Foruminlägg av Hanna

Hej!

I somras så var jag med om en otäck olycka som resulterade i en Bimalleolär fotledsfraktur. Jag kunde opereras snabbt och har nu en metallplatta, 7 skruvar och 2 stift i vänstra foten.

Nu har jag avverkat 4 av 6 veckor med gips, liggandes med foten i högläge. Och vet att jag har en lång tid rehabilitering framför mig när väl gipset har åkt av. Det jobbigaste i det här läget är att inte ha en aning om exakt vad som väntar.

Ortopeden har sagt att jag mkt väl kan bli fullt återställd, men att det också finns en risk att man får leva med en viss typ av smärta resten av livet.

Jag älskar att springa. Helst i elljusspår.
Jag är inte supersnabb, men fixade milen under timmen och kunde springa uppåt 2 mil utan svårigheter, innan min skada. Jag springer gärna lopp och helst i terrängform i någon vacker skog.

Nu drömmer jag om dagen då jag får snöra på mig skorna, plugga in hörlurarna och ge mig ut på en runda.
Men jag förstår att det kommer dröja en lång tid tills dess..
Man får ta pytte framsteg för pytteframsteg. Fokusera på lyckan jag kommer få känna dagen då jag klarar 5 smärtfria kilometer igen.
My new life goal! ??

Jag undrar om det finns någon mer här i forumet som är i samma sits som mig, som har lust att dela sina erfarenheter, hinder och framgångar med mig? Hade känts skönt med någon som verkligen förstår den här sjukt svåra löparabstinensen och oron som jag dras med.
Jag lovar att lyssna och peppa tillbaka!

Det brukar gå lite lättare att traggla på ifall man inte känner sig ensam i sånnahär situationer.

Tack på förhand för ev svar ??
/Hanna

Ojdå. Mina emojis visades visst som frågetecken i inlägget. Det var ju inte riktigt meningen..

Johan: Tack för du delade med dig av din historia, det ingav lite hopp!
Härligt att höra att du kunde åka skidor 14 veckor efteråt, fantastiskt.

Jag har blivit ordinerad att vara liggandes med foten i högläge under hela gipsperioden med bara mindre benövningar 10 rep 4-6ggr/dagen.
Ingen belastning alls.

Jag har dagliga smärtor, och det känns som jag har som gitarrsträngar av nerver under foten som någon spelar på - otroligt obehagligt. När det är som tyngst så tvivlar man på att smärtorna någonsin kommer ge vika.

Det är dessutom en riktigt psykisk prövning att behöva vara helt beroende av andra när man vanligtvis är väldigt självständig och lever själv.

Men jag har förstått att den verkliga prövningen börjar först nästa vecka då gipset ryker och jag ska börja jobba med foten.
Fick ett nytt gips häromdagen och blev riktigt skärrad av vad som mötte mig: En tung, stel koppsdel, svart/blå av blåmärken. Kändes som en likdel.
Jag undrade direkt hur tusan jag någonsin ska kunna använda den igen?!
Då är det tur att man är en målmedveten jävel.
Det ska gå, och DEN ska gå tillslut!

Känns jätteskönt att läsa om någon som har gjort den långa resan och är på andra sidan, så inspirerande och GRYMT jobbat!!

Tack!

Stefan Lund - Oj! Vad många operationer du genomgått!
Då vet du verkligen vad du talar om när det kommer till rehabilitering, förstår jag. Vattenlöpning, använder man någon form av stöd som håller en flytande när man löper då?

Tack Kajsa B för att du delade med dig av din historia. Vilken kämpe du är som har tagit dig tillbaka från din olycka och kan springa idag igen! Och intressant om muskelminnet, jag kommer tänka på vad du skrivit i stunder då det kommer kännas jobbigt i min egna rehab.

Imorgon ska jag ta av mitt gips, äntligen. Sen börjar den långa smärtsamma rehabiliteringen. Men som du säger: skönt att äntligen kunna påverka framstegen själv!
Jag är nervös, och är urled på att ha ont, för mig så skulle det gärna få bli 2019 nu! Haha!