Löpning Tävlingar & Motionslopp 23 inlägg 2236 visningar

Varför fartlekar o dyl?

Per Nilsson
1979 • Vargön
#1
28 april 2008 - 21:45
Gilla
Hej! Jag undrar varför man blir rekomenderad att testa olika former av träningsupplägg? Eller ja... jag fattar ju att vi alla e olika o behöver olika metoder men,, Ta tex fartlekar, va ska de vara bra för? Spurta i flera minuter o sen jättetrött "vilojogga" va e de för grejer?. När jag tränar springer jag bara i det termpot som känns bra just den träningen, känner ja mig trött så anpassar jag farten, o känner jag mig pigg så kutar jag snabbt hela passet. men kommer givetvis in i dalar o toppar. Ska springa gbgvarvet i år för 1:a gången, siktar på runt 1,45. Jag tror på målmedvetenhet och envishet. Har i år kapat min min tid från nästan 6 min km till som bäst nu 4,34 min km. Är det bra för en person som jag som väger 95kg? Lycka till allesammans med träningar o tävlingar!
< < < 1 2 > > >
1969 • Eskilstuna
#2
28 april 2008 kl 21:49
Gilla
Låter väl bra. Håller du 4.34/km i 21097,5 m så ligger du ju under 1.45 på gbg-varvet. Fartlekar...varför...? Tja...jag gör det för att variera träningen. Jag kör mest rena intervaller och ibland snabbdistans.

Pär
1966 • Karlstad
#3
28 april 2008 kl 22:55
Gilla
Vill man bara motionera för sakens skull är det ju bara att köra det som känns bra.Vill man utvecklas och hela tiden bli bättre så är det inte särskilt effektivt att bara kuta på. Fartlek innebär inte att man spurtar i flera minuter för att bli jättetrött. Intervaller ska inte springas så det ger blodsmak osv.

Fartlekar, intervaller, backträning mm. mm, det är inget som nån bara har hittat på. Det är upp till var och en vad man tränar, men metoderna är inga antirynkkrämer precis :-)
1980 • Göteborg
#4
29 april 2008 kl 09:00
Gilla
Kärt gammalt ämne. Tror att det finns flera sätt att flå en räv, eller vad man säger. Tror inte att vare sig intervaller eller fartlek är nödvändigt för att bli bättre, om man nu inte tycker om dessa träningsformer.

Man blir ju bra på det man tränar så det optimala är ju att träna exakt det, t ex halvmarathon, så ofta och hårt som möjligt, om man nu inte blir uttråkad av det, vilket jag tror de flesta blir. Är väl egentligen därför man varierar sin träning, inte för att det rent fysiologiskt är det enda sättet. Gäller även för elitlöpare.
1966 • Karlstad
#5
29 april 2008 kl 09:16
Gilla
Mattias:
Det förvånar mig att du har den tron, särskilt med tanke på din utbildning.
Det finns faktiskt vetenskapliga belägg för att olika träningsformer är mer optimala än att träna så ofta o hårt som möjligt.
Skulle värlseliten ägna sig åt tidsödande "skojiga" träningsvarianter då istället för att köra så hårt som möjligt så ofta som möjligt även om det kostar OS-guldet? För det kunde ju vara en effekt om man inte gör det optimala.
Om du hade bytt ut "uttråkad" mot "skadad" så kanske..
Tommy Simonsson
1971 • Veinge
#6
29 april 2008 kl 10:24
Gilla
Om man kör likadana träningsrundor varje gång så blir man nog väldigt stel och minskar rörelseomfånget efter hand . Nej ut i skogen, cykla, kör intervaller o s v.
Jag springer aldrig två likadana pass på raken.
1980 • Göteborg
#7
29 april 2008 kl 10:30
Gilla
Man kan vara ganska kritisk till forskning. Visst finns det mycket stöd för att man ökar slagvolym och därmed vO2 max genom träning nära maxpuls. Men: Är detta det enda som krävs för att vara en bra löpare? Tester på duktiga löpare har visat att de inte alltid har världens bästa vO2 max eller syreupptagning. Löpekonomi spelar stor roll.

Dessutom tror jag att det är mycket lämmeleffekt. Få vågar gå sin egen väg.

1980 • Göteborg
#8
29 april 2008 kl 10:32
Gilla
Tommy:

