Löpning Träning 59 inlägg 23807 visningar

Löpning under graviditet

Elin S
1978 • Västerås
#1
4 maj 2011 - 12:20
Gilla
Jag springer normalt ca 2 mil/vecka och är inte särskilt snabb. Springer milen på prick 60 min. I år var målet att komma ner till ca 57-58 min och det kändes absolut uppnåligt till Tjejmilen som är i septmber. Men så har jag just fått veta att jag är gravid. Det är tredje barnet och det är väldigt välkommet.

Jag har läst på en del om träning och graviditet och vad jag har förstått kan jag fortsätta springa så länge det känns bra, men att man ska hålla nere pulsen. Bör jag skippa fartlek och intervaller framöver och är det idé att ens anmäla sig till tävlingslopp? Är risken för stor att jag kommer att anstränga mig mer än jag borde? Jag har lite svårt att hålla igen om jag betalat pengar till en tävling.

Så. Finns det några generella råd till en gravid? Jag förstår att det är väldigt individuellt, men det jag undrar mest över är egentligen det här med pulsen och så, för att inte överanstränga hjärtat som ska pumpa för två. Jag anser mig ju ha en bra grundkondition och vill verkligen fortsätta träna hela graviditeten, även om det innebär att jag måste byta träningsform om några månader.

Och en fråga till. Finns det någon mer gravid här på jogg.se som vill följas åt lite?
< < < 1 2 3 > > >
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#2
4 maj 2011 kl 17:37
Gilla
Hur långt gången är du? Vad jag vet ska det inte vara några problem att träna ganska långt in i graviditeten, om inte vissa komplikationer gör att du ska ta det lugnt förstås. Hur gjorde du med tidigare barn? Jag tycker att du borde ta upp det med din barnmorska, de brukar vara ganska kunniga i sådant. Lycka till!
1978 • Uddevalla
#3
4 maj 2011 kl 17:49
Gilla
Barnmorskor kanske är kunniga, men beroende på vem du får vet de inte alltid så mycket om träning. Jag sprang genom hela min graviditet (tom vecka 34) och det fungerade fint, sen beror det ju på om man får foglossningar och så.

Som jag förstått ska man undvika mjölksyra och alltför långa stunder med för hög puls för att det kan vara skadligt för fostret. Intervaller går bättre än snabbdistans eftersom det ju är kortare stund med vila mellan. När jag var gravid körde jag mycket blandpass med gång och löpning vilket fungerade långt in i graviditeten.

Lycka till!
Elin S
1978 • Västerås
#4
4 maj 2011 kl 18:43
Gilla
Jag är väldigt nygravid, vecka 6 bara. Under förra gravditeten sprang jag lite grann i början, men sen blev det vinter (det var innan jag hade insett att man faktiskt kan springa på snö!) och då blev det inte av med så mycket träning alls, förutom vattengympa från ca v 24.

Jag tycker det är svårt att hitta något matnyttigt när jag googlar, men hittade lite mer fakta idag. Där stod det just att man kan hålla även lite högra puls, bara man låter pulsen gå ner mellan varven. Vad skönt att höra att det funkar med intervaller, då behöver jag inte känna att jag tappar all fart (den lilla jag nu har) direkt.

Tack för svaren!
1980 • Växjö
#5
4 maj 2011 kl 18:58
Gilla
Har ingen konkret fakta att ge dig, men min fru sprang de första 5 månaderna sen började magen göra sig påmind.
Den infon hon fick var att så länge hon mår bra kunde hon träna på som vanligt, dock inte med samma ansträngningsnivå. Tydligen ska kroppen vara gjord så att först får fostret energi och sen du, mao tar barnet vad det behöver.
Lycka till
/Henrik
Jessica
1973 • Bollebygd
#6
4 maj 2011 kl 20:21 Redigerad 4 maj 2011 kl 20:21
Gilla
Här är en toppenblogg vars skribent tränade och sprang en bra bit in i graviditeten.
Läs & enjoy :-) :
http://lopningolivet.blogspot.com/
Kinsei
1974 • Malmö
#7
4 maj 2011 kl 20:25
Gilla
Jag sprang hela graviditeten, ända fram till förlossningen (även om det gick långsamt på slutet). Jag tyckte inte att jag medvetet höll igen någon gång, det föll sig helt enkelt naturligt när kroppen blev tyngre och flåset sämre.

Rent allmänt är det väl bra att inte få för hög kroppstemperatur, så långa hårda pass i värme är inte det bästa!

