4 maj 2011 kl 20:25
Jag sprang hela graviditeten, ända fram till förlossningen (även om det gick långsamt på slutet). Jag tyckte inte att jag medvetet höll igen någon gång, det föll sig helt enkelt naturligt när kroppen blev tyngre och flåset sämre.
Rent allmänt är det väl bra att inte få för hög kroppstemperatur, så långa hårda pass i värme är inte det bästa!
Annars tror jag mycket på att känna efter. Fram till drygt halva graviditeten tycker jag att jag kunde träna som vanligt, sedan fick jag vara mer flexibel. Vissa gånger fick jag stanna och gå lite eller korta av rundan, men så plötsligt kom det dagar när jag kunde springa rätt obehindrat igen. Det var svårt att säga ena veckan vad jag skulle klara nästa, men jag tog det som det kom. Jag var beredd på att gånginslagen skulle bli fler och längre, för att jag sedan helt skulle övergå till att gå. Men så blev det aldrig!
Pratade aldrig med min BM om saken, hon hade noll träningserfarenhet och gav mig bara ett papper och några klyschor om att det var bra att röra på sig. Däremot läste jag boken Exercising Through Your Pregnancy av dr James F Clapp. Där står ALLT man behöver veta och läser man den kommer man inte att oroa sig en sekund i onödan!