Fokus, Glädje, Hållning - Susanne Bornmar IK NocOut.se | En fantastisk helg
Fokus, Glädje, Hållning - Susanne Bornmar IK NocOut.se

En fantastisk helg

Vilken helg det har varit! En helg jag sett fram emot sedan i höstas, närmare bestämt i september 2015. Då anmälde jag mig till Linköping Halvmarathon och siktet var inställt på att fixa sub1:30. Denna halvmara skulle bli mitt lopp! Nu blir det inte alltid som man tänkt sig, det kan bli väldigt mycket bättre.

I oktober 2015 fyllde en av mina två närmsta barndomsvänner 40 år. Vi, jag och den andra av dessa två goa vänner, bestämmer oss för att ge bort en startplats till halvmaran i 40 års present. Vi alla tre ska springa loppet, därefter umgås hemma hos mig med poolhäng och sedan gå ut och äta på stan. 

För er som undrar är 40-åringen jag pratar om en löpintresserad tjej. Hon har många både halvmaror och maror i benen, så det var ingen elak present vi gav bort. ;)

Det kändes så avlägset där i höstas men ju närmre vi kommit, desto mer har jag längtat. 

Nu blev inte vägen till loppet precis som jag tänkt mig. Ni som har följt mig vet att sub1:30 på halvmaran har reviderats till det snabbare och sub1:25 avklarades redan i april på Örebro halvmara. Och helt plötsligt blev inte Lkpg halvmara något lopp med direkt fokus.

Förra veckan betade jag av nästan 8 mil, formen efter maran har känt bra, men inte helt 100%. 

Mycket av fokuset inför helgen ändrades till att jag såg väldigt mycket fram emot att få umgås med Maria och Sofia. Vänner jag träffar på tok för sällan på grund av att dom bor 25 mil bort.

Men veckan innan lopp... Klart jag försöker tagga till. Drog ner i träningsmängd lite grann och körde nått formtopparpass för att få upp farten. 

Lördag morgon, lopp-nervositeten infann sig faktiskt. Gröt, ägg, kaffe och rödbetsjuice, som alltid innan tävling. Jag var nu rätt laddad trots allt. Och sugen på att springa!

Maria och Sofia dök upp, två tjejer med olika fokus och mål. Maria är som mig, går in i sig själv, vill prata så lite som möjligt och ville så gärna slå sitt PB och komma ner på tider på 1:35. Sofia som mest vill ha kul, ta sig runt och gärna komma under 2 timmar. Har inte sprungit längre än 15 km på 3 år och har ett liv där inte löpningen har största fokus. Mina goa vänner, så lika men ändå så olika. 

Till start kom vi i alla fall, alla tre. Jag i första startfållan, där man skulle springa på under 1:30. Inte många tjejer där. Såg Jenny Johannesson från Mullsjö SOK, som jag visste var segertippad (har ett PB på maran på 2:48 och har tävlat i Finnkampen, spelar i en annan division än mig). Mötte även Elimina Saksi från Tjalve som jag hade en känsla av att hon skulle vara jämn med mig. Utöver dessa två var det några tjejer från Akele, som jag ändå tänkte att jag borde slå... Så en pallplats kändes inte omöjlig. Nu skulle jag bara springa loppet också. :)

Jenny och Elimna stack iväg. Jenny hade jag förväntat mig, men att Elimna drog iväg förvånade mig lite. Lät henne hållas och jag körde mitt race. Planen var en lugn start. Första milen är i seg motlut och farten 4:05 kändes rimlig. Passerade milen på 40:37. 13 sekunder snabbare än mitt mellantidsarmband sa, men med en rätt lätt och bra känsla. Motlutet var inte så farligt som jag kom ihåg det från förra året.

Efter 1 mil ökade jag farten, precis som jag tänkt. Jag började springa om några grabbar som säkerligen gått ut i 4-fart och sedan tröttnat... Jag såg nu även Elimna framför mig. Jag tog in mer och mer på henne. Kände mig pigg och vid 11 km passerade jag henne. Ytterligare en kilometer i 3:55-fart och jag märkte att jag hade fått Elimna på ett betryggande avstånd bakom mig. 

