Foruminlägg av Lars Hedlund

< < < 1 2 > > >
#1
•
31 maj 2015 kl 16:50
Gilla
Jag sprang mitt första maraton den 30/5 i Stockholm på 2:56:06. Jag är nöjd med tiden och prestationen men undrande inför min puls, som började sjunka efter en mil. Jag har aldrig försök maxa på längre än en halvmara tidigare. Jag startade med målet 4:05-tempo vilket kändes lätt fram till 15 km, då jag började få anstränga mig. Jag fick lite ont i låren från 20 km och sänkte tempot för att inte gå in i väggen. Första halvan 1:26, andra halvan 1:30. Från 30 km var det riktigt jobbigt och sista 5 km var en ren plåga. Men det var så jag ville att det skulle kännas, för att kunna känna att jag gjort mitt bästa.

Så till pulsen, där medelpulsen indelat i 5-km-etapper var:
157 - 159 - 158 - 156 - 155 - 154 - 153 - 153 - 152
För två veckor sedan sprang jag LL on tour på 36:52, där medelpulsen i 2-km-etapper var:
163 - 170 - 172 - 171 - 174 - 175

Jag hade förväntat mig att ha en lägre men ändå ökande puls på maraton. Jag tror att min maxpuls ligger strax över 180.

Är det någon som har några tankar eller liknande erfarenheter av sjunkande puls och vad den kan bero på? Målet är ju att hitta vad jag ska förbättra, och jag vet att jag inte gett några detaljer om mig själv, men går det att svara ändå?
#2
•
31 maj 2015 kl 19:09
Gilla
Tack Bo! Intressanta tankar!

Det var 12 grader på LLot.

Jag tänker som du nämner att syreupptagningen inte begränsade mig, och att det inte är där jag ska lägga mitt fokus.

Jag hade försökt ladda glykogendepåerna med mycket kolhydrater ons-fre, och frukost både 07 och 10 den 30/5, och sista nedtrappningen var 4x1000 ti (totalt 7 km), 7 lugnt on, vila to, 5 lugnt fre. Jag drack en mugg på varje vätskestation, sportdryck där det erbjöds, och tog två geler.

Precis som Robert säger (tack Robert) så blev jag säkert kall. Sprang i shorts och linne, och började skaka strax efter målgången. Men det är svårt att veta hur kall och hur stor betydelse det hade.

Och visst är lösningen att träna mer, men vad? Just nu lutar jag åt mer styrketräning och ffa fler långpass med snabb avslutning (ex 25 km i distansfart och 10 km i tänkt marafart som jag kört två ggr inför SM).
#3
•
31 maj 2015 kl 23:01
Gilla
Med plåga menade jag inte smärtan jag hade i fötterna och benen, och inte heller andningen som ändå var mest ansträngd i slutet, utan plågan var den psykiska ansträngningen när kroppen skrek att jag skulle stanna och jag samtidigt försökte få den att hålla full fart framåt, vilket blev kring 4:20-tempo, som jag normalt springer ganska lätt. Jag gick för fullt, och med undantag för elitidrottare som är ett avvikande släkte, tror jag inte att någon på min nivå hade kunnat pressa sig mycket hårdare. Puls vid målgång 151.
#4
•
1 juni 2015 kl 13:51
Gilla
För mig har det hjälpt mentalt att variera intervallerna i längd (200 m till 3 km), återhämtningstid, stegar, backe, osv, så att det oftast går månader innan jag upprepar en intervall.
#5
•
8 juni 2015 kl 15:21
1 Gilla
Bild uppladdad av Lars Hedlund
Det här är en gammal (1985) men lite kul artikel om vad som begränsar hur snabbt man springer ett maraton:
http://www.researchgate.net/publication/19272008_Applied_physiology_of_marathon_running

där man har en bild över km/vecka och tid på maraton. Jag satte in 4 tim på 40 km/vecka (3-5 pass/v) och drog ett streck med godtycklig lutning till 3 tim, och landade på 100 km/vecka. Så öka till 10 mil/vecka! Eller varför inte 14 mil och gå ner mot 2:30?

