre kontroller (jag hade ju mätaren med mig i vätskebältet..). Efter 1,5 mil hade jag 6.5mmol, efter 2,6 mil låg jag på 7mmol, och vid 3.7 mil hade jag 5.4mmol.

Jag kom i mål på 4.07, och jag måste medge att jag är stolt som en tupp över det!!

Olof Ruthström

1965 • Täby

#13

•

8 juni 2010 kl 15:33

Gilla

Typ 1 diabetiker sen 30 år tillbaks. Sprang min första mara i lördags, gick imål på 4.40, helnöjd. Mätte BS precis innan start.låg då på 14, en kvart efter maran låg jag på 12. Helt okej värden, hellre lite högt än för lågt, drack sportdryck vid varje kontroll, samt bananer, och druvsocker där det fanns. Sista 3 kilometrarna så tog jag två st gel.
Fungerade kanon tycker jag.

Per M

1964 • Uddevalla

#14

•

8 juni 2010 kl 15:55

Gilla

Claes och Olof: Roligt att höra att det fungerade så bra med blodsockret! Stort grattis till en mycket bra prestation!!!

Jenny Sundqvist

1973 • Stockholm

#15

•

9 maj 2012 kl 10:03

Gilla

Hej,

en gammal tråd ser jag men jag testar =) Har typ 1 sedan 26 år och alltid tränat. Men jag märker att det är skillnad nu när man springer långdistans och är ute flera timmar. Ska springa Sthlm's maran nu i juni och börjar bli riktigt nervös (har aldrig sprungit ngt lopp innan). Har fortfarande inte fått koll på hur jag ska ta insulin (har inte pump) och äta osv. Men jag märker att jag nästan inte kan ta ngt insulin alls innan jag går ut, för sockret sjunker hela tiden när jag springer. Brukar ta lantus vid 12 på dagen men det skippar jag om jag går ut och springer då, och så tar jag det när jag kommer hem.

Jag brukar köra liten ryggsäck med vätskebehållare/slang och där har jag även mätare plus extra energi. Hur gör ni, är det bättre att kör a vätskebälte så man kommer åt mätaren fortare? Man vill ju komma åt den lätt.

Blir så mkt annat att fokusera på än löpningen tyvärr =( så jag tar gärna emot ALLA tips som kan underlätta.

/Jenny :)