Foruminlägg av Waldemar

Hej löparvänner!

Jag läste born to run förra vintern och ökade under ett fall av inspiration därmed dosen löpning rejält (från 3 till 4 mil/v).

Mot slutet av ett långpass fick jag ont i en viss punkt i knäet - på dess utsida, direkt i den lilla grop som befinner sig under knäskålen.

I början trodde jag att det var löparknä, men nu börjar jag bli osäker då jag strechat och gjort en massa övningar för denna åkomma utan direkt resultat.

Någon som har några förslag?

MVH

Hej Josefin, tack för det snabba svaret!

Jag inser nu att min problemformulering var tämligen bristfällig, samt att jag inte kan stava till stretch.

Smärtan är egentligen inte en smärta utan snarare en obehaglig känsla - som känns mest när jag rör på benet. I våras när jag sprang brukade den komma efter c:a 40 minuter, då kunde jag plåga mig ett bra tag till men till slut gjorde det för ont och jag behövde gå. Smärtan höll i sig de kommande dagarna.

I nuläget (tisdag) har denna konstiga känsla i knäet precis lagt sig efter torsdagens pass. Jag kände överhuvudtaget ingenting under torsdagen.

Sedan besvären kom har jag trappat ned ordentligt.
Till saken hör att jag för två år sedan fick tibialis anteror samt två närliggande muskler i princip avskurna i samma ben i samband med en snowboardolycka. Jag rehabade upp mig intensivt efter detta och kom snabbt tillbaka till löpningen.

Dessvärre uteblev styrketräningen när löpningen kom igång - och smärtan kom efter ett halvårs löpträning.

Efter frenetiskt googlande konstaterade jag löparknä, samt att mitt vänsterben var svagare än det högra. Jag följde Springjonas tips samt styrketränade vänster ben intensivt.

Efter att inte ha sprungit på två månader trappade jag upp så sakteliga, allt kändes bra och jag ökade mängden succesivt. Efter att ha sprungit 1h 15min lugnt tempo konstant, samt två femmor dagarna efter varandra samma vecka tänkte jag att jag var rehabiliterad.

Påföljande vecka blev det dock för mycket (antar jag) jag körde mitt första intervallpass, sprang med ryggsäck och sprang ett för mig hårt pass med en löparklubb.
Det var efter att ha sprungit med klubben som skadan gjorde sig påmind igen.

Det som för tankarna till löparknä är att smärtan uppkommit i samband med en ökning av träningsmängden, samt att den känns först efter att ha hållit på ett tag (40min). En annan reflektion är att jag kan springa uppför utan problem, det verkar som om snabba intervaller på plant underlag är det värsta.

Jag har analyserat mitt löpsteg och konstaterat att jag "viker in" vänster ben en aning och får lätt suprination. Men så har jag alltid sprungit och det har inte varit några problem tidigare. De skor jag springer i är Inov8, jag hann köra med dem i ett halvår innan olyckan. Innan jag bytte till tunnare sulor kunde jag ibland få ont i knäna av att springa väldigt långt.

Oj, det blev visst en mindre roman. Hoppas du orkar läsa!

MVH

Waldemar

Ett tillägg. Sprang precis c:a 8 km utan smärta. Sprang dock långsamt. Den här gången försökte jag verkligen landa på framfoten överdrivet som om jag skulle träna löpsteget, fast hela tiden.

Det som slog mig var att jag alla tåhävningar till trots faktiskt är mycket svagare i vänster vad, jag liksom "sjunker igenom" i landningen.

Detta kändes rejält i vaderna också, jag frågar mig om det är så att jag slarvat med löpsteget och knäet fått ta smällen...

Hej igen Josefin! Shit! Vilket utförligt svar!

Jag är väldigt tacksam för att du tar dig tiden.

Efter att ha gjort Tessalys test och tryckt på punkten kan jag konstatera att det inte förefaller vara en miniskskada (phew!).

Symptomen för hopparknä känner jag inte heller igen.

PFSS hade helt förbigått mig, men jag reagerade verkligen på det du skrev om att böjda ben under en längre tid ger upphov till ökade symptom. Det stämmer verkligen in i mitt fall! Denna beskrivning tillsammans med det du säger om smärtans placering indikerar att PFSS är boven i dramat.

Nu ska jag sätta mig och läsa på om PFSS :-) I väntad på tid hos sjukgymnast kanske jag kan bli ännu mer säker på min sak.

Du blir nog en väldigt bra sjukgymnast, jag lovar att återkomma med information om hur det gått.

Tack för hjälpen!

W

Hej igen!

Nu har allting löst sig. Jag uppsökte sjukgymnast, han kunde inte riktigt katergorisera smärtan, men gav två anvisningar.

1. Då jag rehabtränar bör jag inte böja knäet över 90 grader. Detta fel hade jag gjort under lång tid med djupa enbensböj och utfall, vilket belastade knäet.

2. Jag rekommenderades att sluta springa medveten framfotslöpning och istället övergå till ett normalt löpsteg där jag inte tänkte på hur jag satte ned foten, detta eftersom knäet belastas mer av att landa överdrivet mycket på framfoten.

Jag följde dessa rekommendationer, körde några rehabpass och började därefter trappa upp löpningen. Igår kutade jag tre mil utan att känna någonting! Har sprungit ganska intensivt på sistone.

Slutsatsen är att knäet är väldigt komplext och att ojämn styrkefördelning i benen, kryddat med ett överdrivet framfotssteg gav upphov till mina symptom.

Hoppas det löser sig för er, Pär och Lars!