#6
•
5 juli 2015 kl 10:44
Gilla
Danas inlägg var väl bra? Konditionsträning blir inte mindre viktigt för hälsan för att man har pacemaker. Uppmuntran är bra! Det man ska undvika är mer sporter där man inte bör svimma (fallskärmshoppning, dykning osv) och kontaktsporter. Och kardiologer är olika intresserade av träning, så får man inte bra svar ska man naturligtvis ifrågasätta det.

Men självklart ska träningen (och när du kan börja träna) diskuteras med kardiologen, så att valen blir optimala för just dig utifrån din hjärtsjukdom och dina mediciner. Helst innan du får den! Behövs accelerometer (hjälper inte vid cykling), mätning av andningsfrekvens, behövs en justering av högsta frekvens? Vissa kan behöva träna med pulsmätning ständigt för att undvika för hög puls. Googla och skriv upp några bra frågor. Nya symtom måste naturligtvis tas på allvar också! Att vänta med träning till nästa återbesök bli väl för länge. Be om en telefontid och cykla lite motionscykel tills dess om det känns bra!
#7
•
16 augusti 2015 kl 07:13
Gilla
Jag använder (som en av få) stavar vid fjällorientering. Kallare och kortare än ditt lopp. Jag tror att dom avlastar benen men ökar syreförbrukning och energiförbrukning. För mig känns benen som den mest begränsande faktorn. Jag går i alla uppförsbackar, och det känns som att stavarna hjälper bra, inte tekniskt svårt. Nerför springer jag och stavarna är inte till någon hjälp. Kanske lättare i sand? Utförslöpning med ryggsäck sliter mycket på låren och kan nog löna sig att träna innan.
#8
•
24 september 2015 kl 19:56
Gilla
Bästa miltid 2015 (maj): 36:50
Längd: 182 cm
Vikt: 72 kg
Ålder: 42
Veckomängd: 90 km
(Snitt 2014 30 km/v)
#9
•
25 juli 2016 kl 20:56
Gilla
Angående ökning av mängd: Jag har tidigare brukat springa mest sommartid, och med cirka 3 mil/v springa milen på 39-40 min i slutet på sommaren. Jag ökade träningen mycket i en satsning på Stockholm maraton 2015 och snittade 3 mil/v 2014 och 7 mil/v under våren 2015. Milen gick då strax under 37 min och maraton på 2:56.

Tyvärr drog jag på mig en förslitningsskada, kanske pga för snabb ökning av mängden, som satt i ett år, och började bli bättre först efter tre månader helt utan löpning. Hade jag kunnat fortsätta med samma mängd hade jag nog fortsatt att förbättras, så jag rekommenderar att ha mer tålamod med ökningen än jag hade.

Angående skoval: Jag har sprungit med GT-2000 i minst 10 år, och för mig har asics hyperspeed fungerat jättebra som lätt sko (sprang maran i den).
#10
•
1 november 2016 kl 23:14
1 Gilla
Är det någon mening med att äta under träning och tävling om det man äter inte innehåller kolhydrater? Man använder effektivare det fett som finns lagrat i kroppen och slipper skicka blod till slemhinnan i mage och tarm för att ta upp fettet, vilket behövs om man äter det.

Jag håller dock med #12 om att alla inte verkar definiera kolhydrater på samma sätt.
#11
•
2 november 2016 kl 20:18
Gilla
Det enda fett som man möjligen kan tillgodogöra sig under ansträngning är väl MCT-fetter (ex i kokosolja), men det är ju inte säkert visat som jag förstår det.
#12
•
15 november 2016 kl 21:56
Gilla
Jag hade liknande problem, som bedömdes bero på inflammation i senor och senfästen. Det tog 6 månader för mig att bli bra, med mindre löpning och mer styrketräning. Jag rekommenderar kontakt med en sjukgymnast.
#13
•
22 juli 2017 kl 23:20
Gilla
Min teori (jag har samma erfarenhet som du):

När du bildar svett tar du den från blodvolymen. När blodvolymen minskar sugs vätska som finns utanför blodbanan in i blodbanan om du inte hela tiden tar upp lika mycket vätska från tarmen som du svettas ut.

