Löpning Kost & Näring 22 inlägg 5321 visningar

Hur mår jag egentligen?

1980 • Stockholm
#1
12 februari 2014 - 12:26
Gilla
Jag har börjat fundera lite över mina kostvanor. Jag gillar mat och äter gärna, mycket och ofta. Sanningen är att jag kan äta ganska enorma mängder och gärna "skräpmat". Jag är heller inte rädd för godis, öl, läsk, chips osv.

Men jag är rätt tunn. 186cm, 76kg. Jag har ett aktivt jobb och springer ca 10 mil i veckan. Men finns det risk att ta skada av frossandet ändå?
< < < 1 2 > > >
Camilla Green
1982 • Linköping
#2
12 februari 2014 kl 12:57
2 Gilla
Du kan vara fet på insidan där det inte syns (runt organ, artärer etc). Det fettet är ju skadligast och risken för hjärtinfarkt, blodpropp etc blir hög. Nu springer du ju väldigt mycket och borde ha ett starkt hjärta men man kan aldrig veta. Du kan även i långa loppet få problem med tarmarna och magen av att du äter så dålig mat. T ex att man inte går på toaletten tillräckligt ofta (alltid minst en gång per dag) eller att avföringen är lös eller för hård, kan vara tecken på uppkommande problem med magen.

Lovar att du kommer må bättre och prestera bättre om du äter lite nyttigare till vardags. Jag märker väldigt stora skillnader på min prestation på gym och löpning beroende på vad jag stoppar i mig. Tycker även motivationen blir sämre, särskilt dagen efter en massa godis. Brukar kalla det för sockerbakfylla för det är precis vad det känns som.
1975 • Göteborg
#3
12 februari 2014 kl 14:11
Gilla
Jag skulle gissa att du förbränner det mesta av det du sätter i dig. Så länge du lever ett såpass aktivt liv är det ett mindre problem vad du äter. Godis, läsk, öl och chips är stora kolhydratkällor och på det springer man både långt och bra (även om ett sådant uttalande säkert kan göra en och annan renlevnadsperfektionist smått upprörd). Själv gör jag mina bästa långpass på skräpmat och känner inga prestationsbegränsningar i det.

Är du orolig för blodfetter och liknande kan ett litet blodprov svara på det, men jag tvivlar på att det visar på något problem.

Den dagen du går över från aktiv till soffpotatis däremot, då kan det hända grejer!
HR
1972 • Stockholm
#4
12 februari 2014 kl 14:36 Redigerad 12 februari 2014 kl 14:37
1 Gilla
Tio mil i veckan är en mängd som gör att man kan komma undan med det mesta i matväg som man vill unna sig. Det behöver inte slå så hårt på kroppen i detta nu men det kan ju vara läge att tänka lite framåt också. Som det är nu så omsätter du ju allting och kan nog fortsätta på det spåret ganska länge utan att det "straffar" sig.

Så mycket sprang jag sällan och de veckorna fick man ju proppa i sig rätt duktigt för att orka med.

Men, man ser ju inte sin egen insida och levern är ju ett otroligt viktigt organ i sammanhanget. Levern har såpass stor metabol kapacitet att den inte varslar förrän väldigt sent, då är det oftast redan kört med irreversibel skada.

T ex storkonsumenter av alkohol brukar ju skryta med att de kan dricka hur mycket som helst utan att må dåligt, men sedan kommer det "plötsligt". De enda som är förvånade då är ju de själva. ;)

(apropå tråden om alkohol och löpning som jag inte deltog i själv)

Det största raset kommer nog om du lägger av med aktiv livsstil och fortsätter unna dig som om du tränade.

Likaså påverkan på hjärtmuskulatur och artärer kan man inte helt bortse ifrån men i din ålder och din aktivitetsgrad så brukar man sällan få problem: går regelbundet på muggen? Mår inte konstigt? Pigg till vardags? Sällan sjuk? Sover bra? Inget blod i avföringen? Den sista var lite elak, men jag tror du fattar poängen. Man skulle vilja säga: känns bra = är bra, men det är inte alltid sant förstås.

Jag var "renlevnadsperfektionist" i ett årtionde och det var slitigt på ett annat sätt. Jag skulle inte vilja byta med dig helt men idag unnar jag mig själv mer men fortsätter undvika alkohol, läsk, pizza, kanelbullar, pasta etc. Det ger ju mig utrymme att unna mig annat. :)
Kinsei
1974 • Malmö
#5
12 februari 2014 kl 15:25
Gilla
Jag tänker också lite på att om man äter säg 2000 kcal om dagen kanske man bör välja mat med viss omsorg för att få i sig allt kroppen behöver. Gör man av med det tredubbla kanske det spelar mindre roll om man fyller ut en del av energibehovet med vad som brukar kallas "tomma kalorier".

@Henrik: Vacker katt! Britt?
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#6
12 februari 2014 kl 15:43
1 Gilla
Svårt att säga, men jag tror nog ändå att löpare kan komma undan med betydligt mer skräpmat än soffpotatisar.

