Foruminlägg av Camilla Palmér

< < < 1 2 3 4 > > >
#1
•
24 mars 2008 kl 21:57
Gilla
hej hej! Funderar med på det, kommer från Lund.
#2
•
24 mars 2008 kl 22:45
Gilla
Utförde årets första långdistans i ren löpning idag. Har kombinerat olika träningsformer i vinter för att hålla igång kroppen under längre tider, men som sagt, första rena löplångisen idag:) Hur som helst, på gymet där jag jobbar hade vi vasaloppspinning, det vill säga att vi höll ett pass som varade tills första snubben gled i mål, och till detta passet gjorde jag de omtalade runekakorna till deltagarna. Testade själv en och tyckte verkligen att jag fick en himla kick. Höll juh på med spinningen i fyra timmar så det behövdes väl då, men inför dagens lopp gjorde jag en ny sats och hade med mig en liten energibomb ut. Jag har aldrig testat att äta under löpning tidigare, himla våghalsigt att testa på tävling första gången egenltligen. Vet inte om det var kakan som gjorde det, men det kändes verkligen toppen hela rundan:) Och jag var verkligen jättepigg när jag kom i mål, hade lätt kunnat springa någon mil till. Åt kakan i två omgångar, en vid nio km och en vid typ 15. Det jag ville ha sagt är att ni som inte testat att ha med er något ut på era långpass, gör det! Blev verkligen positivt överraskad:):) Och Runekakor, himla lätt göra. Känns dessutom betydligt bättre att göra energikakor själv och veta vad man häller i, än att köpa och inte vara säker på vad det är man får för pengarna. Billigt, enkelt och effektfullt:)
#3
•
25 mars 2008 kl 05:32
Gilla
Ja, här är receptet om någon skulle vilja testa:)

Recept på RunekakorGrund
2 dl sirap
1,5 dl socker
2,5 dl grädde

Fyllning
5 dl havregryn eller müsli
3-4 dl hackade nötter och torkad frukt
1 dl solrosfrön
1 dl russin
1 dl druvsocker, i pulverform. Finns i hyllan bland sötningsmedel och
liknande.
ev 50 gram mörk choklad

Blanda grädde, socker och sirap och koka ihop till en kola-smet. Är du
osäker på hur länge du ska koka kan du köra kultestet som går ut på att du
doppar lite av smeten i ett glas med kallt vatten. När smeten är klar ska
du kunna forma en liten kula av smeten när den svalnat något i vattnet.
När smeten är klar har den också mörknat en del. Använder du dig av en
stor kastrull går det självklart snabbare att koka ihop smeten.
Samtidigt som smeten kokar så förbereder du det som du ska blanda i. Till
receptet ovan behöver du cirka 9-10 dl havregrynsblandning eller liknande
fyllning.