Om du totalt sett har tappat vätska under passet och sedan dricker så kommer du först att fylla upp blodbanan, dit vätskan går från tarmen. När njurarna känner att blodbanan är välfylld så börjar dom att producera urin. I det läget börjar även vätska gå över från blodbanan till övriga vätskerum i kroppen som man lånat vätska från under träningen.

Men om kroppen tappat mycket vätska utanför blodbanan så går det långsamt (flera timmar) att uppnå jämvikt så att vätskevolymen utanför blodbanan är återställd. Det är först när du åter är i balans, exempelvis tillbaks på vikten du hade innan passet, som du är återvätskad. Innan dess kommer du att kissa (välfylld blodvolym) utan att vara återvätskad.
#14
•
1 december 2017 kl 23:04
2 Gilla
Jag försöker att alltid peppa de jag passerar eller passeras av i lopp, i alla fall om det inte är för tätt med löpare. Men jag tycker att det är jobbigare att bli slagen av de som har sämre förutsättningar än jag, och dit hör ffa barn, tjejer, och män som är äldre än jag. Att bli slagen av någon som är 60 år (jag är 44) ger en liten besvikelse och känsla av "jag borde kunna bättre", samtidigt som det är imponerande. Sedan jämför jag mitt eget resultat i första hand med hela resultatlistan och inte min åldersgrupp, vilket ju inte är helt konsekvent...
#15
•
13 januari 2018 kl 20:29
1 Gilla
Långsam löpning är skonsam och ger bra fettförbränning. Hon kan ju med medelintensiv mena området mellan lågintensiv och högintensiv, vilket det kanske finns stöd för. Eller så kan hon ha missförstått något.

Om man bara har tre pass i veckan är det för övrigt omöjligt att inte ha ett pass som är mer än 30% av totala mängden.
#16
•
30 januari 2018 kl 22:35
Gilla
Jag genomgick en flimmerablation 2013. Min vilopuls gick upp från strax under 60 till 70-80, men är nu nere strax under 60 igen. Jag har inte märkt någon tydlig påverkan på maxpulsen eller att jag blir tröttare eller piggare vid träning efter ablationen.
#17
•
4 april 2018 kl 22:09
Gilla
Jag fyller flaskor vid stationerna, helst så lite att det precis räcker till nästa station. Min mage mår bättre av att jag sprider ut drickandet, och vattnet måste jag ju släpa på oavsett om det ligger i magen eller i en flaska.
#18
•
4 april 2018 kl 22:15
Gilla
Jag fyller med varm vätska och har en isolerad slang, men framför allt blåser jag ur slangen varje gång jag druckit. Det räcker med en liten mängd vätska vid munstycket för att det ska sluta fungera, så ju kallare det är desto mer noggrann får man vara.
#19
•
15 maj 2018 kl 23:04
1 Gilla
#9
Svetten kommer från blodet. Om vatten ska ta sig från musklerna till huden måste det gå via blodet även om det är vatten som varit bundet till glykogen. I övrigt håller jag med dig, även om jag kanske oftare läst 3-4 än 2,7 gram vatten per gram glykogen.

#11
Det vatten som inte tarmen kan ta upp kan man ju inte kissa ut! Om det inte ligger kvar och skvalpar så bajsar man ut det! För att kunna kissa ut det måste det först tas upp från tarmen till blodet.
#20
•
18 juli 2018 kl 19:50
5 Gilla
Det var en trevlig intervju med Emelie efter att hon vunnit Glen Coe Skyrace förra året (i ett riktigt starkt startfält och nytt banrekord) i podden TalkUltra, episod 143. Där svarar hon på lite av det som nämns i denna tråd. Hennes vilja att satsa på skimo som kommer att göra att hon inte springer snabbt på vårarna. Hennes diskussion med Salomon om att få göra projekt som inspirerar henne och inte bara tävla. Hennes långsiktiga plan på att ställa upp i UTMB och Western States om några år.

Flera av kommentarerna i tråden är dock rätt konstiga: ”hån”, ”trams”, att hon inte skulle tävla mot Ida Nilsson (sker väl rätt ofta!), fokus på att Salomon supportar löpningen på kungsleden i stället för prestationen. Riktigt tråkigt att läsa!
< < < 1 2 > > >