Foruminlägg av Kristoffer Karlsson

< < < 1 2 > > >
#1
•
11 januari 2017 kl 15:16
Gilla
Hej, jag sprang nyligen mitt första millopp på nyårsafton (10.55 km). Kort bakgrund: Jag har löpt sedan 2014. Under stora delar av året 2016 har jag löpt tre dagar i veckan, oftast ca 30-35 minuter per pass i lagom fart. En månad före loppet bestämde jag mig dock för att satsa på att springa milen under 45 minuter i tävlingsloppet (jag var redan en bit under 45 minuter år 2015).

Jag har därmed sprungit hårdare träning i december och sprang b.l.a. en mil vid tre tillfällen innan loppet, en gång långsamt och två gånger i nästan tävlingsfart. Det jag först undrar är hur vanligt det är att man springer sitt tävlingslopp långsammare än under träning för det var just det som hände med mig. Jag sprang loppet på 46.20 minuter vilket tydligen motsvarar 43:47 på den exakta milen, men jag lyckades hålla ihop farten bättre under träningarna. Faktum är att min senaste mil-runda innan tävling var på nästan exakt samma runda (och troligen ner mot 42 min/milen) och min mellantid efter 19 minuter var samma båda gångerna. Men jag tappade rejält med tid under andra halvan av tävlingsloppet och flertalet placeringar. Jag hade kanske kunnat minska raset om jag t.ex. haft någon 15 km träning i loppet, men fotproblem har motverkat det.

Jag har några andra funderingar:
- Ponera att man kan springa milen på 43 minuter. Är det då bra att springa träningsmilen nästan lika snabbt eller bör man hålla igen i alla fall lite mer?
- Jag har aldrig kört intervaller. Men jag har sprungit t.ex. 4-5 km så snabbt jag kan (dock inte för ofta). Kan detta ersätta intervallträningen eller i alla fall vara bra för snabb tid på milen?

Några andra tips för min framtida löpning?

#2
•
13 januari 2017 kl 18:49
Gilla
Jag kände att jag behövde springa åtminstone en relativt hård mil för att veta hur jag låg till. Jag har ingen löparklocka eller dylikt. Apropå slitenhet hade jag långsam återhämtning drygt två veckor innan tävling och sedan fick jag småont högt uppe på låret drygt en vecka innan tävlingen, men det kändes inte under träning och det är försvunnet sedan en tillbaka. Men jag tog det lugnare under tävlingsveckan och skippade ett pass helt för säkerhets skull. Det kan möjligen ha påverkat farten.

Variationen kan jag förbättra även om jag sedan länge växlar mellan att springa terräng och asfalt respektive kort/snabbt och långt osv. Testade att springa intervaller idag för första gången för att få ännu mer variation. Det blev fem stycken även om de inte var jättelånga. Det var tufft, men det kändes förvånansvärt bra. Dock så kände jag av mitt 'fotproblem' igen som jag haft i över ett år. Under löpningen börjar det kännas under foten precis nedanför stortårna trots löparstrumpor och vaselin. Det verkar vara värst vid riktigt snabb löpning och löpning upp mot 10 mil. Behöver nog ha någon riktigt bra sko eller sula?
#3
•
13 januari 2017 kl 20:57
Gilla
Sylvesterloppet i Olofström är 10,55 km enligt organisatören. Varför är det konstigt? Att det är dryga milen borde stämma eftersom annars skulle jag vara en bra bit långsammare än förra året.
#4
•
27 februari 2017 kl 18:44 Redigerad 27 februari 2017 kl 18:46
Gilla
Hej, jag är ute efter eventuella tips och råd beträffande ett knäproblem jag har fått. Jag har inte kunnat löpa på exakt två veckor p.g.a. ömhet/småont under knäskålarna. Troligen beror detta på att jag råkade öka veckomängden något för mycket i kombination med att underlaget varit dåligt på vissa ställen. Det gjorde inte direkt ont när jag sprang för 2-3 veckor sedan men det kändes ändå en del antingen i det ena eller andra knäet emellanåt och det kändes alltid ömt efter passet så jag tog ta en paus. Problemet är att det har varit ömt under knäskålarna i princip hela tiden i två veckor nu. Det började iofs kännas bättre redan efter några dagar men några knäövningar och/eller en väldigt lugn löpningsrunda på 2 km gjorde det värre igen.

