Foruminlägg av Håkan Karlsson

#1
30 april 2008 kl 13:47
Gilla
Det fungerar fortfarande inte. Har mejlat Niklas Karlsson om det.

/Håkan
#2
23 augusti 2008 kl 19:10
Gilla
Kul grej. Vet i allafall att jag varit över 40 (15år sedan). Nu kanske jag ligger på 30? Måste prova i kväll även om dagens rullskidpass kommer att tynga ner en del. Test i kväll och programstart i morgon!
#3
20 augusti 2009 kl 12:15
Gilla
Tävlade i ERC 2009 i helgen vilket är en 24h rogaining dvs långdistanspoängorientering. Jag hade en del ont i magen emellanåt (timme 4-8), mitt på magen ovan naveln. Detta gjorde att det blev svårt att få i sig vätska/mat. Efter ca 10 timmar fick jag inte i mig något alls utan var enbart kräkfärdig och fick rejäla kräk-kramper. Sista 5 timmarna gick jag på enbart 13 st gott-och -blandat-godisar. Ingen vätska, sportdryck, godis, gel fungerade, dvs kom ner i magen. Det blev en lååååångsam resa mot målet;)

Någon som har tips eller råd?

#4
21 augusti 2009 kl 18:58
Gilla
Tränar man ätandet även på 2-3 timmars pass? Såg att du Anders kört ett 24h. Hur tränade du till det? Hur disponerade du loppet?
#5
9 januari 2014 kl 21:13
1 Gilla
Jag har en glasslåda färdigblandat med:
- havregryn/rågflingor (50/50)
- torrmjölk
- russin
- torkade äpplen
- linfrön
- solrosfrön
- hackad mandel
- sesamfrön
- pumpafrön

Tar 2 dl i en skål och häller på kokande vatten från kaffeautomaten. Låter svälla medan jag duschar (ca 3 min) och äter. Ibland med macka och frukt.
Billigt, snabbt, nyttigt, enkelt och gott. Funkar även bra som mellis innan ett lunchpass.

Annars finns alltid i bokhyllan på jobbet: husmans, russin, pasta, nötter, snickers, tonfisk, frön och frukt.
#6
4 februari 2014 kl 17:04
4 Gilla
Camilla,
din nästa tråd kan väl bli
"Därför orienterar vi!"
så kan vi orienterare försöka beskriva vad som lockar och utmanar...

#7
10 februari 2014 kl 23:40
4 Gilla
(Ledsen Camilla, kunde inte hålla mig längre...)

Här vill jag att alla vi som håller på med orientering i någon form, beskriver och berättar, motiverar och underhåller våra övriga löparkompisar om varför vi tycker att det är så fantastiskt med orientering!

Själv orienterar jag för att det är så jäkla kul! Härlig gemenskap, problem att lösa, feedback vid varje kontroll, skön känsla när man kommer in mot kontrollen och bara vet att den är där nere i sänkan, glädjen över en väl ritad karta och rolig och klurig bana, osäkerheten som gnager om bästa vägvalet, att bara få mata järnet utför över sluttande tallhedar, förnöjsamheten att kunna hålla fokus trots brännande mjölksyra uppför bergen, eftersnacket om spikar, bommar och vägval med polare och konkurrenter och alltid känna att det finns något att förbättra. Att alltid få fortsätta söka det perfekta åket.

#8
13 februari 2014 kl 20:29
2 Gilla
Mattias: Jag tror att orienterare är väldigt trevliga människor och därför positiva till nybörjare. Min första riktiga tävling var en rätt omtumlande upplevelse. Små barn, ungdomar, elit-21-åringar, gubbar occh gummor och åldringar om vart annat. Glada, trevliga tillrop, alla hejjar, inte bara på sin klubb. Fullt fokus i skogen och långa fika och vägvalssnack efteråt. Alla var som kompisar med alla. Det var bara att åka hem och meddela: "Nu ska vi börja med orientering!" - vilket vi gjorde. Redan helgen efter var frun med till en av de regnigaste tävlingar jag varit med om men hon bara gapade av förvåning då ingen verkade bry sig och sura det minsta om nederbörden utan alla var bara glada och trevliga knatade på till start och fikade glatt i tälten efter målgång skrattandes åt det dåliga vädret.