Foruminlägg av Magnus Boström

#1
30 september 2012 kl 22:11
Gilla
#2
30 september 2012 kl 22:19
Gilla
För första gången, just idag, klarade jag att komma under denna drömgräns. Bestämde mig för nåt år sedan att försöka klara detta. Och så fick jag i 40-årspresent av min tjej 4 träningspass med Malin Ewerlöf! De tips och den peppning jag fick av henne gjorde skillnaden. Mitt bmi är för övrigt 22.8, så under 22 verkar ju inte helt nödvändigt.
#3
30 september 2012 kl 22:23
Gilla
Under 40 på milen för första gången! 39.47 (på bana)
#4
1 oktober 2012 kl 22:33
Gilla
Jag brukar tänka på att det som skulle kunna uppfattas som jobbigt egentligen inte är så värst jobbigt. Jag analyserar olika delar av kroppen - armar, bröstkorg, ben ... - och känner att delarna fungerar bra och det känns rätt okej. Eller snarare helt okej. Jag tänker på att jag befinner mig i nuet och att här i detta nu kan jag vara ett tag. Inte att det är långt kvar. Målet kommer sen, utan tvekan, men var sak har sin tid. Jag tänker att det är fantastiskt att jag kan springa, och att jag kan springa fort. Kroppen är i harmoni. Delarna samverkar. Benen vill springa. Jag tänker "vad hindrar mig att fortsätta i just det här tempot?" och svarar "inget särskilt". Och om det börjar göra ont så tänker jag att det som gör ont egentligen är skönt. Det är bara att slappna av och fortsätta springa. Inte sjunka ihop. Sträcka på sig. Då går det lättare. Och det går alltid att springa lite till. Lite till, lite till...
#5
13 januari 2013 kl 20:43
Gilla
Om man jämför resultat från lopp från tidigare år (se t.ex. lidingöloppet eller sthlms marathon och jämför placering nr 1000) så verkar det som att löparna är sämre idag jämfört med t.ex. 80- och 90-talet. Detta trots nuvarande löpboom som det snackas så mycket om. Vad är förklaringen?
#6
13 januari 2013 kl 21:53
Gilla
Av tidigare löptråden är det många som har uppfattningen att fler springer fast med mindre mängd. Tid prioriteras på annat. Det ligger det säkert mycket in. Någon är också inne på att barn och ungdomar rör sig allt mindre, med följden att den som inleder löpträning gör det med ett sämre utgångsläge. Jag tror det ligger en hel del i den förklaringen. Och jag tror att genomsnittstiderna (bortsett från eliten) kommer bli allt sämre trots att många motionerar.
#7
15 januari 2013 kl 20:10
Gilla
#8
21 januari 2013 kl 19:44
Gilla
Precis som Stefan och Linda ovan så tycker jag att det inte är något som helst problem att löpa intervaller på vintern. Givetvis går det lite långsammare och givetvis är det lite frustrerande när underlaget är lite sisådär. I gengäld bygger man upp det mentala och det är kul när det går fortare så fort det blir varmare och snön försvinner.
#9
27 januari 2013 kl 22:54
Gilla
För 20 år sedan cyklade jag från Treriksröset till Smygehuk, och det gick på 237 mil. Mitt mål är sålunda att springa minst 237 mil i år. Fixade drygt 200 2012.
#10
5 februari 2013 kl 12:15
Gilla
12.5 km löpning (läs "höga knän") i snömodd och snöyra idag. Det borde väl vara bra träning för löpsteget? Mjölksyra? Ja!
#11
5 februari 2013 kl 13:44
Gilla
Bingo. Det mentala får också sin dos.
#12
5 februari 2013 kl 16:35
Gilla
Kanske att det beror på vad för slags snömodd. När det är bakhalt ser jag bara en fysisk och mental vinst att ta sig ut. Men idag när det var ett visst fäste och det gick att få grepp så var jag tvungen att förlänga löpsteget och köra med högre knän än vanligt när jag sprang. Kände att det var nyttigt och gav nåt. Fel?
#13
5 februari 2013 kl 21:08
Gilla
Snyggt! Ja, du är för mesig. :-) Under 3 lär du väl sikta på och lätt sub90 på halvmaran.

Jag har flera mål, både prestationsmål (tider, antal träningspass...) och välmåendemål. Och mål på lite olika sikt. Jag har haft nytta av sätta långsiktiga prestationsmål som jag drömt om men knappt trodde jag skulle mäkta med. För några år sedan kändes sub40 på milen omöjligt, men jag satte målet och klarade det efter rejäl och målmedveten träning. Det var kul. Sen tycker jag det är viktigt att formulera "nöjd" eller "godkänt"-mål som är fullt genomförbara, fast utan att vara för enkla. Så att man undviker känslan att aldrig vara nöjd.
#14
1 april 2013 kl 17:09
Gilla
Det var kul att mötas 3ggr under banan så att man fick se en skymt av de bästa, vilket man ju inte brukar få.
#15
16 april 2013 kl 21:42
Gilla
#16
8 maj 2013 kl 20:25
Gilla
Jag är en man som ägnar mig åt löpning
#17
14 maj 2013 kl 23:00
Gilla
Michel Foucault: Do not ask who I am and do not ask me to remain the same.
#18
12 augusti 2013 kl 21:44
Gilla
51 sek för 23 år sen. Sprang fjärde sträckan på ett 4*400 m lopp, och med det tog vi JSM-silver. Sen dess har jag inte sprungit 400 m på tid.
#19
5 september 2013 kl 23:04
Gilla
#20
17 september 2013 kl 21:30
Gilla
Kan bara hålla med en massa andra här. Sen jag började löpträna 3-5 ggr i veckan blir jag mycket mer sällan förkyld. Folk runt omkring mig, t.ex. mina barn, får infektioner men det verkar som att jag inte drabbas numera.