- Nu börjar det kännas bättre igen, även om jag väntar ytterligare några dagar med löpningen. Men när löpningen återtas igen om några dagar hur högt bör jag då sätta löpningsmängden/vecka om jag sedan tidigare sprungit 25-30 km i veckan? Jag antar att jag bör ta det rätt lugnt i början, men vad gäller sen?

- Vad är det för knäproblem jag har fått (bortsett från benämningen överansträngning)? Jag har kunnat böja knäna upp och ned samt hoppa. Utöver ömhet har det varit en stickande känsla inom ena knät. Det har också knastrats lite extra i det knät.

- Kan risken för knäproblem minskas om man exempelvis kör envägshopp, kompassen eller dylika övningar emellanåt? Någon som har några erfarenheter?

#5
•
11 februari 2018 kl 11:32
Gilla
Skriver nu ett inlägg ett år senare. Mina knäproblem blev inte bättre först. På sommaren ville jag dock börja löpa igen så jag gick till sjukgymnasten i juli. Småont under knäskålarna visade sig vara hopparknä. Och när jag senare sökt runt på nätet visar det sig att detta kanske är det tydligaste symptomet på just hopparknä. Sjukgymnasten visste inte vad det andra problemet var (att det gjorde kniv-ont någonstans på insidan av ett av knäna vid stretchning av det benet). Det där senare problemet var i alla fall inget som gjorde ont när sjukgymnasten kände på knäna.

Jag fick börja göra styrketräningsövningar och var snart igång med löpningen igen. Började väldigt lugnt men kunde efter några pass börja öka med drygt 2 km i veckan. I december var ju uppe i 37 km/vecka som mest. Jag har dock nästan bara kört motionsspår sedan i somras. Då har det ofta känts ungefär som vanligt. Knäna har ofta varit något mer anstränga dagen efter ett pass, men sedan samma symptomnivå två dagar efter ett pass. Asfalt har varit jobbigare mot knäna.

Den stickande känslan i ena knät har jag inte direkt känt av sedan i december. Fortfarande ömhet under knäskålarna, men knäna är överlag bättre sedan i höstas. Men precis som väntat går det långsamt med hopparknä. Väntar fortfarande på att kunna lägga till ytterligare ett löpningspass i veckan. Kanske snart!

Någon annan som har erfarenheter av hopparknä eller liknande problem? Och är det någon som vet om det är vanligt att hopparknä kan leda till symptom på sidan av knäskålarna? Har känt av det lite grand, men inte jättemycket. Samtidigt minns jag inte hur det var med den saken i t.ex. höstas.
#6
•
19 augusti 2018 kl 09:56 Redigerad 19 augusti 2018 kl 09:59
Gilla
Är också ute efter att klara milen under 40 minuter. Jag har nog legat kring milen på 41 minuter plus/minus länge under detta år. Under hela sommaren har jag t.ex. inte varit direkt nära mitt snabbpass-personliga rekord och detta trots större löparmängd i veckan. Jag har emellertid börjat med intervallpass på löparbana en dag i veckan nyligen, dvs. nu är det två snabbare pass i veckan. Jag tror att det är detta som kommer göra att jag för egen del hamnar under milen 40-gränsen. Det känns som det redan har gett effekt och på mitt senaste pass hamnade jag på 4:12 min/km i snitt över 9 km. Då var det 5 x 1000 intervaller med joggvila, varav intervallfarten främst låg vid 3:45-3:50. Kändes som det hade kunnat gå något snabbare sett till maxpulsen dock. Tidigare har jag inte sprungit intervaller eftersom det gett mig skadeproblem, men jag har bl.a. större löparmängd i veckan nuförtiden och försöker springa mer med framfoten etc. Sedan kanske löparbana är bättre än bara asfalt för egen del.

Är inte med i löparklubb, men det som andra ovan har sagt om löparklubb låter som ett bra tips.
#7
•
6 oktober 2019 kl 14:28
Gilla
Jag har i år fått följande tider:
5 000 m bana: 18.32
10 km: 38.09
Halvmaraton: 1.29.19

5 000 m hade nog gått fortare om jag hade haft en vanlig uppladdning. Jag hoppade både höjdhopp och längd innan 5 000 m-loppet. Och sprang dagen innan loppet, vilket jag inte brukar göra.
#8
•
8 januari 2020 kl 21:40 Redigerad 8 januari 2020 kl 21:41
Gilla
Just nu alternerar jag främst mellan dessa skor.
Långpass och många asfaltpass: Asics Kayano 25 (mycket skön sko för långpass)
Banpass: Nike Air Zoom Pegasus 36 (det har inte varit för halt hittills denna vinter, sprang t.ex. bana igår. Kommer nog använda den även på standardpass).
Tävling: Saucony Kinvara 10
Terräng eller grus: Salomon Sense Escape 2

Har även ytterligare tre skor i omgång. Kayano 24 använde jag nyligen under ett pass, men den skon börjar bli sliten. Det blir väl inga mer långpass med den skon. Asics GEL-Zone 5 har varit en favorit för min del vad gäller standardpass, men använde den inomhus nyligen och kanske kommer att fortsätta med det. Är ändå uppe i 1 000 km med den skon. Har även Salomon XA Elevate GTX som terrängsko, men den är tung. Skon passar nog bra till eventuellt snö dock.
#9
•
6 februari 2020 kl 20:49 Redigerad 6 februari 2020 kl 20:50
Gilla
Förra året blev det 100 m, 400 m, 800 m, 1 500 m, 3 000 m och 5 000 m för min del. På 1 500 m sprang jag helt själv, men lyckades ändå få en tid jag blev nöjd med. Det är såklart roligare om fler är med.

Det är kul att få resultat och se om man kan persa efter ett tag. Jag fick bättre resultat på 800 meter i januari i år jämfört med i somras och då var ändå den senaste tävlingen inomhus. Jag har aldrig sprungit 10 000 m, men det hade varit kul att se hur mycket snabbare det går då jämfört med ett vanligt 10 km-lopp. På träning hade det nog dock möjligen varit lite enformigt att springa 25 varv.
#10
•
23 februari 2020 kl 13:32
Gilla
Jag är väldigt sällan i zon 5, inte ens på tävling. Men jag använder å andra sidan handledspulsmätning. Det hade varit intressant att se om det hade sett annorlunda ut med annan sorts mätning.
#11
•
11 april 2020 kl 21:07
Gilla
Jag tror jag sprang 31 lopp totalt förra året (bana, terräng och stadslopp). Jag hade tänkt springa många lopp i år med eftersom det är kul. Så det är verkligen synd att den här pandemin kom. Det har bara blivit ett lopp hittills: 800 meter inomhus i januari.

Det blir väl mer träningspass med klubben i stället. Dessutom har jag precis som tidigare sprungit en del testlopp. Det blev bl.a. 5 000 meter och 10 000 meter i mars. Jag ska även springa testlopp på de kortare distanserna också. När det inte är tävlingar är min förhoppning att jag ska kunna springa testloppen något snabbare än vad jag annars hade orkat. I vilket fall som helst kan man få lite formbesked av testloppen.

När det inte är lopp kan man ju alltid passa på att försöka bygga på mycket mängd.
#12
•
9 juni 2020 kl 18:52
1 Gilla
Jag kunde heller inte synka igår från Polar. Aldrig haft det problemet tidigare.
#13
•
29 september 2020 kl 21:33 Redigerad 29 september 2020 kl 21:34
Gilla
Jag sprang milen under 40 minuter för första gången den 7 april 2019 (39:51). I januari det året sprang jag 60 km i veckan i snitt. I februari var det 70 km i snitt. I mars var det cirka 40 km i snitt p.g.a. mindre skadeproblem.
En typisk vecka på den tiden brukade vara 5-6 löparpass i veckan. Ett långpass på 20 km, två kvalitetspass och resten distanspass. Därutöver ett eller två styrketräningspass, framförallt avseende benen.

Jag sprang 37.50 på milen senare under år 2019 och i år har det blivit 36.28 på 10 000 m. Det har blivit många 10-12 mils veckor i år. Jag tror veckomängd hjälper mycket för att få bättre tider.
#14
•
13 december 2021 kl 20:20
6 Gilla
Jag är uppe i 4 039 km denna dag, men egentligen är det något mer eftersom jag inte registrerar mina sprintpass som löpning. Det drar ned snittempot för mycket. Året började bra med månader på 493, 621 respektive 469 km. Lite slitna knän därefter, men ändå hyfsat med mängd. Drog ned mängden medvetet på sommaren för då var det arenasäsong och många tävlingar. Sedan säsongen slutade i början av september har jag däremot haft svårt att komma upp i 100 km-veckor igen trots att jag har velat det. Så det kommer faktiskt bli mindre mängd jämfört med förra året. Men då jag satsar på medeldistans kanske jag inte borde springa för mycket mängd. Jag har upplevt avtagande avkastning i år jämfört med 2019 och 2020.
#15
•
6 april 2022 kl 19:19
1 Gilla
Jag brukar springa till Västra Mark via Wämöleden som börjar i närheten av stationen. Man kan ju också springa runt Saltsjö och Dragsö och sen avsluta med att springa genom centrum och runt Stumholmen.
#16
•
10 juli 2022 kl 12:08
1 Gilla
Jag sprang milen under 40 för första gången våren 2019 och då hade jag ofta sprungit 50-65 km i veckan under vintern. Någon enstaka gång lite mer. Jag förbättrade mig ytterligare två minuter senare under året och under sommaren 2020 när jag sprang 10 000 meter på 36:28 sprang jag i regel åtminstone 100 km i veckan. Då var fokus på medeldistans, men min höga mängd gjorde att jag även kunde klara av milen ganska bra. Nu har jag dragit ned på mängden och satsar mer på kvalitet. Jag har väl legat omkring 40 km i veckan under de senaste veckorna. Jag skulle gissa att jag kan springa milen på låga 37-nånting idag. Hade jag enbart satsat på milen och uppåt hade jag sprungit betydligt mer mängd och fortsatt med långpassen.
#17
•
22 mars 2023 kl 21:19
Gilla
Jag har haft samma problem i över ett halvår och använder Polar M430. Jag kontaktade Jogg-supporten vid ett tillfälle och det blev tillfälligt en aning bättre, dock inte helt. Och problemet kvarstår. Extra störande om man som jag kör dubbelpass/trippelpass och emellanåt för över datan efter någon dag. Då kan fem pass inte förts över som måste matas in manuellt.
#18
•
21 september 2023 kl 21:40
Gilla
Jag försökte springa den under en dag i slutet av augusti i år. Det var när jag hade sprungit i Figeholm och skulle springa mot Fårbo. Det var mycket stenigt och rotigt och dessutom växtlighet som var i vägen. Jag gav upp på två ställen och sprang på asfalten mot Fårbo i stället. Hur det är på resten av leden vet jag inte.

Man vet ibland inte riktigt vad man ska förvänta sig när man springer på vandringsleder och vissa motionsspår på sommaren. Om det är underhållet/röjt eller inte.
#19
•
20 december 2023 kl 21:37
8 Gilla
Då har även jag kommit upp i 400 mil. I praktiken har det hänt lite tidigare då jag inte publicerar mina sprintpass inomhus som vanliga löppass.

Har fått fokusera lite mer på mängdträning i år i stället för riktigt snabba kvalitetspass (är främst hobby-medeldistansare) p.g.a. skada i baksidan av lår som jag haft i över ett år och som inte vill försvinna helt. Fick även hälsporre under tidig sommar efter viss tids ansträngda fötter. Jag hade kontroll på det, men bägaren rann över när jag sprang i spiskor igen utan vänjningsprocess. Så det fick bli löparvila i tre veckor. Jag märkte dock ingen skillnad och i efterhand så väntade jag nog för länge. Vissa problem försvinner inte av vila! Trots dessa skador har det blivit över 50 tävlingar i år.

Lite mer mängd i år och ingen sprintträning fram tills oktober visade sig nog på tiderna. Jag har varit något långsammare på 400 meter och 800 meter i år. Men mina tider på lopp kring 5 km eller 10 km har varit något bättre.
#20
•
31 december 2023 kl 17:40 Redigerad 31 december 2023 kl 17:45
8 Gilla
Jag springer ganska många lopp och har bl.a. sprungit lopp under 55 olika dagar i år. Tränar främst för 800 meter på hobbynivå men det blir många andra lopp. Terränglopp och liknande är ingenting jag brukar formtoppa för utan det blir mer som tempopass.

400 meter: Inte så farligt men det kan göra ont i låren efter mållinjen. Jag brukar dock öppna för passivt för att vara 400 meter trots att detta kanske är den distans där det är tydligast att man ska springa med positiv split. Så jag kanske borde uppleva mer smärta. Ofta cementben på upploppet men inget obehagligt så. Som 800 meter-löpare fruktar jag 800 meter mer än 400 meter. Det är ju bara ett varv och över så fort.

400 meter häck: Har inte sprungit så många lopp. Vissa säger att detta är en av de värsta distanserna men eftersom fokus hela tiden är på närmaste häcken så blir det ofta inte så jobbigt. Även här har jag upplevt att jag kanske borde tryckt på lite mer den första halvan av loppet men å andra sidan kommer rejäl mjölksyra (och mer plötsligt än vid 400 meter slätt) inför eller precis efter sista häcken. Lär vara rejält jobbigt om det kommer tidigare i loppet. Jag har dålig häckteknik så jag brukar hoppa över häckarna och inte "springa" över dem.

800 meter: Riktigt jobbigt om man springer över gränsen. En distans som många fruktar men som jag tror blir något lättare att hantera om man sprungit några lopp. Jag har personligen aldrig upplevt någon rejäl plåga under loppen som vissa andra beskrivit utan det är mest benen som blir stumma för mig efter ett tag. Ibland känner jag att jag borde ha tryckt på mer mellan 400 och 600 meter då det börjar bli stumma ben. De sista 200 meterna är oftast inte lika jobbiga mentalt utan då är det bara att köra på.

1 500 meter: Kanske den distans jag fruktar mest, jag springer inte den så ofta. De gånger jag sprungit i mål tycker jag dock inte det varit så farligt i slutändan. Jobbigt att springa på något stumma ben under längre tid än 800 meter.

Hinder. Jag tror jag har sprungit fyra sådana lopp. Inledningen av loppet känns ofta lätt och kontrollerat, t.ex. första kilometern på 3 000 meter hinder. Tröttheten kan komma plötsligt och det kan bli ganska jobbigt att springa. Jag fruktar vattenhindret en aning.

3 000 meter: Kan nog bli rätt så jobbigt halvvägs. Det var ett tag sedan jag sprang distansen dock, men kan tänka mig att det är jobbigt att springa i VO2-Max-tempo som är nånstans vid 3 000 meter.

5 000 meter/5 km: Sägs vara det loppet man ligger i röd zon som allra mest. Om distansen springs på max kan det bli riktigt jobbigt. På både bana och väg har det hänt att jag tyckt sträckan mellan 3 km och 4 km är mest mental jobbig. Det brukar handla om att försöka hålla samma tempot som tidigare men med mer ansträngning. Jag brukar vara bra i spurten och sista 400m så jag brukar tro att jag kan klara sista kilometern bra. Jag har sprungit flera väg- eller terränglopp på eller kring 5 km. Många gånger har det inte var särskilt jobbigt. Men tror det har mer att göra med att jag kan ta ut mig mer på bana.

10 000 meter/ 10 km: Detta är nog den jobbigaste distansen att springa, framförallt om man går över gränsen och springer första halvan för snabbt. Några gånger när jag har sprungit distansen och varit nöjd efteråt har det varit jobbigt kring 4 eller 5 km och jag har tänkt "detta kommer inte hålla". Men så har det ändå gjort det. Men då har det varit riktigt jobbigt kring 8 km eller 9 km. Det kan bli plågsamt i magpartiet och uppåt för mig på längre lopp, vilket inte hinner sker på korta lopp. De två 10 000 m lopp jag sprungit på bana var bland de mest jobbiga lopp jag sprungit. Jag försöker inte tänka på att det är så många varv, men jag tror vid båda tillfällen tänkte jag, om än väldigt hastigt, å nej 7 varv kvar.

Halvmara: Jag har bara sprungit två stycken lopp. Men jag upplevde dessa som mindre jobbiga än 10 km. Jag har funderat i efterhand om jag kanske borde sprungit snabbare. Men i år t.ex. har jag fått bättre tid på halvmaran än på 5 km och 10 km enligt löparkalkylatorn på jogg m.m. trtos att jag är medeldistansare så jag tvivlar att jag hade kunnat springa så mycket snabbare. Det loppet var inte plågsamt på något sätt.

Marathon. Jag har bara sprungit loppet en gång. Det var aldrig plågsamt som det kan bli på 5 km eller 10 km. Däremot pajade mina vader efter 34 km och sen gick det långsammare och långsammare för varje kilometer. Dessutom gjorde det något ont för det högg till emellanåt. Hade det inte varit för det så hade jag kunnat fortsätta i samma tempo som tidigare. Samma sak har hänt på traillopp på 20 km med backar och mitt första Lidingöloppet på 30 km i år. Jag kände mig riktigt stark i backarna men vaderna tog mer och mer stryk och jag fick släppa av lite på takten med några kilometer kvar till mål. Så på längre lopp kan det vara andra faktorer som spelar in.

Så sammantaget skulle jag nog säga 10 km och i synnerhet 10 000 meter på bana är den värsta distansen att springa på max. Därefter skulle jag nog säga hinder eller 3 000 meter.

< < < 1 2 > > >