Löpning • Kom igång • 24 inlägg • 1036 visningar •

Är jag för ivrig?

Helén Moggia
1978 • Växjö
#1
•
10 december 2009 - 22:27
Gilla
Jag har bara sprungit sedan mitten av november, men tycker det är fantastiskt roligt och vill gärna ut så fort jag har en stund över, fast när jag läser här så inser jag att jag kanske inte skyndar så långsamt som jag kanske borde?
Jag var inte otränad när jag började springa, utan har tränat en hel del spinning och lite styrketräning regelbundet (vilket jag fortfarande gör, men inte lika mycket längre.)
Jag har gått mellan 5 och 10 km om dagen tidigare, men nu har jag alltså bytt tempo och skor och joggar istället. Hittills denna veckan har jag sprungit 3x10 km och ett pass på 14 km är inbokat på söndag med en träningskompis. Är det okej? Eller är det för mycket för en nybörjare? Jag vill inte riskera att skada mig, men det känns ju trist att inte springa nu när jag vet att jag kan liksom ;-)
< < < 1 2 > > >
Martin Hedbäck
1965 • Västra Frölunda
#2
•
10 december 2009 kl 22:54
Gilla
Ta första året med löpning som ett pröva-år utan allt för högt ställda förväntningar gällande tider. Försök hålla dej till 10% regeln dvs öka inte totalt distansen med mer en 10% från vecka till vecka. Öka inte heller längden på långpassen för fort.
Lägg gärna in något pass i backig terräng så får du naturlig styrke-träning.

Ta det lite lugnare var fjärde vecka då du byter ut något löp-pass mot alternativ träning eller vila.
Emil Westin
1991 • Linköping
#3
•
10 december 2009 kl 23:02
Gilla
Så länge du följer "The golden rule #1", nämligen att inte träna när du har ont eller känner dig trött, så lär du klara dig bra. Kör på. :)
Niclas Nilsson
1971 • göteborg
#4
•
11 december 2009 kl 07:18
Gilla
Utan att ens läsa din text så vågar jag svara ja ;)
Eva Larsson
1962 • Falun
#5
•
11 december 2009 kl 09:09
Gilla
För att kommentera Emils inlägg: När du väl har fått ont är det liksom för sent, då är du redan skadad. Det gäller att lägga upp träningen klokt, att ha en planering och sedan följa den och inte trappa upp snabbare. Självklart ska man lyssna på kroppen. Det dumma och svåra är att den ofta signalerar litet väl sent...
Ewa Lönn
1978 • Sandviken
#6
•
11 december 2009 kl 10:25
Gilla
Jag vet att det är tråkigt att begränsa sig själv när allt går så bra och man känner sig så motiverad som du gör, men jag är helt övertygad om att du skulle tycka att det kändes ännu tristare att inte kunna träna alls!

Personligen tror jag nämligen att du behöver lägga band på dig själv. Du skriver ju att du tränar spinning och styrketräning också, så konditionen och muskelstyrkan finns säkert där. Saken är den att leder och muskelfästen påverkas på ett helt annat sätt när du springer mot för när du gymmar, promenerar och sitter på en cykel. Dessutom tar dessa delar av rörelseapparaten oftast lite längre tid att träna upp. Därför behöver du nog lugna ner dig en aning för att ge dem chansen att "komma ikapp". Har du väl börjat få problem med värk är du, som Eva Larsson skriver, kanske för sent ute.

Tänker inte skriva kör hårt... men... lycka till!

Oldboy
1952 • Danderyd
#7
•
11 december 2009 kl 12:41
Gilla
Helén: Ja, det är du! Som Martin skrev, var fjärde vecka lugnt men även de tre veckorna låter lite för mycket som ny på just löpträning. Byt gärna ut ett av löppassen till att gå i backig och helst knölig terräng, "obanad terräng" eller OBT som vi säger, det ger bra träning av sådan styrka du har användning för som löpare och bra kondis också så du kan få upp pulsen utan att just springa. Och passa på att lägga en del av styrketräningen på gymmet på t ex vadmuskler och hamstrings och annat som kan gå sönder när man springer.
Och spring inte alltför fort, håll dig till ett tempo som du kan prata obesvärat i några månader framåt, man måste börja med att bygga en grund om man ska hålla den eveiga fienden - träningsskadorna - stången. De flesta som är ivriga skadar sig men man MÅSTE inte!
Lycka till!
Helén Moggia
1978 • Växjö
#8
•
11 december 2009 kl 14:45 Redigerad 11 december 2009 kl 17:32
Gilla
Tack allihop! Det kan nog vara så att jag har gått lite väl fort fram såhär i början, men det är ju så kuul :D
Jag har i alla fall inte sprungit idag, utan körde lite crosstrainer, roddmaskin och styrka på gymmet istället.

