Efterlängtad löpning

Foto: Affi Kölevik

Efterlängtad löpning

KrönikaKänslorna och tankarna kring vår löpning är ibland svåra att förklara. Det blir nästan en utomkroppslig upplevelse och löpningen gör saker med vår kropp och själ som inte går att förklara för de som aldrig testat.  Affi är dock en mästare på att fånga känslan kring det efterlängtade löppasset och i dagens krönika låter vi henne återigen beskriva sina känslor kring den älskade löpningen.

Kläder på, skorna på, ut genom dörren, tre löparsteg och sedan, sedan tar jag det där första djupa andetaget. Det där härliga underbara första syresättande andetaget. Fyller lungorna till bredden. Smakar på luften. Njuter. Hur känns det idag? Hur är luften? Klar och krispig? Tung och syrerik? Varm eller kall? Temperaturen registreras någonstans i mig – en automatisk check – "Har jag ungefär rätt kläder på mig?"

Med det där första djupa andetaget infinner sig mitt lugn. Det kan ha varit hur rörigt och stressigt som helst att få till den här turen. Kanske hinner jag bara en mil, för det är så mycket annat som ska fixas. Jobbet, barnen, huset, sommarstugan, ridningen och allt annat som jag har tryckt in i mitt liv J Men det där första djupa andetaget är magiskt. Då är jag här och nu. Allt annat förpassas till en annan del av hjärnan. Då är det jag, luften jag andas och benen som bär iväg med mig. Lyx i vardagen. Livskvalitet. Egentid. Allt det ryms i det där första djupa andetaget.

Leendet sprider sig (jag vet att jag ser rätt fånig ut när jag springer där och ler för mig själv :). Kroppen syresätts och ställer in sig på att det är dags att börja jobba. Dags att börja jogga. Jag njuter i fulla drag. Lite senare under passet känner jag kanske att det är ett trögt pass, en tur som kanske är tung, där kroppen inte är så pigg som den brukar. Men – vid det där första djupa andetaget då känns ännu inget sådant, då finns springturen framför mig – då finns bara möjligheter till en härlig tur. Och jag andas in, och jag njuter och jag springer. Och jag sänder iväg en glad och tacksam tanke "Så fantastiskt att jag blev löpare!"

2 kommentarer till artikeln

Torbjörn Lingmerth
1978 • Vetlanda
#1
19 oktober 2012 - 15:14
Härligt! Jag kan känna igen mig, men för mig dröjer känslan ofta 7-8 min in i passet.
Johan Carle
1975 • Göteborg
#2
26 januari 2013 - 10:41
Härligt! Löparpoesi...
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.