Löpning Tävlingar & Motionslopp / Stockholm Marathon 30 inlägg 16563 visningar

Springa STHLM Marathon otränad?

1979 • Götet
#1
16 maj 2012 - 13:08
Gilla
Hej
Jag funderar på springa STHLM marathon nu i juni. Jag har inte tränat alls för detta men jag sprang Göteborgsvarvet på 1,54 nu i lördags. Efter varvet var jag INTE trött och kände jag hade mer att ge. Frågan är, kan man springa ett marathon såhär? Jag cyklade förra året Vätternrundan på 12 timmar o jag tränar mkt styrketräning, har inga krämpor, men är fundersam kring o springa så långt som ett marathon. Går det? Någon med erfarenhet som vet?
< < < 1 2 > > >
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#2
16 maj 2012 kl 13:13
Gilla
anser inte att du är otränad om du springer halvmaran på 1,54 , du kanske menar otränad för marathon?

Jag tycker du ska prova, du verkar ju hålla ihop rätt bra med tanke på att du inte löptränat, i värsta fall väggar du efter 25km och då är det ju bara bita ihop :)
Stefan Andersson
1967 • Värnamo
#3
16 maj 2012 kl 13:17
Gilla
Klart det går, men jobbigt lär det blir...
Ser det som ett äventyr en utmaning. Lycka till!
1979 • Götet
#4
16 maj 2012 kl 13:28
Gilla
otränad för marathon menar jag, det längsta jag sprungit är halvmaran. Jag har joggat mkt lite i hela året, kanske 5-6 ggr och då sträckor aldrig över 8 km. Jag funderar alltså ,det vore verkligen kul att testa, men jag vill inte dra på mig skador för livet under mitt försök, det är lite det jag tänker.
1979 • Götet
#5
16 maj 2012 kl 13:30
Gilla
jag skall testspringa en längre sträcka på lördag alt söndag, ifall man springer 30 km o klarar detta utan att självdö på vägen, då bör det väl funka ganska ok med Marathon. Jag är riktigt sugen, men jag skräms av sträckan en marathon är.
1962 • Sundbyberg
#6
16 maj 2012 kl 13:33 Redigerad 16 maj 2012 kl 13:34
Gilla
Fixar du halvmaran på 1:54 och inte är trött, då fixar du maran också om viljan finns där... Jag sprang 2009 efter att haft en stressfraktur i underbenet, då körde jag Varvet som en test med samma tid ungefär (men jag var trött efteråt) och bestämde mig då för att starta i Stockholm Marathon.

Nu blev tiden inte den bästa men jag fixade det! Så här skrev jag efter loppet: http://loparjanne.se/kom-i-mal/
1979 • Götet
#7
16 maj 2012 kl 13:42
Gilla
jag läste länken du skickade, stort grattis!! Ja, jäklar alltså, det lutar duktigt åt att springa sthlm maran:)
1981 • Linköping
#8
16 maj 2012 kl 14:08
Gilla
Tommy, är du anmäld? Du vet att den är full va?

Annars så tror jag att det är fullt möjligt. Jag skulle dock ha avstått då skaderisken blir högre när du utsätter dig för något som du ej är tränad för (en hel mara är mer än dubbelt så jobbig som en halv ska du veta). Jag tränar och tävlar för att må bra och ha kul, därför skulle skaderisken inte vara värt det för mig.
1979 • Götet
#9
16 maj 2012 kl 14:12
Gilla
hej
nej jag är inte anmäld, jag tänkte köpa en startplats o springa i annan persons namn.
Jennie Salomonsson
1975 • Partille
#10
16 maj 2012 kl 14:39
Gilla
Jag sprang 2005 halvmara tränad. Fick kämpa sista milen men det gick. Gissa om jag hade ont i benen sen. men men, det som inte dödar härdar heter det ju så käckt.
Kör hårt och lycka till!
1975 • Hässelby
#11
16 maj 2012 kl 14:57
Gilla
Jag kan väl tycka att det är lite onödigt, men förstår din vilja. Igår, under bråkdelen av en sekund, så blev jag så oerhört sugen på att springa loppet att jag funderade på att köpa en plats i någon annans namn. Det var fint väder, jag och mitt springsällskap pratade om känslor från förra årets lopp och jag blev så sugen.

Skillnaden mellan mig och dig är dock att jag har ägnat hela hösten åt att reparera en vadskada som jag ådrog mig någon månad före förra årets Stockholm maraton. Att jag slog det ur hågen efter bara bråkdelen av en sekund beror på att det inte är värt att dra upp skadan igen eller att få en ny skada.