Jag är nog tillräckligt orutinerad för att inte ha en susning om hur man egentligen bör lägga upp ett träningsschema, och så är jag tyvärr tillräckligt ostrukturerad för att inte följa ett även om jag gör ett. Jag är ensamstående med tre barn varannan vecka, och får hugga träningstillfällen i flykten om det ska bli av alls...

Hur som helst så är jag tacksam att ni tar er tid! (Och söndagspasset kommer jag att köra, men ska försöka ta det lite mer piano nästa vecka.)
Lisa Nicol Lind
1979 • Söderköping
#9
•
11 december 2009 kl 15:02
Gilla
Ja Helen jag kan bara hålla med föregående. Ta det lungt! Jag har gått i samma fälla 2 gånger, att bli för ivrig. Båda gångerna slutade det med tvärnit. Den här gången är jag försiktig, men det är jättesvårt att hålla igen när man känner att man vill och kan springa mer, fortare, längre!
Henning Looström
1973 • Lund
#10
•
12 december 2009 kl 00:36
Gilla
Ja du är för ivrig.
Forumet är fullt av ledsna människor som inte kan träna pga skada, vore trist om du blev en i den mängden.
Från 0 till 44km/vecka på en månad är få förunnat att klara utan att dra på sig skador. Precis som har skrivits tidigare märker man oftast inte av det förrän det är för sent.
Jag hade backat till ca 20km/v och därefter ökat försiktigt med 5-10% per vecka.
Lycka till!
Müller
1967 • Järfälla
#11
•
12 december 2009 kl 01:17
Gilla
Fegis
Muahaha
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#12
•
12 december 2009 kl 12:26
Gilla
Helen,
som du beskriver din familjesituation, får du en naturlig alternering i din träning varannan vecka. Detta gör faktisk at du bör kunna köra lite hårdare den lediga veckan. Samtidigt har du en viss grund från din alternativa träning, något som också kan hjälpa dig köra på lite hårdare än en normal nybörjare. Om du i tillägg löper dina pass på mjuka skogsvägar/stigar, har du ännu en faktor som reducerar risken för skador.
Jag försöker att vara lite mer positiv till mer träning, då jag vet hur jobbigt det är när kroppen bara skriker efter en löprunda, men träningsprogrammet har sagt vilodag.

Du är medveten om de risker du utsätter dig för, eftersom du ställer frågan här. Så länge du är lyhörd till de signaler kroppen skickar, går det oftast bra. Om du blir glad och nöjd av att träna ofta, fortsätt med det!
Henning Looström
1973 • Lund
#13
•
12 december 2009 kl 19:32
Gilla
Kenneth, jag vet att jag är en fegis. Fördelen är att det gör att jag kan ägna mig åt att springa och skriva en massa strunt i forumet istället för att köra alternativträning och lipa över löparknä... ;)
Helén Moggia
1978 • Växjö
#14
•
3 januari 2010 kl 20:17
Gilla
Jag håller fortfarande :-)
Nu är det så kallt så jag inte har någon vidare lust att ge mig ut på längre rundor än de jag vet att jag klarar av, men en dryg mil har det blivit tre gånger i veckan i alla fall. Om jag håller det på den nivån tills isen släpper i löpspåret, får jag öka distansen sen? *sägs med ett bedjande tonfall och ett avväpnande leende*
Crocker
1996 • Bjurholm
#15
•
3 januari 2010 kl 21:14
Gilla
Ja det får du. :D
Eva Larsson
1962 • Falun
#16
•
3 januari 2010 kl 21:47
Gilla
Hej Helén! Roligt att höra att det går bra för dig! Själv tror jag fortfarande att du ökar/kommer att öka din träning alltför snabbt. Hjärta och lungor klarar mer än vad benen vill, i och med att du har tränat en hel del annat tidigare. Jag har dock lärt mig den egna hårda vägen (två stressfrakturer, benhinneinflammation som krävt operation) att man inte lyssnar på andras goda råd utan man måste få göra sina egna upptäckter och drabbas av sina egna skador innan man förstår. Precis som när det gäller det mesta i livet tror man att det drabbar andra men inte en själv. Dessutom är det så att vi alla är olika skadebenägna, vissa tål en snabbare upptrappning än vad andra gör och tål också en generellt högre träningsmängd.