När smeten har kokat klart så blandar du ner fyllningen. Riv ner chokladen
om så önskas, i kastrullen och rör om. Se till att det blandas väl och
häll sedan ut smeten på bakplåtspapper. Lägg ett bakplåtspapper ovanpå
smeten och kavla tills smeten är ungefär 1 cm tjock. Låt smeten svalna i
kyl eller frys, och skär därefter ut lämpligt stora bitar. Klart!
#4
•
25 mars 2008 kl 20:08
Gilla
ja, jag e inte den som följer recept rätt upp och ner. Recept är till för att modifieras :) den varianten du länkade till är egentligen ett grundrecept för julgodis, det är druvsockret som gör det till energikaka enligt mig.
#5
•
13 april 2008 kl 00:17
Gilla
Nu har jag äntligen börjat få lite struktur på simträningen inför vansbro. Eller ja, måste erkänna att simning är sagolikt tråkigt jämfört med en härlig runda i löpspåret, men ska man ge sig på klassikern e de väl smällar man får ta. :) Frågan är, jag har verkligen galet svårt att komma in i crawl-tekniken. Klarar man Vansbro med traditionell bröstsim eller e crawl nödvändigt? Någon som vet? Grejen är att ska jag lära mig crawla blir simpassen mer teknikpass än effektiv simträning, och då tiden som läggs i bassängen är begränsad så känns det som man måste prioritera. teknik eller vattenvana?
#6
•
29 april 2008 kl 09:50
Gilla
Hej Johan! Jag upplevde precis samma sak som dig och har varit och kontrollerat både det ena och det andra, men ingen har hittat något fel på mig (mer än en läskigt låg vilopuls, men det var rätt skoj att få det svart på vitt:)) Fick dock höra att det kunde vara stressrelaterat, och insåg att symptomen kom ofta snart efter en tämligen stressig period. Har dock fått remiss till hjärtspecialist i mitten av maj, ska bli skönt att kunna utesluta alla hemskheter som kan ha med hjärtat att göra:) Skönt att höra att du e bättre iaf!
#7
•
14 maj 2008 kl 07:41
Gilla
Spinning är en form av träning som är väldigt skonsam mot såväl knän som andra leder. Därför rekommenderas ofta löpare att komplettera sin träning med spinning eftersom effekterna som uppnås är önskvärde inte bara för cyklare, utan även för löpare. Löpning är en slitsam form av träning och kan inte utföras i den mån många skulle önska, utan att få problem. Med rätt teknik är alltså spinning kanon.
Att sänka sadeln är inte ett speciellt bra råd om du nu hade en bra inställning tidigare. Att ha sadeln så högt att man undviker ett nedre läge med alltför mycket vinkel i knäna medför att man minskar belastningen på just knäna. Iställer finns det några andra grejor man kan tänka på. Dels att se till att alltid ha belastning på hjulen så att man känner att man får anstränga sig lite för att få runt pedalerna. Vid för lätt belastning slår en hög kadens ofta direkt på knäna. Andra saker man kan tänka på är att knäna alltid ska vara riktade framåt. Ofta har ovana cyklare (även vana med för den delen) en tendens att vinkla in knäna när det börjar bli jobbigt. Likaså finns det typexempel på när knäna börjar leta sig i en vinkel utåt när det börjar bli tungt. Medvetenhet om att knäna hela tiden ska vara rakt fram är ett bra steg mot rätt spinningteknik. :)
#8
•
18 juni 2008 kl 17:03
Gilla
Igår när jag var ute högg det plötsligt till helt utan förvarning under vänster fot. Fortsatte min joggingtur utan några större känningar, men idag när jag skulle ut en liten runda så insåg att något hade hänt. Mer eller mindre lite småont hela tiden, och det högg till rejält någon enstaka gång. Under dagen har det känts en liten malande smärta så fort jag gått lite. Fick förklarat att det är i det område som kallas hålfoten som dummar sig, innansidan av underdelen av foten. Kan det vara dåliga skor som är orsaken? Någon som haft liknande problem?
#9
•
28 juni 2008 kl 16:40
Gilla
Kände det ofta när jag var yngre och fick höra att det var s¨å enk elt som att jag spände mig när jag sprang. Så sträck på dig och tänk på snygg hållning och lätt anspänning i magen när du springer, så kommer du slappna av i axlarna på automatik. Förhoppningsvis är det så lätt. Annars skulle det kunna vara en överbelastning i leden, vilken tar betydligt längre tid att åtgärda. Håller tummarna för en framtid utan axelont!! :)
#10
•
8 augusti 2008 kl 22:32
Gilla
Rent spontant.. du äter nog för lite protein. se till att få in protein i alla måltiderna, ett mellanmål kan bestå at lite frukt och keso, eller ägg på knäckebröd. protein lagras tre timmar i kroppen, sen är det slut.D´ärför måste du fylla på med det med jämna mellanrum. Det är proteinet som är musklernas byggstenar!! och glöm inte fettet. fett och kolhydrater är kroppens viktigaste energikällor under träning.
