Foruminlägg av Mance Ryder

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
#1
•
1 oktober 2008 kl 10:43
Gilla
Hej!
Är en glad amatör som precis satt igång med löpning och siktar på att motionera regelbundet framöver. Har satt upp ett mål till nyår, <45min på 10km samt <20min på 5km.
Vet inte riktigt hur jag ska träna, men tänkte ta mig an 5km:s målet först. Min inledande känsla efter första veckans pass är att det som jag saknar mest är power i benen. Måste anstränga mig för att få "skjuts" i frånskjutet och mer fart. Ska jag fokusera min träning på backar och intervall då? Eller är det längre distanser som bättre tränar förmågan att syresätta kroppen (benen) som mitt fokus ska ligga på?
Är ganska liten och kompakt 170cm ca 70kg och siktar på 3 pass i veckan.
Så...ni med erfarenhet och/eller ideér...kom gärna med synpunkter.
#2
•
1 oktober 2008 kl 13:04
Gilla
Tack Kalle!
För 10 år sedan var jag nere på under 19 min på 5km (på den tiden jag spelade hockey typ 8 dagar i veckan :) ) och körde då ett "race" under 3 månader. Upplägget var 5 km rundor i maxfart (ca 3ggr i veckan) och sakta men säkert kröp tiderna neråt. Detta liknar ju det upplägget du beskrev och det fungerar bevisligen.
Funderar dock om det finns effektivare metoder....Sen är jag 10 år äldre idag :) Både positivt och negativt....
#3
•
1 oktober 2008 kl 17:56
Gilla
Hej igen!
Tack för tipsen!
Så era råd är alltså att satsa på 10km...
Sara: Det är bra råd du ger, Med överansträngning ev. skada som ger flera veckors borfall så störs mina målsättningar...Vill inte ha det så. Särskilt på längre sträckor upp mot milen (allt är ju relativt...idag är 10km långt för mig ;) ) saknar jag erfarenhet.
Leif: Känner mig för närvarande mer motiverad på <20min 5km. Det känns också lättare för mig då jag är mer van att springa kortare sträckor.

Finns det ngn annan "joggare" som tycker att under 20 min på 5km är lättare än under 45min på milen? Jag vet ju inte eftersom jag inte uppnått mina målsättningar, men min känsla säger att 5km är lättare för mig.
#4
•
1 oktober 2008 kl 20:03
Gilla
Tack ni som svarar!
Ska försöka följa era råd och köra några längre distanser framöver och inte pressa mig så hårt. Dock finns en risk att jag ändå kommer att spurta sista km:n........Har konstigt nog drabbats av en "ovana" att alltid vilja köra slut på mig max.....(antar att det finns ett gäng sådana här på forumet :) )
Om det blir 5km eller 10km som första målsättning får framtiden utvisa. Kanske klarar jag båda ungefär samtidigt? För fixa det, det ska jag!

#5
•
2 oktober 2008 kl 09:58
Gilla
Daniel: Tack för dina erfarenheter! och stort grattis till att du klarat dina mål!Ja...inser att till årsskiftet så kan det bli tajt. Är inte 20 år längre och vill inte bli skadad.
Kollade lite i din löpardagbok och ser att vi startar/har startat från ungefär samma nivå. Vilka är dina erfarenheter, vilket träning gav mest resultat samt hur gjorde du för att minimera skadorna?

