Löpning Träning 16 inlägg 5976 visningar

När slutar det göra ont!!?

Fredrik Ström
1968 • Göteborg
#1
7 mars 2014 - 16:32
Gilla
Hello jag är 45 sprungit sen aug springer 3 ggr per vecka med sikte på götvarvet utvecklingen går bra sprang senaste långpasset 16 km så kommer klara mitt mål. Men jag har alltid en dj träningsvärk eller ont nånstans det onda flyttar omkring lite efter ett pass från vad, lår , höfter osv det går över efter ett par dar eller lagom tills nästa pass. Man skall ha i minne att jag aldrig rört mig innan aug och att jag gått från att spy efter sprungit i 30 Sekunder tills att jag som sagt senast klarade 16 km utan att gå. Men när kommer det positiva??! Dvs runners High , eller att jag slutar ha ont?? Osv tar det flera år eller ??
Robin
1980 • Stockholm
#2
7 mars 2014 kl 16:47
1 Gilla
Kör du alla pass med samma grad ansträngning eller blandar du mellan lättare och tuffare pass? Många, inklusive jag själv, har ju gjort missen att man kör de lugna passen för hårt när man är nybörjare. Det kan vara svårt att acceptera det väldigt låga tempo man får hålla till en början men man tjänar på det i längden i form av färre skador, bättre kontinuitet i träningen, att man får ut mer av de lite tuffare passen samt att man kan träna fler pass.
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#3
7 mars 2014 kl 16:50
Gilla
Jag har inte sprungit i så många år men för mig tog det några månader innan den värsta träningsvärken försvann. Lite småkänningar kommer fortfarande lite titt som tätt. Volymökning brukar medföra att man känner att man lever ;)

Gör det ont på riktigt så bör du uppsöka läkare/sjukgymnast/naprapat.
Fredrik Ström
1968 • Göteborg
#4
7 mars 2014 kl 17:42
Gilla
Tack för svar har på senare tid saktat ner ordentligt på långpasset hoppas det hjälper :) och ökningarna i längd kanske gått för fort skall dra ner på dessa oxå
1975 • tyresö
#5
7 mars 2014 kl 18:05
Gilla
Distans och volymökningar brukar man få krämpor av. Lösningen brukar vara att ta det mycket mycket lugnare om man ökar volym och eller distans. Tills man vant sig med distansen ordentligt.



Fredrik Ström
1968 • Göteborg
#6
7 mars 2014 kl 20:00
Gilla
Tack alla skall ta till mig råden :)
1963 • Göteborg
#7
7 mars 2014 kl 20:39
Gilla
Jan S. Bra skrivet :)
Fick lite hopp att klara av Lidingöloppet till hösten :)
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#8
7 mars 2014 kl 21:04
Gilla
Om du får ont så bör du byta ut en del löpning mot alternativ träning. Du kan också kombinera så att du cyklar en sväng och sedan joggar direkt efter.
Oldboy
1952 • Danderyd
#9
8 mars 2014 kl 01:35
Gilla
Runners High är tyvärr rätt sällsynt och en förutsättning är nog att du tränat upp dig till en nivå som du inte hela tiden försöker höja. Kanske under en återhämtningsvecka eller troligare precis efter. Det sägs att man ska ha sprungit kanske 1,5 timmar och ganska fort för att det ska hända och det stämde bra på mig första gången och egentligen de flesta gånger senare också.
Men lämna klockan/GPS:en hemma och stick ut en runda i det tempo benen själv väljer när vårsolen skiner så ska du se att det känns skönt!
Fredrik Ström
1968 • Göteborg
#10
8 mars 2014 kl 07:18
Gilla
Skall även prova detta oldboy tack :)
1960 • Södermalm
#11
8 mars 2014 kl 08:32
Gilla
Träning behöver inte vara plågsamt, inte ens för nybörjare. Så snart man anstränger sig mer än man brukar så får man en träningseffekt. Lagom ansträngning är skönt, endorfinet kickar in, varje gång.

Du har fått många goda råd. Som nybörjare som inte har tränat något alls tidigare så tror jag man ska börja med att bygga upp uthålligheten. Den tar mycket längre tid att bygga upp och det sliter inte på kroppen lika mycket som att bygga upp snabbhet.

För uthållighetsträning verkar den samlade erfarenheten vara att hastigheten inte har någon betydelse, det är den totala löptiden som har effekt, ju längre och oftare desto bättre.

Man kan springa riktigt löjligt långsamt, trippa fram med myrsteg, inte mycket snabbare än rask promenad. Det är mycket mindre slitsamt och ger nog bättre effekt för varvet i nuläget, om du har tid.

Om man aldrig får ont så har man kanske för mycket marginal, men när det händer så tycker jag man ska lista ut varför och försöka undvika det. För mig är det tveklöst så att musklerna stelnar av överansträngning, på ett sätt som inte går över av sig självt. Det ackumuleras och leder till slut till skador i senfästena.
Fredrik Ström
1968 • Göteborg
#12
8 mars 2014 kl 12:49
Gilla
Tack alla !! Skall läggas till att jag i början tyckte att fan jag kan nog köra 4 pass i veckan och boom fick ont som satan i knäet o fick sluta springa i 2 veckor kom igång igen och ökade för snabbt igen som den rookie jag är och boom höftböjarna gick i strejk nu funkar det mesta men som sagt var gör det ont lite varstans men skall ta till mig alla råd, speciellt det att ta det lugnt som f... På långpasset och att slänga in lite simning på ett pass jag kör nu 3 pass var av 1 långpasset i veckan o mycket kortare pass på vardagen skall även fixa skor så tack alla igen:)
Benny
1972 • Skellefteå
#13
8 mars 2014 kl 12:54
Gilla
@Klas:
"För mig är det tveklöst så att musklerna stelnar av överansträngning, på ett sätt som inte går över av sig självt."

