Löpning • Övrigt • 72 inlägg • 16645 visningar •

Maraton: svart på vitt, var vi vassare på 80-talet? I så fall varför?

Mance Ryder

1978 • Handen

•

6 februari 2013 - 22:45

Gilla

Hej!
Jag fick låna ett gäng tidningar från svenska marathonsällskapet från 1978-1993 och fastnade lite i statistiken.
Jag fick känslan att det var ett gäng riktigt vassa svenska löpare i början av 80-talet. Bl.a. Kjell-Erik Ståhl, Tommy Persson, Bosse Engwall, Machalec, Westlund, Hafströms och senare Erixon. Säkert har jag glömt någon här.
Här talar vi om tider en bra bit under 2:20 och några närmare 2:10.
Finns det någon motsvarande period senare? Typ 90-talet eller 00-talet? Jag googlade efter statistik men hittade ingen bra sammanställning över svenska årsbästan genom tiderna.
Om det nu var "bättre förr" så undrar jag varför? Med alla de tekniska hjälpmedel, bättre skor och forskning inom fysik och rörelsemekanik som gjorts det senaste decenniet så borde vi väl ha bättre förutsättningar idag?
Kanske det finns någon här på forumet som var med då och kan/vill berätta om den mentalitet som rådde i den svenska maratoneliten under 80-talet?
Ja, många frågor blev det....men kanske det dyker upp några svar ;-)
Tack!
Tomas

< < < 1 2 3 4 > > >

Gunnar

1973 • göteborg

•

6 februari 2013 kl 23:10

Gilla

Igen.. Frågan dyker upp säkert en gång i månaden här.. Kontentan av denna diskussion brukar utmynna i att det tränades mycket mer mängd på 80 talet, konkurrensen var inte lika stor till andra sporter och det var normalt att köra 15-20 mila veckor år efter år. Jogg.se har ju den ynnesten att ha en av de du räknade upp som mycket flitig och kunnig medlem, han kommer säkert att berätta att de körde mycket mängd, kolhydrater och hade löparoptimalt BMI på ,och gärna under ,18.

1972 • Stockholm

•

6 februari 2013 kl 23:21

Gilla

Kort svar: ja, det var bättre förr. :)

Mance Ryder

1978 • Handen

•

6 februari 2013 kl 23:25

Gilla

@Gunnar
Visst vet jag att frågan är en het potatis här på forumet och att den dyker upp titt som tätt. Men nu var det väl ett tag sedan? Kanske har det kommit nya medlemmar som kan tillföra något nytt? Kanske kan det bli en annan vinkling på diskussionen den här gången? Ingångarna till ämnet är ju inte precis samma hela tiden och därför kan ämnet spreta i nya intressanta riktningar?
Sedan undrar jag om det verkligen var så stor skillnad resultatmässigt om man jämför det tidiga 80-talet med andra perioder i den svenska maratoneliten. Jag hittar som sagt inte någon bra sammanställning över tiden och tänker nu att det kanske finns någon annan som är bättre än jag på att leta?

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

•

7 februari 2013 kl 08:01

Gilla

På min sajt www.sapiens.se hittar du statistik över toppbredden de senaste åtta säsongerna.

Vill du sen själv få ett hum över hur det såg ut tidigare är Stockholm Maratons webplats http://www.stockholmmarathon.se/start/ en bra plats att börja leta och sammanställa från. Där finns det historik från det lopp som brukar ha flest bidrag till min lista.

Mikael Forsström

1961 • Vega

•

7 februari 2013 kl 09:46

Gilla

Ett boktips: http://idrottsforum.org/iforpubl/titles/yttergren_14-5.html

Bra bok som ger en god insikt i svensk löparhistoria under 1900-talet och där författaren ger sin underbyggda syn på varför svensk lång- och medeldistanslöpning befinner sig i kris sedan decennier.

Mance Ryder

1978 • Handen

•

7 februari 2013 kl 13:16

Gilla

Tack för tipsen och länkarna. Intressant blogg Marcus och det kan vara spännande ibland att djupdyka i statistiken.
Första intrycket var att det såg lite skralt ut med undantag av Musse och någon mer med tider 2:15 och ner. Sedan såg bredden lite sämre ut jmf med det tidiga 80-talet.
Sedan får jag ju inte glömma det ändå är fruktansvärt bra prestationer med maratider på 2:xx
Det känns lite fånigt att vara kritisk mot resultaten när jag själv inte ens har sprungit en mara och är ljusår från de tider vi diskuterar.
Kom gärna med fler reflektioner :-D

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

•

7 februari 2013 kl 13:26

Gilla

Tack. Jag började faktisk med en djupare längre analys för ett tag sen i ett infall av inspiration men tappade den så småningom. Det tar lite tid att gå igenom åratal av resultat och att sen sammanställa det.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

•

7 februari 2013 kl 14:12

Gilla

Vi körde mycket mängd, kolhydrater och hade löparoptimalt BMI på ,och gärna under ,18.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#10

•

7 februari 2013 kl 14:24

Gilla

Ja, "Run less, run faster" hade inte slagit igenom då.

1972 • Stockholm

#11

•

7 februari 2013 kl 14:27 Redigerad 7 februari 2013 kl 14:27

Gilla

...men "run less och run slower" är på god väg att slå igenom.

ove jacobsson

1963 • hunnebostrand

#12

•

7 februari 2013 kl 17:09

Gilla

ps ni glömde åke eriksson

Acke5

1959 • Göteborg

#13

•

7 februari 2013 kl 18:08 Redigerad 7 februari 2013 kl 18:10

Gilla

@ Mikael
"... sin underbyggda syn på varför svensk lång- och medeldistanslöpning befinner sig i kris sedan decennier."