Några fler med liknande erfarenheter?
#6
•
6 oktober 2008 kl 10:18 Redigerad 6 oktober 2008 kl 13:48
Gilla
Ok...hakade på detta test för 1,5 vecka sedan. Fixade 35 st på knogarna (kör detta eftersom jag vill stärka handlederna) och hoppade in i V3D1. Gick tillbaka till V2D2 då jag inte riktigt klarade V3.
Har nu fixat V2 och V3 och gör mig redo idag att påbörja V4.
Resultat V3:
D1: 14-18-14-14-22 (min 20)
D2: 20-25-15-15-25 (min 25)
D3: 22-30-20-20-30 (min 28)
Det känns ljusår ifrån 100, men det är ju några veckor kvar.....
edit:
V4D1: 21-25-21-18 (21)-20 (min 32)
oj då! ett riktigt bakslag...hoppas dagsformen var dålig, men misstänker att V4 blir låååång...
#7
•
6 oktober 2008 kl 13:29
Gilla
Tack!
Har varit inne på marathon.se och kollat. Riktigt bra artiklar som säkert kommer till nytta!
Känner just nu av i knäna (framförallt höger) så jag drar ner lite grann på tempo och distans tills mina leder, senor och muskler har återhämtat sig. Är dock inte så orolig (inte än i alla fall...) då det säkert snart känns bättre igen.
Tobbe: Då kör vi!
#8
•
11 oktober 2008 kl 20:42
Gilla
Grattis alla ni som tog er genom denna tuffa utmaning!
Jag, min lille 3-årige son och våra 3 hundar var ute och hejade på er strax innan och vid målgång.
#9
•
14 oktober 2008 kl 13:18
Gilla
Har haft liknande problem men dock med ömhet insida knä samt neranför knäskålen. Det gjorde som mest ont vid belastning samt ouppvärmd. Min räddning blev stretching, framförallt baksida lår, knä och vader. Vila gav sämre resultat, istället löpning + stretching.
Funderar på om smärtan berodde på "träningsvärk" i musklerna, leder ligament runt knät. Problemen kom när jag efter ett mkt långt uppehåll nu började springa igen.
#10
•
17 oktober 2008 kl 20:27
Gilla
Ginette. Jag är i en liknande situation som du. Efter 12 års uppehåll med löpning så har jag satt igång med att springa för 3 veckor sedan. Dock har jag hållt igång till och från med annan idrott.
Efter första veckan kände jag av i/under knäna precis som du beskriver. Jag drog ner på intensitet och började stretcha mycket mer noggrannt framförallt musklerna runt knäna och det har tagit bort smärtan för mig.
När det gäller tempo och distans så tycker jag att du ska gå på hur det känns i kroppen. Med risk för att göra bort mig här på forumet, nybörjare som jag är, så kan jag tycka att vissa manar till alltför stor försiktighet.
Om din kropp känns bra och du vill köra hårt så tycker jag du ska göra det. Om du bara är lyhörd för hur kroppen mår så tror jag att det inte ska vara någon fara.
Om jag ser till mig själv så är det den positiva känslan av att vara riktigt trött efter löparpasset som i dagsläget motiverar mig till att ge mig ut att springa. Varför ta bort den moroten om kroppen klarar av det?

Tomas
#11
•
21 oktober 2008 kl 09:37
Gilla
När jag och min 3-årige son var och tittade på målgången under SUM så lekte han att han var med och tävlade. Han sprang runt omkring målområdet fram och tillbaka tillsynes oplanerat. Jag hade sagt till honom att han inte fick springa på banan och genom målfållan. Plötsligt får han det där busiga i blicken och springer in på banan, ut på upploppsrakan ,skär mållinjen, andas tungt, hasar sig till en gräsplätt alldeles intill och sätter sig och "pustar ut".
Precis på detta sätt hade det gått till när de flesta av löparna gick i mål. Snacka om förmåga att "snappa upp".
När jag sedan försökte förklara att det inte var så bra att springa in på banan svarade han: Men pappa, jag måste ju gå i mål om jag är med i tävlingen......
#12
•
22 oktober 2008 kl 17:46
Gilla
Hej Micke! "Loggar" mina armhävningar i löpardagboken. Har fastnat i V4 (hoppade direkt in i V3) och kör den nu för tredje gången. Började på 35, fixar nu ca 55 så det går framåt. Kommer inte ge upp innan 100st. Skulle tro att det tar minst 6 månader....
Fortsätt gärna skriva, jag läser tråden :)
#13
•
22 oktober 2008 kl 23:20 Redigerad 22 oktober 2008 kl 23:50
Gilla
http://www.stigoteket.se/stig.php?stig_id=236 http://www.stigoteket.se/stig.php?stig_id=237
Har inte testat dessa själv (än så länge kanske ska tilläggas :) ), men enligt beskrivningen ska de vara riktigt tuffa. Mördarbackar anpassade för längdskidåkning låter kul.....
Rudan ligger ju nära Farsta, pendel eller bil dit på nolltid.
Tomas
edit: http://www.stigoteket.se/stig.php?stig_id=2
hittade denna 8km mtb-slinga också, passat utmärkt för löpning den med enligt länken.
#14
•
26 oktober 2008 kl 23:55
Gilla
Har för mig att ngn gång i början på 1900-talet skapades det i Sverige en kultur med ideal och värden som natur, rekreation och motion. Visserligen bara privilegier för överklassen, men detta smittade sedan av sig på övriga i samhället.
Jag tror att detta slog igenom så starkt så kulturen lever kvar än idag....
#15
•
1 november 2008 kl 21:13 Redigerad 1 november 2008 kl 21:59
Gilla
Det verkar som om pendeln lutar mot en sträckning/etapp Järna-Stälje - Sthlm C (den Ultraetapp som sprangs i somras och som ovan diskuterats dvs raka spåret in mot Sthlm), men jag vill slå ett slag för Sörmlandsleden även efter Södertälje in mot Sthlm. Inte bara pga att jag bor ca 50 meter från leden, utan också för att den erbjuder en storslagen naturupplevelse genom Södertörn. Betydligt roligare att springa genom naturlandskapet jmf med kulturlandskapet. Skogsstig, löparslingor och grusväg lockar mig mer än att tugga asfalt genom miljonprogrammets förorter ;) (detta säger jag med glimten i ögat, själv uppvuxen i en miljonprogramförort)
Kanske möjligt med pararella sträckningar?

