17 maj 2010 kl 16:35
Prestationsförsämringen vid måttlig vätskebrist är överdriven, alla marathonsegrare springer med vätskebrist. Törst är den bästa mätaren på vätskebehov. Blir man kissnödig har man druckit för mycket (i alla fall om man hann tömma sig före start). Eller fått i sig för lite salt (händer om man dricker vatten, särskilt om det är hett).
Man kan inte vätskeladda, bara se till att inte ha vätskebrist före loppet. Man blir bara kissnödig av att dricka för mycket. Men äter man lite salt kan man kanske härbärgera någon mugg extra vid start. Vad det nu ska vara bra för att ha högre startvikt - men är det hett klarar man inte att ersätta det man svettas på långa vägar, då kan det löna sig.