Om det inte går över av sig självt, på vilket sätt brukar du bli av med problemet?
Jag känner igen mig i det du skriver, har man väl fått ont pga. överansträngning så sitter det oftast i under besvärande lång tid även om det tillslut brukar ge sig "av sig självt". Alla tips på åtgärder för att minska denna tid välkomnas.
1960 • Södermalm
#14
8 mars 2014 kl 21:18
Gilla
Benny,
en sak vet jag, att vila fungerar inte så bra på muskelskador. De läker förvisso, men muskeln blir stel. Det brukar kallas ärrvävnad, men det är säkert en överförenkling. Musklerna är ju våra viktigaste stötdämpare, och när de är stela så fungerar de inte lika bra, och då slits senor och senfästen istället.

Det verkar finnas olika slags stelhet i musklerna som kan åtgärdas på olika sätt. Så det är lite knepigt. Man får prova olika metoder. I grunden handlar nog alla om att delvis bryta upp vävnad och delvis få muskeln att slappna av.

Den snabbaste metoden är nog djup massage. Att rulla på en vattenfylld petflaska, foam roller eller tennisboll fungerar bra. Det ska göra ont där muskeln är stel, men stelheten ger med sig om man låter trycket ligga kvar 20-30 sekunder. Man kan göra det flera gånger vid samma tillfälle, men inte överdriva så att det uppstår blödningar. Det ger ofta snabb effekt i minskad stelhet, men det kan ta mååånga behandlingar innan stelheten går över helt.

Att springa riktigt löjligt långsamt har fungerat bra för mig, helst ned mot 6:30-tempo, så att man knappt har någon flygfas. Det är minimalt ansträngande för musklerna, men ger en tillräcklig genomkörare för att skapa en rehabilitering. Men det har tagit ett par månader för mig, och då får jag inte springa fort under tiden, för då ansträngs stelheten och förvärras.

Vissa gånger har den metoden inte fungerat. Förra året hade jag ett problem som istället gick över av dynamisk stretching, helt enkelt att sträcka ut muskeln ofta med dess antagonist, den motverkande muskeln på andra sidan leden. Den stelheten var inte i en punkt utan mera som ett stråk. Annars tycker jag stretching fungerar dåligt. Det kan lindra symptomet genom att sträcka ut muskeln, men stelheten sitter egentligen kvar, och muskeln drar ihop sig igen om man inte fortsätter stretcha.

Man kan få behandling också med el-akupunktur eller EMS, som stimulerar muskelsammandragningar elektriskt.
Benny
1972 • Skellefteå
#15
8 mars 2014 kl 22:55
Gilla
Bra svar Klas!

Ja det är sannerligen knepigt att veta hur man på bästa sätt ska hantera överansträngda muskler. För mig kan stelhet och ömhet i en muskel uppstå efter ett enda pass där man "råkar" köra över sin förmåga, t.ex. ett intervallpass på löpband där man missbedömer sin dagsform och ställer farten för högt. Att behöva ta det lugnt i flera veckor efter varje sådant "misstag" tar emot riktigt ordentligt när målet är att ständigt utvecklas. Därför brukar jag inte göra det, på gott och ont. Ibland går det vägen och problemet upphör inom två veckor men ibland får man backa ytterligare en tid när man ökar för snabbt.

Frågan är om det är skillnad på överansträngning och överansträngning? Om överansträngnigen beror på att man kört för hårt under längre tid kanske skadan tar längre att läka än om överansträngningen beror på att man kört över sin förmåga under ett enstaka pass.

Jag tycker att 2 månaders rehabiliteringslöpning, som du nämner, är lång tid om man backar direkt man får en känning. Vilken typ av skada har det handlat om i detta fall? Något som utvecklats under längre tid eller något som beror på att du kört över din förmåga under ett enstaka pass?

Som du säger kanske man har för mycket marginal om man aldrig får ont någonstans (hur ska man veta vart gränsen går utan tydlig feedback från kroppen?), men å andra sidan är det ju inte så trevligt om man tvingas backa under flera veckor eller månader varje gång man ökar belastningen tills kroppen säger ifrån i form av stelhet och ömhet i en muskel.
1960 • Södermalm
#16
8 mars 2014 kl 23:24 Redigerad 8 mars 2014 kl 23:29
Gilla
Bra fråga Benny. Jag tror inte enstaka träningspass har några stora konsekvenser. Men om man inte märker eller gör något åt det, utan pressar vidare vecka efter vecka så kan problemet ackumuleras tills det blir svårt att åtgärda. Min lösning är att varva med stor mängd riktigt långsam löpning som rehabilitering.

Men en enstaka lång tävling där jag pressar mig länge med stumma ben kan sitta i hur länge som helst.

EDIT: det här ska inte förväxlas med träningsvärk, som gör ont några dagar efter men egentligen är en nyttig muskeltillväxt. Det går ju över efter några dagar.


Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.