Jag varierar också mycket. Simmar, gymmar, cyklar, springer olika vändor. Men jag tror inte att det är ett fysiologiskt måste. Det är mer ett psykiskt måste.
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#9
29 april 2008 kl 12:06
Gilla
Det finns ju massor av människor som når bra resultat på de mest skiftande sätt. Mattias J verkar ju få rätt så bra resultat av sin träning (minst sagt) och K. Melkevik springer väl bara distans om jag förstått saken rätt. Den gamla sanningen att man blir bra på det man gör verkar rätt oslagbar.
1980 • Göteborg
#10
29 april 2008 kl 18:45
Gilla
Exakt!
1974 • Göteborg
#11
29 april 2008 kl 20:15
Gilla
Det är nog olika för olika personer. Själv tycker jag att hård intervallträning har gett mig mest, medan långa och snabba pass mer gett mig skador.
1974 • Göteborg
#12
29 april 2008 kl 20:41
Gilla
Kirsten Melkevik verkar springa en del i fjällen, vilket jag antar skulle kunna vara en form av backträning, samt på senare tid intervalpass i stil med 6x2000m: http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=251650
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#13
29 april 2008 kl 21:40
Gilla
"Man blir ju bra på det man tränar så det optimala är ju att träna exakt det,"
Jag tvivlar på detta påstående. Jag tror inte man blir bäst på 100 m löpning genom att springa enbart det, lika lite som man vinner maran på att springa bara maror, så ofta och hårt som möjligt.
De flesta framgångsrika idrottsmän tränar allsidigt, det beror nog inte bara på ´lämmeleffekt´...
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#14
29 april 2008 kl 22:17
Gilla
Nä, men om man nu inte ska tyda ord så på håret så betyder det väl att man blir bra på att springa fort om man tränar på det och bra på att springa långt om man tränar på det. Sen exakt hur man gör när man tränar på att springa fort/långt skulle då vara mindre viktigt.
1966 • Karlstad
#15
29 april 2008 kl 22:52
Gilla
Jag förstår inte ens varför ni för den diskussionen?

Om man inte gillar en viss typ av träning är det ju bara att låta bli, men det är inte vad TS frågade om.
Att låtsas att bevisad träningsfysiologi inte är bättre än att "göra det man gillar" är väl naivt. Varför olika träningsupplägg? Det var vad TS frågade om, och att svara "skit i sånt det funkar lika bra med det du vill göra.." , det är bara nonchalant.

Alla får ju tycka fritt, men jag är allergisk mot "det funkade på 60-talet så det duger åt dig också.."
1980 • Göteborg
#16
29 april 2008 kl 22:57
Gilla
Forskning kan man aldrig lita på!
1966 • Karlstad
#17
29 april 2008 kl 23:00
Gilla
Då har du nog valt fel utbildning Mattias..
1980 • Göteborg
#18
29 april 2008 kl 23:14
Gilla
Alltså: Anders Szalkais och alla andras program. Vad ligger bakom dem egentligen. Det är ju inte så att om du byter ut ett 6x2000 pass med 30 sek ståvila mot 12 km distans i valfri fart så faller allt. Det är ju bara nåt han har slängt ihop. Tagit lite intervaller av olika typ, lite distans av olika längd. Det är ju liksom inte rocketscience.

Det är väl bara att försöka träna så ofta det går, på det sätt man föredrar, gillar du intervaller - träna det ofta, gillar du att bara nöta distans - gör det!

"Bevisad träningsfysiologi" hit och dit. När dom gör sina studier undersöker dom en väldigt smal frågeställning som dom sen antingen kan förkasta eller säga att den nog är sann. Problemet sen är ju att pussla ihop alla dessa bitar till ett träningsprogram som är det bästa. Det är ju mycket svårt, för att inte säga omöjligt.

Plus att träning handlar så mycket om psyke och motivation och långsiktighet. Därför menar jag att det faktiskt är väldigt viktigt att "göra det man gillar"!!!!!!!

Är dock inte vetenskapsfientlig. Att gå grundligt tillväga är det bästa sättet att närma sig verklighetens beskaffenhet. Dock är det mycket vetenskapligt att vara mycket kritisk till det man själv och andra tror sig veta. "En vetenskaplig sanning är en sanning som kan bevisas osann."
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#19
29 april 2008 kl 23:32
Gilla
Hmmm, jag tycker nog inte att jag ´tyder ord så på håret´, Mattias skrev ju faktiskt ´Man blir ju bra på det man tränar så det optimala är ju att träna exakt det, t ex halvmarathon, så ofta och hårt som möjligt, ´som svar på TS frågan om hur han ska nå 1,45 på just halvmaran, och det tror jag är fel, dvs jag tror inte det bästa sättet att bli bra på en halvmara är att träna bara halvmaradistansen, så hårt och så ofta som möjligt, utan att vägen till framgång går genom omväxling, att träna både distans och snabbhet, men inte samtidigt, och gärna komplettera med annan träning också, exempelvis styrka, som är bra för löpare.

Sen är det klart att de olika träningsprogram vi talar om här inte är rocket science, och inte heller måste följas slaviskt för att funka, se dem som recept, en inspirationskälla för träningen. Precis som med matlagning blir det också bäst om man har lagom mycket av de olika ingredienserna, en nypa distans, ett mått intervall, krydda med styrka ;)
1969 • Upplands Väsby
#20
30 april 2008 kl 00:03
Gilla
Hur man än vänder och vrider på det - alla som är i absoluta toppskiktet bland långdistansarna tränar varierat. Långpass blandat med hårda intervallpass, fartlek, snabbdistans, backpass, styrketräning... Variation, det är onekligen ett vinnande koncept.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.