När man tappar lusten

Carl Wyckman

1991 • Oskarshamn

#2

•

16 februari 2010 kl 17:20

Gilla

Kör någon alternativ träning, variera löpningen på något sätt eller ta helt enkelt en vilodag extra. Variation är en viktig del för min motivation!

Eva Linde

1967 • Gunnilse

#3

•

16 februari 2010 kl 17:25

Gilla

Det händer ibland. Motivationen är inte på topp alla dagar men den kommer tillbaka.
Unna dej gärna ett helt kravlöst pass ibland när du struntar i tider, tempo och sträckor och istället bara springer för att det är skönt. Stanna ibland och titta på fåglar eller vad du vill. Njut.
Titta över hur du sprungit sista tiden. Vilken intensitet har dina pass haft?
Ta inte ut dej för hårt alla pass. Jag kör tempopass och då ska jag ta i, samma på intervallerna. Distans o terrängpass ska vara rätt behagliga. Löpning ska vara kul också.
Det här funkar för mej. Springer 3-4 pass i veckan och skulle inte orka om jag skulle ge max varje gång.
Pigga på dej!

Frida

1986 • Sollentuna

#4

•

16 februari 2010 kl 17:46

Gilla

Lust är inget man "har", det är något man skaffar sig.
Att vilja springa eller att inte vilja springa är ett val som bara du själv kan göra. Det finns också en väg ut ur olusten (som iallafall fungerat för mig, nån enstaka gång då jag bestämt mig för att inte ha lust att springa):
Om du väljer att inte ha lust att springa så skit i det då! (Det gäller inte en mästerskapssatsning va, utan bara hälsosam fysisk aktivitet?) Och ha inte dåligt samvete över att du skiter i det. Finns inte lust så ska löpningen bort, helt enkel. Tänk inte ens på löpning, tänk inte på att du inte har lust. Då får du en negativ koppling till tanken "springa" och olusten håller i sig. Tänk "jag vill gå en promenad" eller jag vill hoppa jämfota uppför den här skidbacken eller jag vill gå på yoga eller jag vill ligga i soffan. Tänk på allt du vill göra, och invänta den dag då "jag vill springa" kommer tillbaka.
Eller kanske bara "jag vill börja springa, sen får vi se hur länge jag vill fortsätta. 10min är bra, 10 steg är roligt, 10km är en mil, springa är kul, på med skorna så ser vi var detta slutar".

Lycka till!

Oldboy

1952 • Danderyd

#5

•

16 februari 2010 kl 18:25

Gilla

Vill springa men har inte lust, rätt uppfattat?
Ta en vilodag i stället. Nästa träningsdag klär du på dig som för att springa men tar en extra fleecetröja utanpå. Sedan går du en promenad. Får du lust att springa så gör det, annars inte.
En del av problemet kan vara solbrist, jag har minst tio gånger så stor lust att springa när solen skiner som när det är "grått idag igen" med besvärligt underlag att springa på. Nu springar jag ändå för det mesta, av gammal vana. Men kan lämna klockan och korta av rundan om det inte känns så kul. Att springa ska vara roligt men det måste inte vara kul VARJE gång.

Eva Linde

1967 • Gunnilse

#6

•

16 februari 2010 kl 18:46

Gilla

Jag tror på variation. Genom att ta lite behagligare pass ibland blir tempopassen också roliga, då vill jag trycka på och ge benen vad dom tål.

Annie F

1981 • Tullinge

#7

•

16 februari 2010 kl 19:04

Gilla

Jag får oxå motivationsbrist lite nu och då, av erfarenhet vet jag att det brukar gå bäst om jag väntar ut motivationsbristen för "tvingar" jag mig själv ut i spåret så blir effekten bara att motivationen tryter än mer.. Dessa perioder ser jag till att rejält öka dosen vardagsemotion, blir många fler och mycket längre pulkaturer, badbesök, tafattlekar med barnen, ser till att gå/cykla till alla möjliga ställen för alla olika ärenden jag kan komma på och brukar försöka testa någon ny aktivitet. Denna vinter har det blivit skidor, ibland blir det innebandy, fotboll eller något pass på något gym (har inget gymkort men är duktig på att leta upp prova på pass;) squash eller badminton brukar oxå funka. Någon timmes surfande på löparbloggar brukar oxå göra susen!

Sarah

1975 • Linköping

#8

•

17 februari 2010 kl 12:21

Gilla

Tack för alla tips. Jag kom iväg och körde lite intervaller och avslutade med lite fartlek på tillbaka vägen. Nu kändes inte kroppen 100 och inatt vaknade jag med feber och ont i halsen och ont varenda led och muskel, så min bort tappade lust var nog mer en förvarning för kommande motgång!! Suck

Tove Molin

1967 • göteborg

#9

•

17 februari 2010 kl 13:38

Gilla

Exakt så är det för mig. Löplusten hänger tätt ihop med hur jag mår rent fysiskt alltså tar jag det lugnt när det inte känns som att jag vill riktigt. Antingen extra vilodag eller köra ett lättdistans pass utan krav och gå på känsla. Ofta klarar jag mig ifrån förkylningar medhjälp av att vara lyhörd på kroppens signaler.
Känns det inte bra så är det inte bra.