edit: Formulerade om mig ngt i texten...
#16
•
2 november 2008 kl 21:27 Redigerad 2 november 2008 kl 21:57
Gilla
Fredrika: Ja...jag tog i lite väl mkt, läste faktiskt din länk innan jag postade, och rundan är ingen "asfaltstuggning". Det är heller inget som helst fel med natur och kultur.
När det gäller Sörmlandsleden är ju sträckan Rudan (Haninge) och Björkhagen (Sthlm) redan rekad av de som sprang SUM. Min uppfattning är (efter att ha läst om loppet här på forumet + denna länk http://www.sormlandultra.se/banstrackning.htm ) att den terrängen är fullt löpbar även för vanliga joggare, om man tar det lugnt och har lite terrängvana. Detta kan jag dock inte helt ta gift på och här kanske ngn som faktiskt sprang SUM ge en riktigare bild?
Så egentligen är det Södertälje - Rudan (Haninge) som behöver rekas och det känns ju inte som ett omöjligt uppdrag.
Som du märker är jag fortfarande inne på Sörmlandsleden och terränglöpning, men det är endast min åsikt....än så länge...
#17
•
11 november 2008 kl 18:35
Gilla
Då är man inne på V5 efter 3 rundor på V4. Kör benhårt på vilan mellan och följer tidsprogrammet...De jag inte orkar gör jag på knäna, med bröst och armar som sprutar mjölksyra :)
Stort hopp mellan V5 och V4....mellan det artar väl sig efter nga rundor på V5...
inklippt från löpardagbok:
V5D1: 36-40-20(30)-18(24)-16(min40)
Ny vecka och ljusår från schemat....Förhoppningsvis bättre resultat D2...
Ngt nedtränad pga tempojoggningen tidigare under dagen.
3x100 situps
#18
•
17 november 2008 kl 12:42
Gilla
Hej Emanuel!
Om du "dör" i slutet eller precis på krönet av backen springer du antagligen för fort uppför eller/och springer med fel teknik uppför.
Jag springer nästan bara i terräng och "mördarbackar" har blivit en del av min vardagsjogg....
Mina tips är att fokusera på tekniken uppför, Slappna av! Tänk på hållningen, korta steget - en automatiskt temposäkning sker, spring mer på framfötterna och jobba mer med armpendlingarna. Känner du hur mjölksyran kommer smygande så korta steglängd ytterligare.
Lite lätt mjölksyra högst upp i backen kan du enkelt bli av med på nedförslöpet eller raksträckan efteråt.
Jag är visserligen nybörjare inom löpning och det finns många här på forumet som säkerligen kan ge bättre tips, men detta funkar för mig :)
Lycka till i mördarbacken!
#19
•
18 november 2008 kl 13:53
Gilla
Läste lite i din träningsdagbok Patrik och enligt den så har du ökat ordentligt i distans nu i november månad jmf med tidigare. Samt att vissa pass verkar ju vara riktigt smärtsamma för dig...
Med tanke på din ålder (ja...jag vet att det kanke känns surt att få sin ålder värderad) så kanske du borde ta det lite lugnare. Du växer fortfarande och skelett, leder, ligament har inte hunnit stabliserat sig ännu. Har du otur så kan du dra på dig en ordentlig skada och tvingas vila från löpning/träning länge. Dessutom är det så att om du springer med smärta/krämpor före och efter så försvinner motivationen på en gång...
Mina råd är följande:
1: Glöm Jack Daniels, Anders Szalkai mfl. om du inte satsar på att bli elitlöpare och skulle detta vara fallet så går du med i en förening där det finns kunniga tränare som kan tillämpa dessa program för just dig. När kroppen vuxit klart kan du börja kolla på de där "gubbarna" själv.
2: Minska distansen så kroppen hinner vänja sig. Kanske ska du börja med ett långpass (10-12km) i varannan vecka och när det känns bekvämt kan du lägga in ett varje vecka. Och ta det lugnt på långpassen...
3:Tre löppass per vecka kanske kan vara lagom om du inte tränar ngn annan idrott. I så fall räcker nog två....
4: Känn efter hur din kropp mår, både under passen och mellan. Blir du sliten/trött, får ont så dra ner på fart/distans eller avbryt i värsta fall.

