Löpning • Träning • 27 inlägg • 3672 visningar •

Rädsla att vara ensam i skogen

Nathalie B

1970 • Stuvsta

•

21 april 2010 - 15:14

Gilla

Hej,

Detta inlägg riktar sig till både tjejer och killar och jag vill veta era tankar om detta. Jag slutade löpa i skogen och gick över till asfalt (tyvärr med benhinneinflammation som följd). Mycket för att jag då kan träna längre sträckor, men också för att jag helt enkelt tycker att det är obehagligt att löpträna i terräng/ ljusspår för man är så ensam. Både mörkret och djupet inne i skogen skrämmer mig - därför gick jag (för fort) över till asfalt där man får vara bland folk. Känns tryggare.

Älvsjöskogen har en slinga som bara är 4,8km vars distans jag tycker är hanterbar med avseende på rädslan. Kruxet är att halva banan är upplyst (Älvsjösidan) men andra halvan är kolsvart (Huddingesidan). Det är helt enkelt riktigt otäckt att springa där när det är mörkt, även om det är lite folk i rörelse där. Har gjort det ett antal ggr men trivs inte helt om det är mörkt.

Eftersom jag med tiden kommer vilja springa längre (och pga benhinnor behöver terräng), kommer jag att behöva hitta längre terrängrundor (de finns i relativ närhet). Problemet är då att jag tycker man är så djupt inne i en skog och man är så ensam. Det är ju inte bara mörkret som skrämmer utan också djupet. Är man långt inne i ngt spår är man ganska utlämnad ifall ngt händer (i form av överfall tex). Det är ju inte bara att springa ifrån någon om det är ett x antal km framför en. Och inte får man använda pepparsprej mm. Allt är ju olagligt.

Frågan är då: hur ska jag hantera rädslan av att befinna mig långt inne i skogen (eller mörker) om ngt skulle hända?

Låter som om jag är jätteharig, det är jag inte, men som tjej är detta med överfall tyvärr en verklighet man inte bara kan rycka på axlarna åt.

Tacksam för alla tankar/idéer.
(Ps, har ej löparkompis att ta med och har ej hund som kan avskräcka).

< < < 1 2 > > >

Frida E

1975 • dalby

#21

•

18 maj 2010 kl 11:22

Gilla

Jag som tycker att det är så jättemysigt att springa i den där "ljusgrottan" som skapas av elljusspår (även med bra pannlampa tycker jag att mörkerskogslöpning funkar utmärkt). Men det har säkert att göra med att jag ser skogen som en trygghet, inte en fara. Och det klart det är lättare för mig att säga som (oftast) springer i skogar på bra avstånd från storstadsomården, men jag instämmer ändå i resonemanget ovan -tänk själv om du skulle få för dig att vilja överfalla någon, vart skulle du bege dig? Långt ut i skogen, en mörk kväll? Alltså jag tror faktiskt inte riktigt att det är just där de flesta potentiella våldsmän befinner sig. Men som tidigare konstaterats, rädslan är inte alltid rationell och därför kan jag bara beklaga alla som behöver känns så och tvingas byta ut mjuk, härlig, doftande skogslöpning mot asfalt...

Anna Nordsäter

1980 • ED

#22

•

18 maj 2010 kl 11:38

Gilla

Usch det är ju heller inte bara överfall som är otrevligt... jag är livrädd för alla djur...

Ingrid Vikman

1951 • Luleå

#23

•

18 maj 2010 kl 15:31

Gilla

Jag är mer rädd för björn är män när jag är i skogen. Tidigare brukade jag känna mig trygg när jag hade hunden med. Men nu finns det björn i närheten av eljjusspåren och en hund kan ocka till sig björnen. Då känns det bättre att springa ensam och låta-nynna- sjunga så att ev. björnar kan fly undan. Hur gör ni som också springer i björnlandet?

Frida E

1975 • dalby

#24

•

18 maj 2010 kl 16:18

Gilla

lätt att vara kaxig när man bor i Skåne kanske, här kryllar knappast av vare sig björn eller varg, men rent statistiskt måste väl ändå djuröverfallen vara om möjligt ännu mer ovanliga? :-)
/frida, som förvisso möter vildsvin då och då

Magnus Kruppke

1977 • Älvsjö

#25

•

18 maj 2010 kl 17:46

Gilla

Måste bara flika in att Älvsjöskogen är 3,8 km och inte 4,8 kr.
Ser du en rakad kille 1,84 lång så är det bara jag och jag är inte farlig :-)

Åsa

1983 • Fagersta

#26

•

18 maj 2010 kl 21:09

Gilla

Synd att man ska behöva vara rädd för att va ute, i skogen...Skogen som är så underbar.

Jag ser bara en lösning, beväpna dig med något. Ett alarm eller vad som helst, som får dig att känna trygghet. Eller gör som jag, låna en hund.
Och springer man själv, tala alltid om vart du springer till någon...

Tomas N

1966 • Västerås

#27

•

18 maj 2010 kl 21:16

Gilla

Jag har inte lästa alla inlägg i den här tråden, men jag kände ändå att jag skulle tipsa om att en sak som kanske redan kommit upp. Vissa polisdistrikt ställer upp med så kallad trygghetsjoggning. En eller två poliser springer tillsammans med en grupp personer som vill ha lite trygghet. Kolla med din lokala polis.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.