26 januari 2010 kl 17:04
Redigerad 26 januari 2010 kl 17:05
Jan, jag måste tyvärr säga att ditt resonemang om vattenmolekylen haltar. När en molekyl landar (och stannar) på huden så avger den sin rörelseenergi som värme. När den småningom lämnar huden tar den energi tillbaka från huden. Även syre, kväve, koldioxid m fl molekyler adsorberas tillfälligt på huden. I själva verket sitter det alltid minst ett lager molekyler adsorberat på huden. Utanför detta finns ett stillastående s k gränsskikt med luft som inte flyttar sig om det blåser måttligt. Detta skikt blir tunnare om det blåser mer än om det blåser mindre. Där ungefär tar mina kunskaper slut.
I alla fall spelar de enstaka vattenmolekylerna förmodligen ingen roll om vi kan bortse från skillnaden på hud som innehåller olika mycket fukt (hud ska ju vara lagom fuktig för att må bra). Pyttesmå och större vattendroppar däremot har ju en kännbar effekt, landar vattnet som droppar tar det värme när molekylerna avdunstar utan att huden fått någon nämnvärd värme när droppen landat.
Luft som är råkall (där håller jag med dig, Jan) innehåller kanske massvis med mikroskopiska vattendroppar i form av aerosol, det kanske är det som är det råkalla? Sällsynta -20 i Göteborg kanske inte känns kallare än vanliga -20 i Ånge? Det blåser ju sällan vid -20. Men fuktiga -1 i Göteborg kanske upplevs som kallare än torra -10 i Ånge, det är kanske den stora skillnaden?
Idag var det i alla fall utmärkt löpväder på lunchen här i 08-området, tämligen vindstilla, ental minusgrader och inget dis.