Foruminlägg av Roger Eliasson

Hej,
Har löptränat på låg nivå, 2-3 pass a 4-8 km i veckan i 30 års tid, fyllde 50 i december och har aldrig haft problem med ömma knän eller andra skador, men i oktober/november kom plötsligt en molande värk i höger knä, inte speciellt mycket så jag fortsatte min löpning fram till 18'e januari. Då hade jag minskat löpningen till 1 gång i veckan och dessutom haft ett litet uppehåll men så kändes det bra så jag passade på att ta ett pass och halkade när jag sprang över en isbelagd skråbacke, landade såklart på höger knä och fick ont igen, fortsatte ytterligare 3 km. Det var ett bakslag och sedan dess har jag inte kunnat träna. Då värkte det när jag låg raklång i sängen och skulle sova, ont även på morgonen efter en natts sömn.

Om jag sitter still på kontoret och ska resa mig upp värker det mycket de första 30 stegen, ibland har det varit så mycket att jag inte kunnat stödja på benet.

Fick utskrivet Pronaxen, åt det i 2 veckor och det har hjälpt men värken är ändå inte borta, gick till en sjukgymnast som konstaterade att jag inte har några ledbandsskador eller konstiga glapp, har sa att det var Artros. Jag känner inget knastrande eller inga låsningar/upphackningar. Knät har varit svullet ibland och när jag själv tryckt och känt efter kommer smärtan från baksida knävecket och insidan lite framifrån.

Innan Pronaxen-kuren kunde jag inte sträcka ut benet fullt ut och spänna lårmuskeln eller dra upp underbenet bakåt fullt ut. Idag kan jag sträcka ut benet med kraft, det kommer lite smärta från baksidan och insida av knät då. Att dra benet bakåt är svårare då kommer smärtan på båda sidor av knät.

Under hela hösten har jag sprungit i shorts eftersom jag varit inne i en flyttkarusell och inte haft koll på mina kläder, så även vid minus -10 har det varit shorts och jag har varit så dåligt klädd att jag inte ens blivit svettig under mössan. Kanske inte världens bästa förfarande, det är det enda ovanliga som hänt och kanske bidragit till nuvarande situation.

Nu haltar jag vid promenader och det kryper i kroppen över att jag inte kan löpträna längre, blir på dåligt humör och känner mig allmänt less, så jag behöver några goda råd, kanske har någon upplevt samma sak ?

Tacksam för svar

okej, har en bokad till nu till veckan till samma sjukgymnast, får se om han ändrat uppfattning och ska ta upp meniskfrågan.
Tack för input !

Tack för alla svar !

Har hunnit med att på eget bevåg trycka knät bakåt mot låret förbi läget där det börjar göra ont och en bit till. Tänkte att om jag kan gå över den punkten och bortse från smärtan så kanske rörligheten ökar, det gjorde ont såklart men faktiskt så fungerade det bra, gjorde det i slutet av förra veckan och det känns bättre än idag. Ingen vetenskaplig övning utan bara en tanke som jag ville prova. Det kanske är det du brukar göra ? :) (Walker). Kunde faktiskt åka längdskidor, 8,5 km i söndags + 8,5 km igår och det gick riktigt bra.

Senare idag är det besök nr 2 hos sjukgymnasten, för att lära mig styrkeövningar för knät. Jag ska ta upp det som du nämnde med menisken (Stefan). Hjälper inte det här finns det en bra naprapat i stan som arbetat för landslaget i ishockey som kanske kan komma med lite andra åtgärder.

Det här måste lösa sig, jag har ju massor med bergstoppar som jag vill vandra uppför också förutom vardagslöpningen.
Jag har inte tid att ha ont i knät :)

Hallå,
Jag gick till en naprapat som misstänkte meniskskada och skickade iväg mig på en magnet röntgen, där kunde de se att så var fallet. Nu har jag en operation inplanerad, samtidigt som tiden har gått så har knät blivit bättre. Nu är jag lite tveksam på om jag verkligen ska genomföra operationen eftersom det blivit så mycket bättre. Har inte hunnit springa ännu men gått upp till 17000 steg utan alltför mycket smärta.

Jag ringde kirurgen dagen innan operation och beskrev händelseförloppet. Han tyckte vi skulle avvakta eftersom det blivit så mycket bättre. Kroppen kan läka själv och ev.bitar som är lösa kan slitas ner sa han. Jag tar det lugnt en månad till och kommer prova löpa lite lätt då. Om det inte gick kunde vi alltid skära upp knät till hösten. Det får bli cykling under tiden.