Det här är ju min åsikt och jag är ingen expert i ämnet, började springa i september, men tränade faktiskt en del löpning + annan idrott när jag var i din ålder Patrik. Jag hade själv svårt att hålla igen på farten och sprang mig dödstrött många joggpass vilket gjorde att det blev riktigt tråkigt i slutändan.

Lycka till Patrik!
#20
•
20 november 2008 kl 13:43 Redigerad 20 november 2008 kl 13:46
Gilla
Ok...här kommer ytterliggare en som vill blanda sig in i diskussionen.
I mitt resonemang nedan utgår jag från mig själv med den erfarenheten att aldrig använt en pulsklocka.
För att sammanfatta har följande argument för pulsklocka kommit fram (Mårten och andra):
1) den som tycker det är kul
2) bromsade verktyg att förhindra överträning/för snabb fart - särskilt bra för nybörjare (förhindra skador)
3)farthöjande verktyg att förhindra för långsam fart - effektivt för den mer vältränade
4) ett verktyg som ger indikation på hur kroppen mår och ger bättre känsla för vilken ansträngningsnivå som joggaren vill uppnå.
5) ger en totalt sett en effektivare träning med tanke på argumenten ovan (en vågad tolkning av mig, men det sätter färg på diskussionen :) )

Ok...här kommer min syn
1) inget att diskutera, tycker man det är kul så varför inte?
2) nja...springer man för fort så känner man det även utan pulsklockan...och kan därför dra ner tempot. Den som inte känner när benen börjar dra på sig syra eller när flåset plötsligt ökar eller när det tar år och dar att hämta sig efter backen måste ha "stängt av" på ngt oförklarigt sätt.
3) kanske finns här en poäng med pulsklockan? Ja och nej...Är du väldigt försiktig av sig som löpare kanske klockan kan fungera som ett kvitto på att upplevd ansträngning är för låg. Utan klocka och om du "vågar" och känner att ansträngninen är i lägsta laget så trycker du på, testar och känner hur kroppen reagerar på den ngt högre farten.
4) denna punkt berör 3 och 4, men rimligtvis borde det väl vara så att den löparen som känner sin kropp bäst har en bra förmåga att ta hänsyn till kroppens alla signaler: puls, andningsfrekvens, status i musklerna och allmäntillstånd. Signalerna ger dig som löpare en helhetsbild och om du lägger alltför stort fokus vid puls försvinner helhetsbilden och därmed också känslan.
5) Här beror det egentligen på hur du använder pulsklockan, men säg att du använder den "slaviskt" och vill ha så få variationer i puls som möjligt under ett träningspass.
Nu kan jag för lite om träningslära och fysiologi, men variationer i puls är väl egentligen ngt önskvärt när man tränar? Kroppen får möjligt att träna accelerad ansträngning, återhämtning och jämn belastning. Denna typ av träning borde väl ge mer resultat än en jämn belastning hela tiden? Kopierar in länken på marathon.se startsida (som de flesta här säkert redan läst) som ett argument för variation http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=878084

Oj...det blev långt. För er som orkat läsa hela väen hit ner och antaglingen är intresserade av ämnet vill jag återigen säga att det här är min subjektiva uppfattning. Jag hävdar ingen allmängiltig sanning och för dig kanske inte de här argumenten stämmer alls...Det är ok...men diskussionen är ändå intressant...
Kanske köper jag en pulsklocka så småningom och får en annan bild?
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >