Foruminlägg av Anna

#1
•
14 oktober 2016 kl 11:50
1 Gilla
Ja men så skönt att alla inte springa NY maraton och andra hippa lopp!
Var så nöjd i går kväll att jag kom ut på en 40 min runda med stavarna trots mörkret. Men det blev efter att jag läst läxor med ungarna, skickat i väg dottern till träning, lagat kvällsmat (ja och ätit och diskat upp), klippt gubben, kört två maskiner tvätt (och hängt), postat paketen med det som jag traderat sista tiden, betalt räkningarna och lite annat.
Idag har jag veckohandlat och släpat hem allt och plockat in i kyl och frys, många lyft..... sen blir det mer tvätt att hänga och och och ....
Vardagen ger många tillfällen till träning
Ha det gott
#2
•
15 oktober 2016 kl 10:59
4 Gilla
Förstår precis vad du menar Sven-Göran, jag är också väldigt tacksam över att jag orkar ut på mina små rundor. Fick under vintern/våren 15 omgångar cellgifter mot bröstcancer och sedan 25 strålningar så kroppen är lite sliten. Att springa är inte rimligt men promenader med eller utan stavar och cykelturer funkar fint. Jag är så tacksam över att jag får chans till fortsatt liv och försöker nu se på tillvaron med ljusa tacksamma ögon. Även vardagen har sina ljusa stunder trots kiv med ungarna, tvätt, vardagslogistik, trötthet, mm.
#3
•
16 oktober 2016 kl 19:01
Gilla
Det blev en stavrunda i dag också, hade verkligen ingen lust men kunde inte komma på fler skäl att slippa så jag tog mig ut. Den största behållningen blev 3-åringen som tokhoppade i vattenpölar medan hans föräldrar stod en bit bort och tittade på. Vad är det som gör att barn älskar vattenpölar? Glad i hågen knallade jag hem igen.
#4
•
20 oktober 2016 kl 17:28
Gilla
Egentligen inget tips att rekommendera men 15 omgångar cellgifter plus lite strålning (25 gånger) efter en större operation gör att konditionen tar och gör en ordentlig svacka.