Den här killen siktar på 2:13 på marathon, jobbar heltid, är 32 år och äter nästan alla sina måltider på hamburger-hak och liknande:
http://running.competitor.com/2014/01/news/the-hunger-of-scott-wietecha_93049

"He has a body built from trans-fats, corn syrup, and white flour, and whittled by 130-mile weeks."

Kommer han få sota för det senare? Kanske, men det är absolut inte säkert. Om hans kropp skulle må riktigt dåligt av den där maten så skulle det nog inte vara möjligt att springa 2:13 på marathon, eller vad tror ni?
HR
1972 • Stockholm
#7
12 februari 2014 kl 16:05
Gilla
Kinsei: Jepp, Kosmos, vår blå Britt. :-)

Gabriel: ja, det finns ju lysande undantag inom det mesta. Man kan undra om han skulle bli ännu bättre med "strikt kost" eller om det är hans otvungna sätt kring mat samt hans talang som gör att det går så där bra iallafall.

En del "man-machines" verkar ju kunna processa vad skit som helst, det mesta bryts ju ner till i princip samma beståndsdelar i slutändan, mineraler, spårämnen och vissa vitaminer borträknat. Så länge man inte har en "brist" eller ett ackumulerat överskott av något som kan bli toxiskt i längden så verkar det ju gå "bra" för en del.

Det finns ju flera som försöker göra kopplingar mellan elitlöpning och att man åldras i förtid i kroppen, att man löper samma eller till och med större risk att drabbas av hjärtproblem senare i livet.

Men jag vet inte riktigt hur man ska kunna se det på annat än individuell basis - ett "stort" antal topplöpare har ju dött unga i t ex hjärtattack (runt och innan 50) men är det ett "stort" antal jämfört med övriga populationen? Eller känns det som ett stort antal bara för att någon sammanställer en lista?

Det känns som att de lyfts fram men samtidigt så används de gamla fossilen som blir över 90 år gamla som "bevis" på att träning förlänger livet.

1980 • Stockholm
#8
12 februari 2014 kl 16:20
Gilla
Tusen tack för alla synpunkter! Jag tänker hälsosamt på så sätt att jag:

1. Försöker också äta allsidigt.

2. Jag äter omega3 tillskott för att balansera upp mängden onyttigt fett jag får i mig.

Jag har absolut inget problem med magen eller liknande. Ett symptom som jag däremot märkt av är att jag blir ofta sömning efter en stor måltid. Är det ett varningstecken? Om jag vaknar upp mitt i natten är jag nästan alltid hungrig.

Dessutom konsumerar jag mycket vatten och salt. Har dock inte diabetes, det har jag kollat upp.

Det jag märkt av är att jag får väldigt snabbt bukfettma om jag inte tränar.

Jag är aldrig sjuk och skulle påstå att jag mår bra. Men samtidigt är man ju lite oroad för sitt kalorimissbruk. Kanske främst på lång sikt.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#9
12 februari 2014 kl 20:15
1 Gilla
Henrik, ja det verkar vara väldigt individuellt, precis som allt annat i detta lotteri som kallas livet.

Har faktiskt svårt att tänka mig att han skulle prestera bättre med "bättre" kost. Jag har hört från tillräckligt många elitlöpare att de inte håller på med kost-extremism alls, utan det är mer snabba motionärer som ägnar sig åt sånt.

Ang att konditionsidrottare på elitnivå skulle dö tidigare än andra människor, så finns det många studier som visar på motsatsen. Här är ett gäng:

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19574095 http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8450727 http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/790903 http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8164540 http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/ppmc/articles/PMC1724246/ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9177584
HR
1972 • Stockholm
#10
12 februari 2014 kl 20:25
Gilla
Tobias: låter bra och fullt naturligt. Bukfetman bör du ju dra på dig snabbt med den kosthållningen och ingen träning. Sömnig efter maten blir många (enkel fysiologisk förklaring) och det är ju heller inget ovanligt - själv blir jag trött efter att ha ätit rött kött och sås men inte efter ris/bröd och en del tvärtom.

Vaknar du hungrig så är det ju ett tecken på att du inte äter FÖR mycket relativt till din träning, kanske lite otajmat. Är du viktstabil under träningsperiod och frisk så är det bara att gratulera, du behöver ju heller inte bli kostnazi över en natt heller och kan göra små steg i taget och periodvis återfalla i synd mellan varven när kroppen skriker efter något onyttigt. :)

Gabriel L-E:

Tack kompis. :)

Själv har jag inte haft någon direkt uppfattning i frågan annat än att tränande individer normalt sett håller sig friska. Att sedan en del kommer leta samband med hård träning och ohälsa är ju inte så konstigt och det är ju bra om det kikas på.

