forsbackarunner

2024 började sådär men slutade bra!

I januari är det vanligt att reflektera över det gångna året. Något jag gör här för åttonde gången sen jag började skriva 2017. Numera blir skrivandet alltmer sällan, så är det bara. Jag är nöjd och tacksam med vad jag gjort och alla lopp jag sprungit samt skrivit om. Det kommer fler lopp framöver men de blir nog färre och mindre långa för min del. Att springa 16-25 mil tar på krafterna även om det är en väldigt häftig upplevelse (efteråt) men såklart även i början och slutet av själva äventyret. Mitt i loppen undrar jag ibland ”varför gör jag detta”. Det är då som den mentala berg och dalbanan infinner sig, haha.

Här finns inlägget inlägget i sin helhet!

2 kommentarer till inlägget

Tomas Ericsson
1965 • Luleå
#1
30 januari 2025 - 17:13
Citat: Mitt i loppen undrar jag ibland ”varför gör jag detta”.

Det är därför jag numera bara springer 7 km som längst. De tankarna får jag ändå när jag kör maxträning. 🙂
1968 • Perstorp
#2
31 januari 2025 - 06:52
Det gör du alldeles rätt i. Även 7 km är långt jämfört med de som inte kan/vill springa överhuvudtaget. Vi ska ju hålla ut många år till och på slutet får vi väl springa runt ankdammen i parken eller nåt... Med rollator.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.