Löpning Avancerad träning 13 inlägg 3318 visningar

Effektivast taktik uppför/nerför?

Ulf A
1981 • Spånga
#1
16 mars 2009 - 08:58
Gilla
Jag sprang säsongspremiär i Två sjöar runt häromdagen och en sak slog mig när jag sprang. Till att börja med; när jag springer i backar så försöker jag hålla ett så jämnt tempo som möjligt uppför utan att få syra/ta ut mig helt, dvs så nära "plattlöpningstempot" som möjligt, ja ni fattar, för att sedan slappna av och återhämta mig lite nerför, utan att för den delen tappa fart. Låta gravitationen hjälpa till så mycket som möjligt. Försöker hålla så jämn ansträngningsnivå som möjligt, fast självklart låter jag pulsen stiga i uppförsbacke.

Vad som slog mig var hur löparna runt omkring mig sprang. I princip alla jag noterade (som sprang lika med mig på de platta delarna) sprang betydligt långsammare än mig uppför och betydligt snabbare än mig nerför. Nästan så att vissa spurtade nerför. Tidsmässigt verkade det inte skilja nämnvärt mellan mig och de andra; jag sprang om dom uppför och dom kom ikapp mig nerför.

Så min fundering är alltså vilken taktik som kan tänkas vara mest (energi)effektiv? Att inte låta pulsen gå upp i uppförsbackarna och sedan dra på nerför, eller som mig, att trycka på uppför och vila nerför? Mitt huvudmål denna säsong är att klara SM på 3:30.

Hur tänker ni andra?
Pål Nilsson
1976 • Höör
#2
16 mars 2009 kl 09:47
Gilla
Experterna är nog överens om att det är mest effektivt att sänka hastigheten lite uppför och höja den lite utför. Tidigare så försökte jag alltid att bibehålla exakt samma hastighet när jag sprang uppför. Efter att ha läst på flera ställen att detta inte är att rekommendera, testade jag att i stället sänka hastigheten. Den totala tidsvinsten var för min del tydlig.
1981 • Göteborg
#3
16 mars 2009 kl 09:57 Redigerad 16 mars 2009 kl 09:58
Gilla
Instämmer med Pål:

En sak att som är värt att notera:

Backar SKA man ha respekt för.

Backar SKA man inte vara rädd för.

Sedan beror det själv på distansen du ska springa ( på tävling, träning ) osv
Portkod 2120
1980 • HAlland
#4
16 mars 2009 kl 11:10
Gilla
Känslan att ha ha gjort mkt backträning och dra om folk på tävling här är underbar och gör gott för motivationen/psyket under långa lopp. Kostar i kraft dock... Påls taktik är bättre (klokare) många gånger.

Har annars en dröm om att göra ett ryck över älvsborgsbron på GV och bara segla förbi klungan. Problemet är att det är rätt långt kvar eft denna bro... :-)
1954 • Karlshamn
#5
16 mars 2009 kl 16:58
Gilla
Portkod!

Spara rycket till Göta Älvbron. Det är inte så långt kvar då, och de flesta börjar bli trötta. Kan bli riktigt effektivt.
LYCKA TILL
Ulf A
1981 • Spånga
#6
16 mars 2009 kl 17:01 Redigerad 16 mars 2009 kl 17:02
Gilla
Hmm, intressanta svar här! Kanske ska tänka efter nästa gång det är tävling helt enkelt - och kanske dra ner farten lite i uppförsbackarna på träningspassen också, åtminstone på långpassen. Försöker annars springa mycket i backar just för nyttan av att ha mycket backar i benen. Känns som man blir starkare då.

Pål: det var alltså märkbar skillnad i ork totalt sett när du gick över från att "ta i" uppför till att ta det lugnare, om jag förstår dig rätt?

Portkod: det är ju lite den känslan man vill åt, att man känner sig stark i backarna och får ett mentalt övertag gentemot sina med- och motlöpare... Men som sagt, får väl prova att vara lite coolare och se om det ger något!
1981 • Jönköping
#7
16 mars 2009 kl 17:24
Gilla
Själv försöker man alltid mala förbi uppförsbackarna och bara slappna av så mycket som möjligt utför. Har förstått att problemet med att hålla emot i utförslöpet tar mer på muskler och leder än vad som bra.
Ulf A
1981 • Spånga
#8
16 mars 2009 kl 18:07
Gilla
Daniel: Det du säger ligger väldigt nära hur jag försöker tänka - avslappnat och med bra fart, men ändå återhämtande, nerför och mala på i uppförsbackarna, utan att ta det onödigt långsamt men heller inte att ta i extremt mycket bara för att det går uppför. Det är liksom helt ok att det går långsammare uppför.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#9
16 mars 2009 kl 18:25 Redigerad 16 mars 2009 kl 18:29
Gilla
1981 • Göteborg
#10
16 mars 2009 kl 18:30
Gilla
Ulf genom att träna backar blir man bättre.

Instämmer med det du skriver Lars ( därav mitt ovanför skrivna inlägg ). Om man är ute efter bra tider t ex på Gbg varvet finns måste man pumpa på ganska bra i uppförsbackarna.

Jag kör själv nu Backintervaller sedan 2 veckor tillbaks ( det ger resultat. Rädslan övergår till respekt efter veckor med backintervaller )

Så tänker jag

mvh
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#11
16 mars 2009 kl 20:32
Gilla
Ursäkta min redigering Mikael.
Pål Nilsson
1976 • Höör
#12
16 mars 2009 kl 20:58
Gilla
Först vill jag påpeka att det här med att dra på i uppförsbacke naturligtvis är riktigt bra träning - man blir stark. Problemet är att denna "taktik" har en tendens att sätta sig. Om man på träning alltid trycker på i uppförsbacke, gör man det gärna också på tävling. Då går det enligt min mening inte lika fort totalt sett.

Min erfarenhet är att om jag springer för fort i en uppförsbacke, så kan jag inte tillgodogöra mig den återhämtning som påföljande nerförsbacke erbjuder. Sätter jag det i system och gör det i varje backe blir det en nedåtgående spiral som gör att jag gradvis skruvar upp ansträngningen. Förmågan att löpa avslappnat försvinner. Ett ypperligt exempel på en bana där det är direkt dödligt (nåja...) att dra på i uppförsbackarna är Lidingöloppet.
Ulf A
1981 • Spånga
#13
16 mars 2009 kl 21:16
Gilla
Mikael: Det är jag mycket medveten om och springer nästan alltid mer eller mindre backiga rundor, kör även backintervaller när den säsongen kommer. Visst har jag respekt för backar, men heller ingen rädsla.

Pål: Låter mycket rimligt - den fällan är jag själv nog rätt nära att falla ner i. Tack för din erfarenhet! Själv ska jag springa en hel del backiga längre tävlingar i sommar är det tänkt, så detta kommer jag verkligen ta med mig.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.