Annars tror jag mycket på att känna efter. Fram till drygt halva graviditeten tycker jag att jag kunde träna som vanligt, sedan fick jag vara mer flexibel. Vissa gånger fick jag stanna och gå lite eller korta av rundan, men så plötsligt kom det dagar när jag kunde springa rätt obehindrat igen. Det var svårt att säga ena veckan vad jag skulle klara nästa, men jag tog det som det kom. Jag var beredd på att gånginslagen skulle bli fler och längre, för att jag sedan helt skulle övergå till att gå. Men så blev det aldrig!

Pratade aldrig med min BM om saken, hon hade noll träningserfarenhet och gav mig bara ett papper och några klyschor om att det var bra att röra på sig. Däremot läste jag boken Exercising Through Your Pregnancy av dr James F Clapp. Där står ALLT man behöver veta och läser man den kommer man inte att oroa sig en sekund i onödan!
L H
1975 • Mölndal
#8
4 maj 2011 kl 20:56
Gilla
Jag håller med alla som säger att det går utmärkt! Jag sprang till sjunde månaden ungefär för då signalerade kroppen att det var nog helt enkelt. Sen blev det stavgång och styrkeövningar hemma i stället. Om man tycker att magen är tung finns det en del gördlar att välja på. Många tips får man, förutom ovan nämnda, i Spring för livet - löpningsguide för den medvetna kvinnan av Sam Murphy.

Fördelar med löpning under graviditet är flera, både för kvinnan och barnet. Men generellt gäller väl att snarare underhålla formen än toppa den, se till att ha med vätska och lilla bananen (ju senare i grav. det är), springa på slätare mark snarare än värsta rot- och stenrundorna i terräng, värma upp innan osv. Men allt det där är egentligen självklart. Min BM var i princip positiv till all form av träning så jag kände mig inte motarbetad.

Paula Radcliffe har sprungit under sina graviditeter, bl.a. ett millopp på långsamma 45 min ... http://www.dailymail.co.uk/news/article-1291892/Pregnant-Olympian-Paula-Radcliffe-runs-10km-charity-event.html
Men hon springer i en liiiite annan liga än undertecknad. Jag säger - kör på med sunt förnuft så länge det känns bra =)
1963 • Bromma
#9
5 maj 2011 kl 14:01
Gilla
Bra att du tränar, det har du definitivt nytta av sen. Men tävla - gör man inte det för att 1) mäta sej mot andra 2) för att orka pressa sej lite mer, snudd på över gränsen... ? Och i så fall tycker jag det går bort.
Elin S
1978 • Västerås
#10
6 maj 2011 kl 10:37
Gilla
Tack snälla för alla bra svar! Jag är helt övertygad om att träning är bra genom hela graviditeten. Det är jätteintressant att läsa om hur andra har kunnat träna.

Jessica: Tack för blogglänken! Ska läsa. :)

Åke: Visst tävlar man dels för att prestera bättre, men för mig är det även ett bra mål med min träning. Om jag har något att se fram emot så tränar jag oftast mer och bättre. Vårruset är ju bara 5 km, men millopp kanske jag ska hoppa över just i år. Jag får skjuta på halvmaraplanerna till nästa år istället. Men det känns helt ok.

Jag ska försöka tänka att målet är att bibehålla den fart och styrka jag har nu, så det blir lättare att komma igång efter att barnet är fött.

En sak till... Finns det några träningskläder som passar med en mage? Det är ju ännu lite tidigt att tänka på, men när tråden ändå är igång så passar jag på att fråga.
Kinsei
1974 • Malmö
#11
6 maj 2011 kl 13:47
Gilla
Vanliga löpartights funkade fint för mig hela tiden (trots att jag blev riktigt tjock). Sedan vill man kanske ha lite längre tröjor för att inte visa magen. Minns att jag ett tag satte fast toppen i tightsen med en säkerhetsnål för att den inte skulle glida upp. Mot slutet brydde jag mig inte alls, och i skyddav vintemörkret byltade jag bara på mig någon av sambons tröjor och jackor.
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#12
8 maj 2011 kl 18:00
Gilla
I senaste avsnittet av Spring! (http://www.svd.se/sport/spring/kolla-in-spring_6053549.svd) pratar de med en barnmorska om löpning under och efter graviditet.
Susse
1968 • Löddeköpinge
#13
8 maj 2011 kl 22:00
Gilla
Jag har sprungit under alla mina tre graviditeter. Sista tävlingen sprang jag ca en månad före förlossningen. Sedan blev jag nog för tung eller nåt för sedan svullnade ena fotleden upp när jag försökte springa förlånga sträckor åt gången, så det kändes som jag hade klumpfot, så då blev det gång varvat med lätt löpning istället. Men detta var med sista barnet, de två första sprang jag ända fram till dagen före jag förlossningen.
Charlotte Lewis
1979 • Umeå
#14
11 maj 2011 kl 22:13
Gilla
Jag är själv i 11:e veckan och sprang en halvmara på nytt personbästa (1:28:29) i lördags, och några veckor innan dess 10k på 39:34. Nu har jag än så länge haft turen att inte må särskilt illa, då kan jag tänka mig att det är lite svårt att hålla energin uppe. Det enda jag har hittat som ska kunna vara farligt är som nån nämnt redan: att bli för överhettad, men det är ju å andra sidan inte bra då man inte är gravid heller. Jag tror att man kan köra på så länge kroppen är med på det. Jag känner själv t. ex. att jag har lite längre återhämtning efter ett lopp nu motför vad jag brukar, så jag tar mig nån vilodag extra. Och sen så ser jag väl inte riktigt att jag ska vara sugen på några personbästan precis då jag är längre gången.

