3 november 2011 kl 10:32
Då jag mest springer i terräng så hinner jag inte reta upp mig på barnvagnar, moppar och fotgängare, ser den snarare bara som ett hinder som oftast går att runda genom att snedda över gräsmattan eller dyl.
Det som dock kan reta mig till vansinne är hästar eller effekten av hästar:
- Man kan ge sig f_n på att om man springer ikapp en kolon med hästar på en skogsväg så kommer en eller flera av dem att få spatt, vrida sig så att man kommer bakom dem och deras hovar viket jag förenar som livsfara. Alternativt så blockerar de hela vägen. Hästen är ett oroligt djur, de kan de inte rå för.
- Vad som retar mig mera är vart och hur ryttaren väljer att rida på sin häst. Att springa på ett eljuspår som blivit fullständigt söndertrampat av hästar är inte roligt. Så här på hösten och våren när det är blött och mjuk i marken så behövs det inte många hovnedslag för att omvandla en helt vanlig stig till en lervälling.
- Den riktiga södssynden är inte kopplad till löpning utan skidåkning. Där jag bor är det tillräckligt med snö för att åka skidor 1-10 veckor per år. Att då komma till ett spår som hundar, hundägare eller hästar trampat sönder är inte kul, det är ännu mindre kul för de som jag möter. Jag kan lova er att de för höra ett sanningens ord om vad jag tycker om skidspårs förstörare.
Annars är jag ganska avkopplad när jag tränar, lägger rätt mycket av min energi till att bearbeta problem eller att drömma mig bort i framtida prestationer.