Det hade räckt med två länkar - nu blir jag ju uppe sent! :-D
HR
1972 • Stockholm
#11
12 februari 2014 kl 20:30
Gilla
PS
Tre av länkarna pekade på varianter av samma studie (finska toppatleter) och en fjärde var också finsk. Lite kul då jag nyligen läst lite om det finska löparundret. :)

Pär M
1969 • Umeå
#12
12 februari 2014 kl 23:14
Gilla
Henrik...
Intressant det du skriver om "viktstabil" för det är nåt jag inte är:-) lr hur mycke får det variera????
Karl Avedal
1976 • Kvicksund
#13
13 februari 2014 kl 01:13
Gilla
Att Tobias skulle vara "fet på insidan" känns inte helt troligt, eftersom det framförallt drabbar personer med ett stillasittande liv, som ändå håller en rimlig vikt tack vare att de inte äter så himla mycket.

Tobias låter som raka motsatsen till stillasittande och liten i maten.

En person som tränar mycket men överäter och därigenom fås övervikt ses som motsatsen till "fet på insidan" och kallas ibland "fit fat".

Nu har ju dock Tobias varken övervikt eller tecken på stillasittande, så sannolikt har han inga mängder dåligt fett på kroppen, men man kan ju aldrig vara säker.

En sak du kan hålla koll på är blocktrycket.
J.T
1975 • stockholm
#14
13 februari 2014 kl 08:33
Gilla
att tänka på vad man stoppar i sig kan vara
bra. Här är en känd löpare som trodde att "bara man rör på sig kan man äta vad som helst". Det visade sig ju tyvärr inte vara sant. http://www.medscape.com/viewarticle/818431

"Being fit and being in good health aren't always the same thing," McGillivray told the Herald. He added that he ate what he pleased, including red meat, and figured his running would burn off the calories and take care of his health. "My weight was controlled and my energy was high," he said. "I never got sick. Until recently, there were no indicators."
J.T
1975 • stockholm
#15
13 februari 2014 kl 08:37
Gilla
En sund kost är då, med risk att trampa folk på tårna, en kost som består till minst 80% oförädlade växter, gärna mer. Lite tillsatt olja, socker och salt.
HR
1972 • Stockholm
#16
13 februari 2014 kl 09:51
Gilla
Pär M: om man pendlar tre-fyra kilo plus/minus så har man ju ett spann på runt sex till åtta kilo i viktskillnad - det tycker jag är ganska mycket och jag skulle inte säga att man är viktstabil då. Sedan beror det ju på utgångsvikten också.

För en 80-kilos person så är det spannet alltså ungefär att väga in i spannet 76 till 84. Jag kan inte tro annat än att skillnaden i att springa i sina 76 eller 84 kilo måste kännas rätt stor.

Själv ligger jag på plus minus ett kilo året runt oavsett träning eller inte, och _för mig_ är det viktstabilt. Men alla har säkert sin egen definition på "stabilt". :)
HR
1972 • Stockholm
#17
13 februari 2014 kl 09:59
Gilla
Jonas Thorsen #15: länken kräver inloggning, kunde inte läsa den.

Med tanke på hur slitstark kroppen är så är jag inte förvånad iallafall.

Det brukar ju vara så: "det som gick så bra, men sen tog det stopp".

I en del fall får man ju varningsklockor en bra stund innan men ibland så tar det tvärstopp och i ett tredje fall så går det ju bra trots allt.

Farfar söp och härjade och blev äldst i den sidan av familjen trots vinterkrig, fattigdom och nio barn medan morfar var helnykterist, religiös och trillade av pinnen först. En morbror är pinnsmal vegetarian sedan ungdomen och fick hjärtproblem tidigt och stroke för ett par år sedan och den andra äter allt, är lite småfet, super en del och hade risiga tänder men är "aldrig sjuk" och mår fortfarande "bra".

Rättvist? Slump/genetik eller faktor "X"? Javetint.

Själv funderar jag inte så mycket över vem av dem jag tar efter men försöker sköta mitt utan att vara helt nitisk.
Karl Avedal
1976 • Kvicksund
#18
13 februari 2014 kl 10:40
Gilla
#15:

Att McGillivray lider av hjärt/kärlsjukdom är ju klarlagt, men det är inte alls klarlagt vad orsaken till detta är; om det är kopplat till genetiska faktorer, kopplat till hans träning, till stress, till hans diet, luftföroreningar, eller något annat. Sannolikt påverkar ju flera faktorer, men vi vet inte vilka och i vilken grad de påverkat.

Det går alltså inte dra slutsatsen att han har haft en ovanligt dålig kost och att det är det som gett honom problemen, och även om fallet är så att han ätit en kost som är dålig för hjärtat så vet vi inte vilken del av hans kost det är som påverkat kärlen negativt.

Däremot är det självklart så att man inte kan äta vad som helst bara för att man springer, och det förstår nog egentligen i princip alla.
1960 • Kungsholmen
#19
13 februari 2014 kl 12:01
Gilla
"En överaktiv sköldkörtel (hypertyreos)" ?
http://www.medtronic.se/sjukdom/skoeldkoertelssjukdom/
1980 • Stockholm
#20
13 februari 2014 kl 12:31
Gilla
Ha ha! Mycket bra ide Johan. Sen finns det alltid dom som är värre.
http://medicalmyths.wordpress.com/2008/08/16/michael-phelps-atherogenic-diet/
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.