Det är f ö inte bara ofarligt att springa under graviditeten, det ger även friskare bäbisar. Kolla in den här uppmuntrande studien: http://well.blogs.nytimes.com/2011/04/13/exercising-for-two/?partner=rss&emc=rss

Den fick i a f mig att känna mig väldigt säker i mitt beslut att fortsätta springa så länge jag bara kan.
Helena Årstein
1977 • Saltsjö-Boo
#15
12 maj 2011 kl 11:11
Gilla
Hej, jag sprang tom v.24 sen la jag ner! Njöt av att "inte kunna träna". Kör väldigt hårt annars, tränar mkt och intensivt, så därför såg jag min graviditet som lite välbehövlig semester. Visst är det bra att träna under grav men jag lade fokus på promenader/cykling med hunden mm. Tyckte att det kändes lite konstigt att springa med en stor guppande mage.
Njut av din grav och känn ingen press på att träna hårt.
Stort lycka till.
/Helena
Helena Årstein
1977 • Saltsjö-Boo
#16
12 maj 2011 kl 11:13
Gilla
Hej igen,
Kom på att jag måste varna....säkert inget som har med löpning specifikt att göra men jag har drabbats av Diastasis recti. Detta innebär att mina magmuskler (lodräta) har glidit isär mycket. Kanske beror på att jag är liten och bar ett stort barn, började träna för tidigt efter grav....vad vet jag? Iaf värt att tänka på. Inte kul att ha en miffo-mage som jag har. Suck!
Elin S
1978 • Västerås
#17
13 maj 2011 kl 08:58
Gilla
Tack för alla bra tips!

Helena: Jag har under tidigare graviditeter fått liten mage och har tydligen bra magmuskler, som "håller in" den. Jag hoppas förstås att magen kommer sent även den här gången och håller sig rätt liten. Det är ju helt klart enklare att röra sig då. Jag hoppas att musklerna klarar även den här graviditeten.
Helena Årstein
1977 • Saltsjö-Boo
#18
13 maj 2011 kl 11:45
Gilla
Det hoppas jag också, för din skull! Jag är sååå irriterad på min fläbbo-mage. Ska, för första gången i mitt liv, idag träffa en PT och få råd. Annars kan man operera musklerna. De skär upp hela magen, lyter bort naveln mm och sen pröjsar man ca 70 000 kr. Ursäkte min ton, men jag är så less på min mage.....!
Elisabet
1977 • Lkpg
#19
13 maj 2011 kl 12:19
Gilla
Mitt råd är att lyssna på din egen kropp.
Det låter som att du är van att röra på dig/träna och då ska du inte göra avkall på det bara för att du är gravid.

Själv genomförde jag Göteborgsvarvet gravid i vecka 28+6. Min barnmorska, som så många andra inte själv tränar men ska ge råd, sa till mig att inte springa typ. Citat: Du kan ju ha en vattenkontroll istället eller gå på kafé med en vän. Slut citat.
Jag följde inte hennes råd och det är jag glad för.

Min dotter föddes hel och kärnfrisk. (I år tänkte jag låta henne springa minivarvet, 250 meter, själv. Det kan hända att jag får jaga henne lite.;) )
Elisabet
1977 • Lkpg
#20
13 maj 2011 kl 12:21
Gilla
PS I vecka 30+4 sprang jag sedan Blodomloppet, men sen fick det vara bra. Sedan blev det bara vardagsmotion.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.