Skulle uppskatta om du kunde ge en kort sammanfattning av författarens slutsatser. Kommer nog tyvärr inte att läsa den boken.

@Bo
Haha, stor humor :-)

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#14

•

7 februari 2013 kl 18:19 Redigerad 7 februari 2013 kl 18:23

Gilla

Re Ove

Inte bara han, utan massor med fler t ex

Enhörningarna Hans Jonsson, Hans Nilsson, Owe Malmqvist, Göran Högberg gjorde alla under 2.20.

Det gjorde även Spårvägarna Pär Wallin och Lars Hagström.

Liksom Rune Larsson och Janne Eriksson (han på Katthultet-tråden)

Hässelbyarna Hans Källberg och Ulf Andersson
liksom Kent Clefberg och Walter af Donner (båda iofs på 90-talet)

Och säkert många ytterligare :-)

Re Acke 5

Kunde inte motstå den :-)

Mance Ryder

1978 • Handen

#15

•

7 februari 2013 kl 18:29

Gilla

@Bo
Antar att du är den 'Bosse Engwall' jag läste om i tidsskriften Marathonsällskapet. Du har imponerande meriter och jag förstår att du lagt ner själ och hjärta i löpningen.
Jag läste om SM-vinsten 1980 i Sthlm och första platsen i Visby samt dina initiativ till att skapa en vettig rutin när det gäller banmätningar.
Du slog igenom ungefär samtidigt som Kjell-Erik Ståhl. Var han sådär omänsklig som många hävdar? Han gick sina egna vägar verkar det som iaf. Både när det gäller träning och taktikupplägget på tävling.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#16

•

7 februari 2013 kl 18:36 Redigerad 7 februari 2013 kl 18:40

Gilla

Re Tomas

K-E Ståhl hade ju en gedigen bakgrund inom orientering och som hinderlöpare förutom långlopp upp til 25 000 m så han hade väldigt bra förutsättningar att satsa på maran, dessutom med väldigt ekonomisk löpteknik.

Om han var omänsklig vet jag inte mycket om, men han hade ju sitt ingengörsarbete på Televerket samtidigt som han marathontränade och det låter för obekvämt för mig åtminstone.
Taktiken bör ha gällt att hålla jämn kraftinsats och det är ju en regel de flesta försöker eller borde tillämpa.

--------------

Angående banmätning har jag erfarenhet av att "dissa" några marathonlopp tillsammans med A Lennart Julin när vi efteråt gått loppen och konstaterat för korta banor upp till ca 1.7 km :-)

Både Stockholms DM 1977 och 1978 var klart för korta.

Märkligt är att en hel del långlopp fortfarande är för korta mot angiven längd.

Mikael Forsström

1961 • Vega

#17

•

8 februari 2013 kl 15:45

Gilla

Re Acke 5: Det är inte så lätt att sammanfatta Yttergrens sammanfattning utan att läsa hela boken (jag har försökt i ett annat sammanhang), så jag rekommenderar verkligen boken å det varmaste.

Men några ledtrådar (från Yttergren) är att svensk löpning egentligen inte haft något att göra i internationell konkurrens efter 1948 med några få individuella undantag, t.ex. Waern, Gärderud, K-E Ståhl. Sverige är ingen löparnation på samma sätt som Finland. Yttergren har ju tittat speciellt på träningsupplägg och kom fram till att när Lydiard slog igenom med mängdträning så tog länder som Finland till sig hela konceptet medan svenskarna "bara" bytte ut kvalitet mot mängd. Det är lite tragiskt att läsa om t.ex. talangen Ulf Högberg som tappade kontakten med topptiderna när han bytte ut fartträningen mot långpass.

Johan Modig

1970 • Uppsala

#18

•

8 februari 2013 kl 15:48

Gilla

Är utvecklingen densamma på damsidan?

/Johan

ove jacobsson

1963 • hunnebostrand

#19

•

8 februari 2013 kl 16:20

Gilla

hon var ju inte maratonlöperska men såg på mästarnas mästare ifjol då anniken kringstad deltog då hon och hennes löparkompisar tränade o dom bestämt sig för att tex köra 8 tusingar fortsatte hon själv ensam efteråt o körde 10 12 st hon tränade exseppionellt hårt o målmedvetet hon hade säkert kunnat bli en värdslöpare även i marathon om inte jag minns fel blev väl jörgen mårtensson svensk mästare i marathon så vi får inte glömma dessa fantastiska orienterare så kontetan av det hela är nog att ni (bosse mfl) faktiskt var bättre än dagens genaration iaf va det gäller genomgående hög klass på eliten utan att förringa dagens genaration av duktiga löpare både kvinnor och män

Mikael Forsström

1961 • Vega

#20

•

8 februari 2013 kl 16:27

Gilla

Re Rohan: Ja, fast med undantaget att det inte finns något historiskt att falla tillbaka på. Det var ju inte förrän 1968 som kvinnor fick springa längre än 800 meter i internationella sammanhang. Yttergren har material från en intressant intervju med Anne-Marie Nenzell (medeldistansare runt 1970). Hon har ungefär samma story som Högberg.

< < < 1 2 3 4 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.