Risken att skada sig under ett långt lopp finns även för den som är otränad men tidigare oskadad. Så även om du inte är i samma sits som mig så skulle jag säga att det inte är värt det. Dessutom är det en så fantastisk känsla att stå på startlinjen till sitt första maraton att jag tycker att man förtjänar att vara tränad och väl förberedd på uppgiften. Då får man en fantastisk löparupplevelse som man aldrig glömmer (är man otränad kan man så klart också få en löparupplevelse som man aldrig glömmer, men då av andra skäl ;-)).
Oldboy
1952 • Danderyd
#12
16 maj 2012 kl 15:22
Gilla
Testa du ett rejält långt pass i helgen eller början av nästa vecka och bestäm dig sen. Du får slita men det vet du ju om. Jag sprang en gång Lidingöloppet efter att ha löpvilat en månad p g a en muskelbristning som blev helt läkt bara fem dar före loppet, kändes meningslöst att träna då....hade nog cyklat en del, det var längesen nu. Det var det jobbigaste jag gjort, gick ut löst och fick sänka farten vid 5km för att "löst" var för jobbigt! Men man klarar mycket på pannben, i alla fall vad gäller distans.
Skaderisken skulle jag inte vara så rädd för, det är bara att bryta om det börjar göra nämnvärt ont nånstans. Kan behövas en del rehab under sommaren men det är inte alls säkert.
Mats Rönnudd
1957 • Eskilstuna
#13
16 maj 2012 kl 15:30
Gilla
Jag har inte ens tränat någon gång så långt som en halvmara under de senaste åren, men springer maran ändå. Förra året räckte det till att hålla mig under 4 timmar i alla fall, hoppas på samma i år.
Tänker varje år att jag ska hinna med några längre pass, men det kommer alltid något i vägen. Fast väggen har jag ändå aldrig upplevt. Orkar man 1 mil så orkar man 2. Orkar man 2 så orkar man 3. Orkar man 3 så orkar man 4. Och så vidare.
Fredrik
1975 • Stockholm
#14
16 maj 2012 kl 15:30
Gilla
Klart att du klarar att ta dig runt om du fixar en halvmara. Men av egen erfarenhet så kan man vara jävligt kaxig efter 2 mil och sedan ganska så ödmjuk efter 3 när benen börjar stumna rejält. Har du fixat vätternrundan så borde du ju även vara mentalt stark. Berätta gärna sedan hur det gick
Fredrik
1975 • Stockholm
#15
16 maj 2012 kl 15:34
Gilla
Enligt ditt resonemang så orkar man ju oändligt många mil bara man orkar 1 mil. Det köper jag inte riktigt
Kinsei
1974 • Malmö
#16
16 maj 2012 kl 16:11
Gilla
Varför?
1968 • Kapp
#17
16 maj 2012 kl 16:29
Gilla
Självklart kan du det! förbered dig på lungt tempo å inte låt dig ryckas med i för dig för högt tempo de första milen så klarar du det helt säkert.
LM C
1982 • Solna
#18
16 maj 2012 kl 17:06
Gilla
Hej!
Samma fråga, vad anser ni i mitt fall? Är anmäld och hade tänkt avstå då jag inte hunnit träna ordentligt i vinter/vår. Har tidigare sprungit halvmaran i Sthlm två gånger, som bäst på 1.45.59 i fjol, och tog 3 mil i Ursvik förra hösten.... Har nu kommit upp i längde sista veckorna, joggat 24, 28 och igår 32 km. Funkar men slitigt. Tappar tempo efter 20 och helt slut efter 32 trots mkt lugnt tempo och rejäl träningsvärk idag.
Vad händer efter 32? Väggen? Hur jobbig är Västerbron? Vågar man chansa?
Tar tacksam emot alla åsikter!
Oldboy
1952 • Danderyd
#19
16 maj 2012 kl 17:19
Gilla
@L M Carlsson. Du klarar det. Starta ännu lite långsammare så håller du längre. Ser att du sprungit mer eller mindre långt rätt ofta senaste veckorna, släpp nu långpassen och spring ett par halvlånga (12-18km) pass lite snabbare medan du trappar ner mängden. Det är ingen skam att gå en minut ibland sista milen om man inte tränat fullt.
LM C
1982 • Solna
#20
16 maj 2012 kl 20:01
Gilla
Tackar för tipsen! Jag hade tänkt mig ett pass på 20-26km i mitten av nästa vecka som enda längre pass till men det kanske bara sliter onödigt?
Ja, jag är lockad att testa och man får väl bara inse att man kanske får gå lite på slutet. Ska försöka starta ännu långsammare men jag vet också hur svårt det är, lätt att ryckas med i början...
Önskar alla er andra som startar lycka till!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.