Mårten Hemström

1969 • Sala

#10

•

17 februari 2010 kl 21:14

Gilla

Frida, jag håller inte alls med dig. När man inte har lust så är det just precis en springtur man behöver. Lusten kommer inte tillbaka av att man avstår från att springa. Dagarna går, veckorna, månaderna och löpträningen kommer längre och längre bort. Jag vet själv hur det blev när jag blev skadad i våras. Jag kunde inte springa mer än 4 km i taget, men då fick det vara, så jag började skjuta upp träningen, och så kom jag bort från det. Först för några veckor sedan kom jag igång igen, men jag önskar att jag hade struntat i att jag inte hade lust att springa i somras, för då hade jag sluppit tappa all denna kondition och sluppit blir 10 kg tyngre :-)

csaba

1973 • Malmö

#11

•

17 februari 2010 kl 21:47 Redigerad 17 februari 2010 kl 21:59

Gilla

Vissa dagar så känner jag helt enkelt inte heller för att träna, men jag tror att det är just skillnaden på om man tränar seriöst eller bara för motionens skull.
Idag var det en sån dag för mig, men jag bara bet ihop och jag ångrar det inte efteråt, fast jag är riktigt sliten.

När jag sysslade med kampsport så var det många dagar 2pass/dag och när jag var trött och sliten, så fokuserade jag hela tiden på mitt mål (din "lata jävel" kom igen nu, ska du komma någon vart så fins det inga genväger - Sa jag för mig själv ofta).

Jag tror många (om inte ALLA) elitidrottare är ju på gränsen till "överträning" och vissa dagar är det ju träningen mer som en "tvång" än "nöje" om dom ska lyckas.

Och sen som - Mårten säger tvingar du dig till regelbunden träning, så blir du bättre. Och blir du bättre och får resultat, så blir det automatiskt roligare :-)

Hitta dessutom variation i träningen,gå med i en klubb, etc.....
Jag exempelvis har börjat se fram emot många träningar.(typ. imorgon har vi intervallpass inomhus, med snabba intervaller = o vad det ska bli roligt).

BIT IHOP (men samtidigt träna med förstånd).
Och belöningen kommer kanske när du väl står på startlinjen på någon lopp, med gott samvete och vet att du har tränat hårt ;-)
lycka till.

Henry Kallioniemi

1943 • Täby

#12

•

18 februari 2010 kl 00:01

Gilla

Jag håller med både Mårten och Frida liksom med de flesta som yttrat sig ovan.

Det finns ofta en orsak till att löplusten, liksom annan lust, kan vara påtagligt mindre vissa dagar. Ta då en eller fler vilodagar och låt olusten verka ut.

Men lust kan också skapas. Det kanske bara behövs ett litet förspel, som att ta på sig skor och kläder och gå ut.

Lust kan också förloras. Låt det inte gå för länge mellan förspelen.

jumper

1946 • Vallentuna

#13

•

18 februari 2010 kl 09:08

Gilla

Ja, att ta på sig löparskor och löparkläder och gå ut är en bra början. Då är det så kallt att man får lust att jogga. Efter ett tag är man igång. Det har till och med hänt mig att sådana pass blir riktiga höjdarpass till slut. Om inte har man i alla fall fått frisk luft.

Fredrik Johansson

1981 • Lund

#14

•

18 februari 2010 kl 11:42

Gilla

Det verkar finnas de som förespråkar vila när man inte har lust och andra som förespråkar att det är extra viktigt att komma ut just man inte riktigt har lust. Jag tror det är viktigt att känna sin kropp och ha lite självinsikt. Det kan ju vara så att sämre motivation kan ha att göra med att kroppen är sliten. Då är det ju rimligt att ta det lite försiktigare eller kanske rent av en vilodag. Men det skall ju då verkligen vara ett undantag. Om man däremot "bara" är lite låg kan ju lusten komma tillbaka när man väl kommer ut. Det gäller att känna sig själv tillräckligt och jag lutar åt att det för de allra flesta motionärer är vanligare med det senare problemet. Om man inte har skador, ont någonstans eller har ovanligt hög puls är man nog oftast i slag att göra träningspasset ändå. Till slut blir ju frågan vad man vill med träningen. Det är absolut inget fel på att träna när lusten faller på - man skall alltid undvika moralism - men resultaten kommer när man tränar regelbundet även om lusten inte infinner sig. Träning är verkligen en övning i självkännedom och självransakning.

Mårten Hemström

1969 • Sala

#15

•

18 februari 2010 kl 12:23

Gilla

Bra sammanfattning, Fredrik! Man får inte heller glömma att den lusten också kommer att komma längre fram, även om den inte infinner sig just nu. Ni såg väl glädjen i Charlotte Kallas ansikte. Liknande känsla får många efter sitt första maraton. Uppskjuten lustuppfyllelse eller uppskjuten behovstillfredsställelse, tror jag det kallas. Om du avstår från något idag och i morgon så kommer det en dag längre fram då din lycka blir ännu större.