Det jag tycker att du kan göra är att variera träningen, låt vissa pass vara kortare och vissa längre. Öka inte alla pass samtidigt. Och tycker du att du inte får nog av träning med löpningen är det bättre att lägga in alternativträning i form av spinning/cykling, våtväst, längdskidor eller vad du nu tycker om. Lycka till, det är ju din kropp och den måste du ju själv ta ansvar för och lära dig vad den tål och klarar av. Vi andra kan bara stå vid sidan och tala om hur vi tycker att det ska vara!
Helén Moggia
1978 • Växjö
#17
•
3 januari 2010 kl 22:01
Gilla
Oj! jag som tycker jag varit så duktig och inte ökat alls sedan jag startade tråden... Då var jag ju uppe i fyra mil en vecka, men har krupit tillbaka ner till tre mil i veckan och hållt mig där sedan sist.
Är det så man ska tänka förresten, att hålla koll på veckans distans? Vore det t.ex okej att köra ett pass på 15 km om man gjorde de andra två passen kortare och nöjde sig med runt 7 km på dem?

Jag har inte ont någonstans, varken under eller efter träning. Jag tar det väldigt lugnt och hamnar oftast på ett tempo runt 6 min/km. När vet jag att det är riskfritt att springa lite längre då? Finns det någon tumregel att följa, som t.ex att inte öka mer än ett visst antal km på x antal veckor eller så? Jag vill verkligen inte skada mig, men det är jättesvårt att veta om kroppen tar stryk när den inte säger något alls utan bara hänger med liksom...
Eva Larsson
1962 • Falun
#18
•
3 januari 2010 kl 22:19
Gilla
Att veta att det är riskfritt att öka kommer du aldrig att göra! :-) Man får lov att prova sig fram. Att variera och köra olika distanser är bra, inte nöta samma runda eller distans jämnt. Du har ovan fått rådet om att inte öka mer än totalt 10 % per vecka och det är ju ett bra råd. Samtidigt går det ju inte att öka och öka vecka efter vecka utan ibland får man göra en paus. Att pulsera träningen har du också fått råd om ovan, lätt vecka-medelhård vecka-hård vecka t ex. Det är också bra! Titta hur träningsschemana på marathon.se är uppbyggda, för att få tips om pulsering mm.
Walker67
1947 • Växjö
#19
•
3 januari 2010 kl 22:35
Gilla
Jag har en regel att ha minst två dagar mellan varje löppass, så att löpmusklerna hinner att läka till. Just nu är det snö och minusgrader och då går det bra att löpa, skaderisken är inte så stor som när det blir plusgrader och sämre fäste.

Om du åker skidor har du ju Hanaslövsspåret inom räckhåll, man kanske tom kan starta vid badet och åka dit på skidor nu ?
Snölöpning i lös snö i minusgrader är effektiv träning, 5 km motsvarar ung en mil, testade det 23 dec, helt perfekt.
Är det Växjöloppet som lockar ?
Martin Hedbäck
1965 • Västra Frölunda
#20
•
4 januari 2010 kl 09:15
Gilla
Om du behöver 2 dagar för att återhämta dej från löp-pass så kör du nog alldeles för fort&hårt. Löptränar 5-6 dagar i veckan utan problem. Lägger in lite kvalite i passan när jag känner för det, dvs fartökningar. Om jag kört ett kvalitetspass så tycker jag att ett återhämtningpass dagen i lugnt tempo påskyndar återhämtningen. Mitt mål är dock marathon-distans, om man tränar för kortare sträckor kanske träningen ser annorlunda ut.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.