#11
•
24 augusti 2008 kl 08:58
Gilla
Den enda generella rekommendationen jag kan ge är att satsa på funktionell träning , dvs träning där du använder din egen kropp som redskap. Satsa på att göra många repetioner och komplettera din egen kroppsvikt med eempelvis hantlar eller skivstång.Knäböj, utfall, armhävningar, övningar på pilatesboll, tåhävningar etc. samt fokusera mycket på bål och rygg. Som löpare har du ingen behållning av stora muskler, dessa medför bara en massa extra vikt att släpa på. De funktionella övningarna kan med fördel kompletteras med en maskinövning för baksida, då man generellt är rätt svag där, samt exempelvis bencurl för framsida då detta bygger upp kring knäna.
#12
•
8 september 2008 kl 14:47
Gilla
Sjukgymnast Pär Hedlund diskuterar:)
http://www.litepac.com/index.php?page=/tips.php?gid=14
#13
•
14 september 2008 kl 15:15 Redigerad 14 september 2008 kl 15:20
Gilla
Sprang Kullamaran idag, och måste erkänna att det var något av det sämre rent arrangörsmässigt jag upplevt. Första halvan av banan helt ok, men andra halvan var verkligen inte alls lätt att följa. Totalt var det nog en tio gånger under banan som jag, och många med mig, fick stanna upp och fundera vart vi egentligen skulle springa. Banan avslutades med att jag och en till sprang fel, och på väg mot nytt personbästa så kom jag i mål tio minuter senare än jag egentligen skulle gjort. Frusterarande och irriterande, en sådan sak ska inte behöva hända! Och inte nog med det, min vän som kom in tvåa i herrklassen, degraderares till en tredje plats då det påstods att en för oss okänd löpare kom in före honom. Det var ingen mer än ettan som kom in före honom, och vi visade bildbevis på att så var fallet. Trots detta ville de inte ge med sig, men bad att få återkomma senare.
Banan var kanonfin, härligt kuperad, fint väder, men jag känner mig lite allmänt irriterad på den dåliga markeringen och ett allmänt amatörsmässigt arrangemang. detta trots den relativt höga anmälningsavgiften på 200 kronor som lätt fick en att tro att det skulle hålla lite högre klass än så.
Men jag är nöjd med min prestation :) Min egen distansmätare skvallrade om nytt personbästa på halvmara, även om det nu inte syns i resultatlistan :) Ville bara gnälla av mig lite...
#14
•
14 september 2008 kl 21:43
Gilla
Ja, det minsta man kan begära är väl ändå att starten går i tid. Samma sak hände på lergöksrundan för någon vecka sen, bara en kvart försenad, men ändå. Man var uppvärmd när man ställde sig i starten, och massa onödig energi går åt till att hålla igång kroppen en kvart extra. Dessutom hann jag bli rej´lt toanödig och blev tvungen att springa en mil med toaletten vid målet som främsta morot:)
#15
•
15 september 2008 kl 19:43
Gilla
det stämmer alldeles utmärkt, rickard eriksson från malmö. Framför allt var tolkningen av vägval svår då plastskyltarna blåst runt stolparna, gjorde det svårtolkat emellanåt. Grattis till segern :)
#16
•
28 september 2008 kl 08:54
Gilla
Kanontrevlig bana, och vilket superarrangemang!! Första genomförda och lyckades knipa silvertiden, så jag är nöjd:):) Lite brist på rutin speglar dock resultatet, hade hört om den beryktade aborrabacken och trodde att alla längre backar de sista 15 var denna hemska backe och saktade ner tempot rejält. Hade juh glömt kolla upp när den kom.. :) Men när den väl kom var det inget tvivel om att det var den! Härlig kupering, lite väl smala stigar och svårt att ta sig fram, men galet skoj att ha genomfört. Jag återvänder nästa år! Bra jobbat alla!
#17
•
29 september 2008 kl 06:51
Gilla
Okej arrangemang och tämligen flack bana. Förra året var det två varvs, i år fyrvarvs. Ska själv köra maran där i år. Man får inte vara rädd för att springa ensam:)
#18
•
30 september 2008 kl 23:46
Gilla
Gärna en helg! Jag är lätt på!:)
#19
•
20 oktober 2008 kl 06:03
Gilla
Först och främst, bröstsmärtor bör alltid kollas upp! om inte annat för att lugna sig själv. Jag upplevde samma sak under en period förra året, och pulsklockan skvallrade om att pulsen verkligen slog ojämnt. Har nu gjort diverse undersökningar, gått med EKG-mätare ett dygn men inget onormalt har påträffats, mer än en väldigt låg vilopuls:) En viss ojämnthet i hjärtrytm är normalt, men som sagt, ett fall är inte ett annat likt och du bör absolut få det kollat! Fick förklaringen att bröstsmärtorna antagligen var stresselaterade.

Hoppas det löser sig!
#20
•
24 oktober 2008 kl 16:58
Gilla
som sagt, du får inte vara rädd för att springa ensam...:) Men definitivt trevlig bana
< < < 1 2 3 4 > > >