 

Nu var det glest med folk. Ingen att jaga, ganska publiktomt, helt ensam och motivationen sjönk. Varför trycka på? Jenny visste jag att jag inte hade en chans på, Elimna låg bakom och sub 1:25 har jag redan gjort i år. Farten sjönk och jag gick i ett mer "bekvämlighets-tempo" på strax över 4-fart. Bara att gneta på. Ganska tråkigt bitvis, hade gärna sett mer löpare här.

Men vid 18 km kom backen som jag fasat lite för innan loppet. Nu såg jag fram emot den, för då skulle det ju hända lite. 1,5 km backe genom hela stan. Publik och "nått att göra". Tyvärr börjar vaderna bråka lite med mig här... Jag får lätta på farten lite mer än vad kropp och knopp eg vill för att inte riskera kramp. 

 

Jo, lite tufft var det uppför Storgatan med nästan 19 km i benen... 

På toppen av backen, med knappa 2 km in i mål, nu skulle jag gasa. Men nix, det ville inte vaderna... Så det var bara att lyssna på dom. Kramp där och då var det INTE läge för. Löpsteget var nu under all kritik och jag försökte "stretcha" vid varje fotisättning. Gick så där och jag kände mig mer som Kalle Anka. Men i mål tog jag mig, utan kramp och som 2:a! Inte under 1:25 som jag hoppats men med tiden 1:25:10. 1,5 minut före Elimina. 30 sekunder från PB, på en bra mycket mer kuperad bana, och med en känsla av att mer fanns att hämta med lite mer motivation och ingen krampkänning i vaderna. Skön känsla! (Att jag var nästan 4 minuter efter 1:an behöver vi inte göra så stor grej av :) )

 

Prisutdelning och 2000:- i vinstpengar! Helt galet. Första gången jag får pengar för min löpning. Rätt bra timpeng på den. :) 

I mål kom även Maria med ett finfint PB på tiden 1:35:58 (som också blev klubbrekord i hennes klubb, Anderstorps OK) och Sofia som överraskas oss med ett PB på drygt 10 min och tiden 1:48:00!

Så nu kunde vi fira! En silvermedalj och 2 PB:n.

Dagen avslutades sedan med precis den härliga och goa känsla som jag sett fram emot i ett halvår. Goa vänner, firande av ett lyckat lopp, poolbad, bubbel, jordgubbar, middag på stan och sedan, pricken över i:et, hotellnatt på stan. Turist i sin egen hemstad! 

Tack Stångå Hotell som lottade ut en hotellövernattning på Hjulsbro IK:s Höstfest i höstas, som jag hade turen att vinna. Den var perfekt att utnyttja denna helg! Att kunna traska ner till hotellet i stan, efter god mat, sova i lugn och ro utan barn och stim och stoj, bara vi tre, var toppen! 

Söndagen blev en härlig avslutning på helgen. Börja med en lång hotellfrukost med mer babbel. En pigg kropp som inte alls känndes sliten. Ville ut på en löprunda efter att jag skickat hem mina vänner till Småland igen. Men tog det säkra före det osäkra, och hoppade upp på cykeln istället.

Fick till en toppenrunda. Dryga 3 mil med en snitthastighet på 34 km/h. På 4:e cykelpasset för säsongen och med en halvmara i benen. Go söndagskänsla efter en underbar helg!

Tack till Maria och Sofia för att ni kom hit, tack Stångå hotell för övernattningen och tack Linköping halvmara för ett toppenarrangemang och prispengarna!

 

2 kommentarer till inlägget

Oldboy
1952 • Danderyd
#1
13 juni 2016 - 13:10
Härligt! Välförtjänta framgångar, värda att fira. Men att du skulle vinna hotellnatten också var väl nästan att ta i!?
1972 • Hammarby Sjöstad
#2
13 juni 2016 - 21:45
Så underbart!! Vilken dag ni fick! Grattis till er allihop för fina prestationer, alla faktiskt precis lika fina, ett silver slår ju högt alltså ;) men ett personbästa är grymt bra det också!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.