Foruminlägg av Johan Thorn

#1
•
4 juli 2023 kl 15:04
Gilla
När jag tidigt i våras började med MAF gick jag samtidigt upp i volym till ungefär det dubbla mot tidigare, till ca 8-10 timmar i veckan.

Efter en tid började jag må sämre och sämre (feberkänsla utan feber, huvudvärk, klena muskler) samtidigt som jag inte gjorde några som helst framsteg. Alla mina värden såg fina ut när jag besökte VC, utom blodvärdet, som var rätt risigt. Inte katastrof, men rätt dåligt (110).

De läkare jag träffat (3 st.) har alla ordinerat vila, medan träningserfarna vänner och kollegor talar om att man kan springa sönder sina röda blodkroppar, särskilt om man går upp i volym och som jag - springer uteslutande på asfalt och betong.

Är det här något bekant för fler? Vänjer sig kroppen eller behöver jag se över utrustning, underlag och volym?

Jag har ingen alls lust att vila - siktet inställt på sthlm Marathon 2024.

Så vad göra?
Skaffa mer dämpade skor och samtidigt göra mig besväret att ta mig till anlagda motionsspår? Ändra distans? Håller mig huvudsakligen mellan 12-25 km. Som det verkar nu tycks det omöjligt att bygga upp en gedigen grundkondition, då jag tycks förstöra blodkropparna i snabbare takt än kroppen kan producera dem.

Jag har löptränat sen januari -22. Ser mig inte som nybörjare längre, om än att erfarenheten saknas i många avseenden.
Är 48 år. Springer huvudsakligen med Saucony Tempus.
#2
•
4 juli 2023 kl 18:35
2 Gilla
Jag känner av det främst genom ett generellt sämre mående, om det nu i sig är blodbristen eller andra kemiska processer i kroppen som ligger bakom detta. Sekundärt dras jag med en känsla att pulsen ständigt är något för hög när jag är ute, vilket så klart är frustrerande.

Variera både skor och underlag är nog ingen dum tanke. Tycker det hela är något märkligt ändå, då jag under hela förra året sprang utan just dessa bekymmer. Men som nämnts, med ungefär hälften av volymen. Vilket kanske är tillräckligt för att så att säga tippa mig över den kritiska tröskeln då blodkropparna går åt snabbare än de ersätts.

Man måste tillåta sig att nörda ner sig. Jag trivs som bäst när jag får springa "militäriskt". Långt, länge, statiskt. "Bokföra" siffror in absurdum, osv.

Tack för input. Alltid skönt med feedback från folk som inte är som fågelholkar när man nämner detta med krossade blodkroppar, likt vården de tillfällen jag sökt.

Nya skor på fredag. Nya mjukare rundor.
Ska se vad det ger under återstoden av sommaren.
#3
•
4 juli 2023 kl 19:12
Gilla
Tydligen är det inget fel på järndepåerna, men jag trycker i mig rätt rejält med järn som det är. Dock ej blodpudding, vilket ju i sig är en kulturhistorisk brist (:

Kan tillägga att jag vid tidigare tillfällen, helt icke-relaterat till löpning/träning, haft brist på b-vitamin. Måendet nu drar åt det hållet, trots att jag håller mig inom gränsvärdena enligt alla tester. Märkligt är det!
#4
•
4 juli 2023 kl 19:50
1 Gilla
Hej!
Tjocktarmen är undersökt i detalj, om jag får uttrycka mig så. Den är intakt.

Jag tappar alltså inget blod invärtes.

Äter endast multivitamin/kosttillskott. Som enligt deklarationen ska innehålla B12 med 100% av RDI. När jag vid det tidigare tillfället led av B12-brist, så blev jag bra på bara två dagar efter riktat intag. Så svarar inte kroppen denna gång. Tyvärr, får jag nästan tillägga.
#5
•
4 juli 2023 kl 20:28
1 Gilla
Faktiskt inte. Jag hoppas verkligen inte det är så, men givetvis bättre att få klarhet vad det än är.

Ska läsa på lite samt höra med en svägerska som har celiaki.
Tack för input Håkan!
#6
•
5 juli 2023 kl 12:43
Gilla
Jag måste börja med att fråga hur du mådde vid så låga värden? Precis allt måste dessutom varit oerhört ansträngande?

Man kan bli en smula matt på vården som generellt inte tycks besitta annat än grundare kunskaper vad gäller idrottsrelaterade besvär.

Jag mådde bedrövligt i början av april (då med hb 110 samt ett ovanligt lågt blodtryck) men hade fått upp värdena något tre veckor senare vid ett återbesök. Mådde också betydligt bättre, om än ej helt bra. Med detta, samt koloskopi, låter sig vården nöjas. De menar att jag är undersökt invärtes och att värdena går åt rätt håll.

Har under juni månad kört med snällare rundor på 8-16K, vilket inte påverkat mitt mående något märkbart. Testade så, för ungefär en vecka sen, att köra en lugn 25:a. Det sämre måendet kom som ett brev på posten 3-4 dagar senare. Det tyder på direkt koppling mellan volym och mående/blodvärde, enligt min lekmannabedömning.

Jag har förstått att det näst intill är omöjligt att bygga upp vettiga järndepåer igen med enbart kost om du samtidigt tränar relativt mycket. Vill väldigt ogärna hamna där och är det så att jag är i riskzonen vill jag ju naturligtvis undvika det. Tar därför till mig tipset om Niferex och Duroferon. Ska bege mig till Apoteket senare för att förhoppningsvis få bollat lite där. Jag äter multivitamin samt blutsaft idag. utöver en hyfsat varierad och vettig kost.

Tack så mycket Staffan, för mycket konstruktivt respons!